Marrakech – så nära men ändå så långt bort

Marrakech – så nära men ändå så långt bort

Dela

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
Dela på email
marokko
 

Marrakech är en av de finaste städerna i Marocko och avståndet till Málaga är närmare än från Málaga och Barcelona, så det är inte speciellt långt bort. Staden kan besökas under en långhelg och den är verkligen värd ett besök, för här är allting annorlunda och exotiskt – ja, man bör förbereda sig på en smärre kulturchock. Men det är också uppfriskande att komma bort från vardagen och uppleva hur andra kulturer lever, bygger, äter, handlar och beter sig. Vi tyckte mycket om denna utflykt tvärs över Gibraltarsund och ned till Atlasbergens fot. Och så kom vi hem berikade med upplevelser.

Är vädret klart kan man se både Rifbergen och Atlasbergen från Costa del Sol och synen är verkligen lockande. Från Málaga kan man flyga till Marrakech via Casablanca med Royal Air Maroc och det är en fin flygtur på 3-4 timmar. Marrakech är en mycket gammal stad från före Medeltiden, och den har en intakt stadsmur på 15 km. Innanför stadsmuren ligger medinan, som på arabiska betyder stad eller inre stad. Medinan i Marrakech är känd, och det med all rätt, just för att den är så ursprunglig. Här har gatorna legat likadant i århundraden och gatulivet utspelar sig som om dagens moderna tider aldrig nått hit. Bilkörning på de smala gatorna är inte att tänka på men moppar far fram och tillbaka mellan fotgängarna och säljarna som kommer med sina varor på stora kärror. Och så ligger här basarerna, som dukar fram med överflöd av varor. Man kan nästan inte tro sina ögon. Det är som att ta ett kliv flera hundra år tillbaka i tiden och att säga att allting är annorlunda är ingen underdrift, allt är verkligen annorlunda: kläderna, utbudet, språket, lukterna, maten, priserna (kom alltid ihåg att pruta!). Det är så exotiskt så att det känns som om man rest till ett fjärran land. Det är en fantastisk upplevelse att upptäcka Marrakech och ett besök till staden kan verkligen rekommenderas.

Marocko var ett franskt protektorat fram till 1956 när landet återfick sin självständighet och blev en monarki. De flesta i landet talar dock fortfarande franska, så det är en bra idé att damma av skolfranskan innan resan. Dock talar riktigt många engelska – fler än här i Spanien.

För några år sedan gav den marockanska kungen Muhammed VI tillstånd för utländska investeringar i landet vilket det alltså gjorde det möjligt för utlänningar att börja köpa fastigheter där. Detta har medfört att en del hus i medinan – de så kallade riads – har köpts upp och ombildats till hotell. Och det har varit en riktigt bra idé, dels för att det har lett till ett lyft i turismen (över två miljoner turister besöker staden varje år) och dels skapar det möjligheter för besökarna att uppleva att bo i en riad mitt i medinan.
En riad ser inte mycket ut för världen utifrån. Man ser bara en hög, bar mur och en entré. Men så snart man kommer in öppnar sig någonting som påminner besökaren om Tusen och en natt. Mitt i riaden finns det en öppen gård med en liten bassäng och växter. Och runtom detta ligger husets rum. De riader som nu har gjorts om till hotell har normalt åtta rum. Vi bodde på Riad Houma och det var jättefint, se: www riad-houma.com. Vi betalde ca 70 euro för ett dubbelrum med bra frukost, men på hemsidan är priserna betydligt högre. På Booking.com ligger priserna omkring 100 euro per natt. Här är det som på alla andra platser i Marocko: priset är förhandlingsbart. Ingen förväntar sig att man betalar det första priset som säljaren ger. Det ska prutas och det ska prutas ordentligt. En tumregel är att man gärna ska få ned priset så pass mycket att man tillslut betalar 35 procent av säljarens första bud. Det är ju inte vi vana vid men när man väl kommer igång är det faktiskt ganska kul.

Och gissa om vi fick öva oss på att pruta när vi ville köpa ett par vackra berbermattor till våra golv hemma. Berberna väver med oerhört vackra färger och mönster och vi förälskade oss i en speciell matta. Men säljarens pris var skyhögt och mycket högre än vi ville betala. Där stod vi och tänkte att denna matta aldrig skulle bli vår men på något underligt sätt kom vi därifrån med mattan under armen till ett pris motsvarande ca 30 procent av det ursprungliga. Visst är det lite nervöst när man inte är van vid att pruta och vi var både förvånade samt lite skärrade när vi gick därifrån. Men mattan pryder nu vår hall.

Från riaden där vi bodde var det bara tio minuters promenad till torgen Jemaa El Fna. Detta torg är hjärtat i Marrakech och här är det fullt med människor och handel i och kring bodarna och här går det verkligen att köpa allt. Det finns rödklädda vattenförsäljare, ormslukare, hennaförsäljare, juiceförsäljare och hela restauranger under bar himmel. På kvällen äter lokalborna på restaurangerna runt torget och det ville vi också prova. Man blir näst intill överfallen av restaurangernas ”inkastare” men det får man lov att ignorera tills man hittar den restaurang där man vill äta. De flesta har en meny med priser och foton på maträtterna. Så blir man placerad vid ett stort bord och så är det bara att beställa. Vi åt en god soppa, sallad och grillspett med grönsaker och kött. Till detta serverades vi vatten, för det är bara de fina hotellen och restaurangerna som får sälja vin, för det dricker ju inte lokalborna. För en måltid för fyra personer betalade vi ca 25 euro. Den marockanska valutan heter dirham och 1 dirham motsvarar ca 10 cent. Dirham får varken föras in eller ut ur landet så vi tog ut pengar i en uttagsautomat. De flesta hotell accepterar kreditkort.

Från torget Jemaa El Fna kan man kan man gå in till den stora basaren Souks. Att promenera runt där inne och se alla varor är alldeles överväldigande. Här kan man med fördel köpa kryddorm dadlar och mandlar. Dock är det ganska lätt att gå vilse men alla är mycket snälla och kommer automatiskt att peka ut vägen så att du kommer rätt i riktning mot torget. Precis bredvid Souks ligger garverierna, som också är en upplevelse. Här ses hur djurhudar förvandlas till läder, och det är ingen process för känsliga själar – det liknar nämligen en speciell version av helvetet. Men det kan också vara intressant med ett besök. Som regel kostar det lite att titta in, ca 20 dirham (2 euro).

Vid ett besök i Marrakech hör det också till att besöka ett hammam – mad med massage. Det finns otaliga hamman i staden och alla har separata avdelningar för män och kvinnor. Här blir man tvättad, masserad och ”uppiffad”. Det är en speciell upplevelse och kostar drygt 20 euro.

Men den riktigt stora upplevelsen är att helt enkelt vandra omkring i staden och andas in atmosfären och låta upplevelserna sjunka in. Här går det att promenera runt i timmar och vill man se ett äldre palats kan man styra stegen mot Palais Bahia i utkanten av medinan. Här bodde det en gång i tiden en man med sina fyra fruar och 24 konkubiner. Ute i trädgården han man se de 24 små rummen där hans harem bodde. De kunde så gå runt i trädgården, någonting mer än så hade de inte att göra än att vänta på att deras herre skulle komma och besöka dem. Kanske var det inte det roligaste livet men det var nog en ära att bli utvald. Att i dag komma in och se palatset kostar 1 euro.

Utanför medinan ligger trädgården Majorelle, som är anlagd på beställning av ingen mindre än designern Yves Saint Laurent, som älskade Marrakech och även hade fastigheter i staden. I trädgården finns det ett minnesmärke över designern. Trädgården är vacker med många kaktusar, exotiska växxter och koboltblå vattenbassänger. Att besöka trädgården kostar 7 euro och måhända är den summan lite överdriven. Men stämningen i trädgården är skön och avslappnad, och absolut en lugn oas i en annars kaotisk stad.

Marrakech ligger mitt på en slätt där det odlas apelsiner och oliver. Strax sydost om denna slätt ligger Atlasbergen, och dem ska vi också besöka. Vi hyrde en stor taxibuss som kunde ta tio passagerare, för vi var en stor grupp. Det kostade 100 euro för en hel dag. Vi bad taxibussen köra upp till staden Imlil, som ligger 1740 m ö.h. vid foten till Nordafrikas högsta berg Jebel Toubkal (4 167 m ö.h.). På vägen upp passerade vi en plats fär berberkvinnor framställer arganolja. Det är en mycket fin olja som utvinns ur arganträdets nötter. Dessa träd växer bara i Marocko och oljan används både till att ära som den är genom att doppa bröd i den, till matlagning samt till kosmetiska produkter. Vi besökter berberkvinnornas kooperativ och frågade chauffören om vad männen var, eftersom det bara var kvinnor som drev kooperativet. Jo, vi fick veta att det bara är 30 procent av berbermännen som arbetar. Det anses nämligen vara ”ovärdigt” för en man att arbeta, så det är därför kvinnorna ska göra allt. Oj, tänkte vi och hoppades att de snabbt skulle tråka ihjäl sig, slöfockarna. Men så kunde ju kvinnorna vara självständiga och det märktes tydligt att det gav dem självkänsla och glädje. Vi köpte en del flaskor med arganolja för utvärtes bruk. Oljan är riktigt bra mot t ex torr hud och det är en skön produkt.

Därefter fortsatte resan vidare till Imlil, där asfaltsvägen slutar och staden utgör startpunkten för vandringar och utflykter upp till toppen av Jebel Toubkal, som ju är högre än ”vårt” Mulhacén. Filmen Sju år i Tibet filmades delvis in här i staden, och den såg också ut som en fin filmkuliss med sina låga bruna hus med platta tak. Vi hittade en trevlig restaurang med fin takterrass där vi år en god tagine, som man kan få i en mängd olika varianter i alla restauranger. I det stora hela tyckte vi mycket om den marockanska maten, som var lite exotisk och mycket god. Efter en trevlig måltid i den friska bergsluften fick vi bege oss ut på en vandring i bergen och andas in den friska luften.

På toppen av Jebel Toubkal ligger det nästan alltid snö så vill man bestiga berget ska man göra det mellan maj och oktober, för då är det minst snö. Skulle man i stället vilja åka skidor i Atlasbergen kan man också göra det, men inte på Jebel Toubkal. Men Marocko har faktiskt sju skidorter varav den mest kända heter Oukaïmeden, som ligger på 2 200 till 3 232 m höjd. Där finns det sex liftar, men platsen är inte speciellt snösäker, och den ligger bara 70 km från Marrakech. Vill man så går det att hyra utrustning där uppe och säsongen är mellan januari till mars.

Bärandes på mattor och kryddor kom vi tillslut hem glada från vår lilla resa till Afrika och tänker att det inte ska dröja för länge innan vi åker dit igen.

Av Text och foto av Else Byskov

Dela

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
Dela på email

Kanske gillar du även

SUECO

PLUS+

SPARa 20%

00
Dagar
00
Timer
00
Minuter
00
Sekunder

Spara 20% på ditt första år med SuecoPlus+

Använd koden:

plus2021

Sök på En Sueco