Vi fick det väntade jordskredsvalet. Men några av sprickorna blev djupare och gick åt ett annat håll än förväntat. En del av de stora partierna blev inte heller så stora som förväntat och flera av de små partierna kan få större inflytande än vad någon hade kunnat tänka sig. Obalansen i den spanska politiken är större än någonsin vilket ställer de spanska politikerna inför helt nya prövningar.
Det är inte förvånande om Herr och Fru España satte kvällskaffet i halsen när de första valresultaten rullade fram på tv-skärmarna. Den revolutionära Pablo Iglesias förvånade alla efter den sista tidens opinionsundersökningar då Podemos visade sig bli parlamentets tredje största parti med 69 mandat. Lika överraskande var resultatet för Ciudadanos, som mötte ett mycket sämre resultat än väntat. Albert Rivera hade sett sig själv som vikten på vågskålen i den spanska politiken men med 40 mandat kommer han ingenstans. Oavsett om han vänder sig till höger eller vänster i parlamentet.
Att räkna till 176
Partido Popular är med sina 123 mandat fortfarande Spaniens största parti och, i spanska siffror, valets vinnare. Den stora frågan är nu om partiet får nytta av segern. Innerst inne hade väl partiet hoppats på att få majoritet med hjälp från Ciudadanos men med totalt 163 mandat når de inte ända fram. Det gör inte heller socialistpartiet PSOE och Podemos med sina totalt 159 representanter. Det innebär att tre av de fyra stora herrarna inom spansk politik måste ingå en koalition för att nå majoritet. Och det kommer att bli svårt. Scenariot kan undvikas om de två traditionella partierna, Partido Popular och PSOE, är villiga att samarbete. Men utifrån de två partiernas attityder under valnatten kan slutsatsen dras att de båda hör hemma i varsin lekstuga. Och därför kan det kanske bli så att några av de små partierna kan få lov att komma med i leken.
De små, stora partierna
Tvärtemot alla förväntningar kan de små nationalistpartierna få en avgörande roll i den kommande utmaningen att bilda regering. De katalanska nationalistpartierna ERC och DL (tidigare CiU) fick tillsammans 17 mandat. Kryddas det med det baskiska partiet PNV:s 6 mandat blir det alltså 23 mandat, som därmed blir den berömda vikten på vågskålen. Både PSOE och Podemos är öppna för en förändring av grundlagen, som skulle göra Spanien till en federal stat. Det klingar som ljuv musik i nationalistpartiernas öron. En PSOE/Podemos-regering med stöd från de tidigare nämnda nationalistpartierna skulle säkra majoritet och det är ett absolut möjligt scenario. Patido Popular ska och vill naturligtvis, som landets största parti, försöka att samla stöd för att skapa regering. Bron till de små nationalistpartierna är dock bränd. Eller är den? Parlamentsvalet har visat att allting är möjligt, även inom spansk politik.
Det stora pusslet
Går allt enligt reglerna ska vi ha en ny regering i slutet av januari. Men med tanke på att det tog flera månader att skapa regering i Andalusien efter regionalvalet våren 2015 och att man fortfarande inte lyckats bilda regering i Katalonien efter deras regionalval som hölls i september, är det tveksamt om Spanien, som ju har ett mycket komplicerat politiskt pussel framför sig, lyckas samla alla bitar innan månaden är slut. Men pusselbitarna ska läggas. Alla politiska kommentatorer är efter valdagen överens om att om Spanien ska lyckas ta sig ur krisen ordentligt så måste landet ha en stark regering.
Tre stora besvikelser
Ciudadanos
För bara några veckor sedan visade opinionsundersökningarna att partiet Ciudadanos låg sida vid sida med PP och PSOE och den ambitiösa partiledaren Albert Rivera var inte blyg med att offentliggöra sin dröm om att bli statsminister. Tonen blev något hårdare och uttalandena om att inte vilja stötta Mariano Rajoy i en ny regering verkar ha kostat honom dyrt. Faktum är i alla fall att Ciudadanos inte fick det massiva stöd som förväntades.
UPyD
Det lilla mittenpartiet har missat alla möjligheter för att bli en stor spelare på den politiska scenen. Partiet fick över en miljon röster vid valet 2011, vilket var partiets första val. Men den interna oenigheten och obeslutsamheten har varit så stor att partiet knappt nått att få till en valkampanj. UPyD står i dag helt utanför parlamentet. Nästan det samma kan sägas om vänsterkantspartiet IU, som minskade från elva till två ynka mandat.
PSOE och PP
Parlamentsvalet 2011 var PSOE:s sämsta val någonsin men denna gång blev det ännu sämre. Socialistpartiet har nu tappat ytterligare 20 mandat och har minskat till 90 mandat i parlamentet. Förnyelsen med Pedro Sanchez, som den unge, snygga och ambitiösa mannen i spetsen för partiet, har inte gått som väntat. Regeringspartiet PP har också gjort en störtdykning, men inte i lika stor grad som de gjorde under regional- och kommunvalen våren 2015.
Tre små överraskningar
Podemos
Podemos tar parlamentet med storm. Med 69 mandat i det nya parlamentet har Pablo Iglesias & Co. gjort upp med tvåpartisystemet på allvar och kan mycket väl få en avgörande roll i den nya regeringen. Mycket tydde annars på att partiet hade tappar glöden, men en fantastisk slutspurt gjorde Podemos till en av valets stora segrare.
ERC
Det katalanska ERC går från tre till nio mandat och visar sig på nytt som det starkaste nationalistpartiet i Katalonien. Utan tvekan når partiet framgång på bekostnad av ”vännerna” från DL men valresultatet visar klart partiets och deras väljares önskan om ett självständigt Katalonien.
Valdeltagande
Korruption, brutna löften och tomt prat har gjort att många spanjorer tröttnat på politiken. Men demokrati värderas högt – trots allt tog sig 73 procent av de röstberättiga i landet sig till valurnorna, vilket är en liten ökning på två pro
