Elmarknaden – vilka intressen ligger egentligen bakom de höga priserna?

Elmarknaden – vilka intressen ligger egentligen bakom de höga priserna?

Dela

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
Dela på email

För ett tag sedan mottog vi på En Suecos redaktion ett e-mail från en läsare som frågade hur elmarknaden egentligen fungerar i Spanien samt varför elen är så dyr, frågan som ställdes var vad det är man egentligen betalar för. Vi på redaktionen har därefter varit i kontakt med elbolag samt en expert på Málagas universitet för att få svar.

Hos Escandinava de Electricidad, en svenskägd elleverantör som erbjuder elförsörjning i Spanien med skandinaviskt och hållbart koncept, med 100 procent förnybar el, har vi varit i kontakt med företagets VD, Andres Olave. Han harkort berättat för oss om den spanska elmarknaden:
”Elpriserna i Spanien bestäms av energimarknaden där OMIE (OMI-POLO ESPAÑOL, S.A), ett kommersiella företag som sysslar med ekonomiska transaktioner på marknaden, är ansvarig för den ekonomiska förvaltningen av systemet, där inköpspriset sätts för varje timme och bestäms av utbud och efterfrågan. För att få en bild av vad som behövs är elleverantörerna ansvariga för att ’programmera’ elförbrukningen i förväg enligt sin bästa prognos. Sedan är det Red Electrica de España, som har den systemansvariga rollen, som är ansvariga för den tekniska förvaltningen – systemet, som ’sätter ihop’ efterfrågan. Produktionen å sin sid bestämmer ett mönster där förnybar energiproduktion kommer först och de dyraste teknologierna sätts in därefter. Sedan sätts inköpspriset efter marknadsmodellen – där utbudet möter efterfrågan. Men det är alltså elleverantörernas inköpspris. Detta är också grunden till försäljningspriset, det pris som slutkunden betalar. Men innan priset sätts till slutkunden tillkommer ytterligare kostnader som är till för att ’finansiera’ eller betala alla strukturella kostnader som uppstår mellan produktion och leverans till nätet. Och därefter läggs det på andra typer av kostnader, när elektriciteten kommer till omvandlingscentralerna i olika nätområden, som är relaterade till själva logistiken.”
 
Så långt följer elmarknaden den klassiska modellen för prissättning, men de stora bolagen som Endesa och Iberdrola, som har runt 78 procent av elmarknaden i Spanien, stannar inte där. De samlar på marginaler i produktion, distribution och leverans. De har dessutom politisk påverkan samt kontor i hela landet och som Andres Olave förklarar är de även börsnoterade med stora aktieägare bakom sig som är stora ekonomiska aktörer såsom banker och hedgefonder. Hos de stora bolagen handlar det om stora kostnader men även om ännu större avkastningar. De ekonomiska intressena är enorma.
 
”Det är här som mindre, självständiga bolag kan erbjuda bättre priser till konsumenterna då de, liksom oss själva, inte pressas av att betala ohyggliga löner till ex-politiker för någon lobbyverksamhet. Mindre bolag har varken skyskrapor i Madrid eller i Bilbao och inte heller kontor över hela landet”, förklarar Andres Olave.
 
Här låter vi nu Francisco Guzmán Navarro, professor i elektroteknik vid Málagas Universitet, som En Suecos journalist träffat på universitetet i provinshuvudstaden, komma till orda.
 
”En del av de stora bolagens vinster görs på att kunderna betalar mer än de förbrukar. Det är ju så att varje hushåll betalar för en i förväg ställd prognos av hushållets förbrukning. Sedan lägger de ihop förbrukningen för ett helt område, dit elen levereras. Men då elleverantörerna vet att alla hushåll inte använder sin fulla potential hela tiden levererar de inte fullt, utan alltid mindre än beräknad förbrukning. Så kunden har aldrig den inkommande potential som denne betalar för. Detta går att jämföra med flygbolag – många flygbolag överbokar sina flygningar för att kompensera för de resenärer som inte kommer med, för det kostar att flyga med tomma stolar. Alltså, på samma sätt kostar det för elbolagen att leverera el som inte används. Det går ju att diskutera om det inte handlar om direkt stöld”, säger professor Guzmán.
 
Det framgår nu ganska tydligt att det är ett spel, även ett politiskt sådant, som ligger i bakgrunden av den spanska elmarknaden och det politiska spelet som Andres Olave antyder på bekräftas av professor Guzmán.
”Som vi alla redan vet råder det ett tydligt oligopol på den spanska elmarknaden. Man kan tycka att man som slutkonsument skulle dra sitt strå till stacken och försöka påverka marknaden, och på så sätt också slutpriset, men även om vi nu ser fler mindre aktörer dyka upp på marknaden är det de stora aktörerna som har all kontroll. Ett problem är att många kunder är så vana
vid en ogenomskinlig marknad så att de slutat försöka, de har slagit dövörat till. Och så finns det en stor del av befolkningen som inte ens vet att de kan byta elbolag, och så en del som inte bryr sig”, säger professor Guzmán och fortsätter: ”Marknaden och kontrollen ligger helt klart uppe på de högsta politiska nivåerna och för att komma till rätta med vem som egentligen styr marknaden och prissättningen så kommer man bara att slussas från ena parten till den andra, just för att systemet är så komplicerat samt för att det ligger så mycket politik inom det och dessutom på ett så högt plan nationellt. De stora bolagen kontrollerar politikerna som bestämmer skatterna.
Och vad tror du händer om de stora elbolagens vinster hotas – då höjs skatterna. Detta är tydligt om vi tittar på varför vi inte ser förnyelsebar energi i större utsträckning.”
 
Så hur ser då elmarknaden ut? Jo, elmarknaden består av tre stora aktörer: producenter, nätbolag samt elleverantörer och det finns ingenting som hindrar dessa från att vara vertikalt integrerade, och så är fallet med t ex Endesa. De tre aktörerna ser ut såhär: producenterna producerar, elleverantörerna köper från producenterna och säljer till slutkunden. Det är alltid elleverantören som är slutfaktureringspartner. Nätbolagen äger distributionsnäten och ansvarar för att elen kommer hem till kunderna och med den kapacitet som behövs. Det är också nätbolaget som ansvarar för att med jämna mellanrum läsa av och meddela förbrukningen till elleverantören så att elleverantören kan fakturera den faktiska förbrukade energin.
 
När monopolet på elmarknaden upphörde delades de stora monopolbolagen, som t ex Endesa, upp i tre bolag med en liten ändring i bolagsnamnet, som t ex: Endesa Generación S.A., Endesa Distribución S.A. och Endesa Energía S.A.
Skulle man som slutkund nu hoppas på att marknaden snart blir lättare och hoppas på bland annat lägre skatter som skulle bidra till att sänka elpriset så ser det inte speciellt ljust ut, i alla fall verkar det inte så enligt professor Guzmán, som menar att det behöver röras runt i systemet ordentligt innan någonting kommer att ske.
 
”Det är hela det spanska systemet som måste ändras – alla är korrupta; de stora bolagen, politikerna och även de mindre bolagen som försöker få sin del av den korrupta marknaden. Det finns inget pris på energi, men det finns ett pris på kostnaden. Allt baseras på hur mycket de stora eljättarna vill tjäna och de som betalar är vi”, säger professorn.
 
Som en sista fråga till Andres Olave frågar vi varför stora elbolag som Endesa inte satsar mer på hållbar energi och svaret låter sig inte dröja: ”Jag tror att det finns för stora ekonomiska intressen samt att det har ett samband med oljeintressen över hela världen. Dessutom kräver det enorma investeringar att satsa på renare teknologi, vilket inte alla har råd med. Det kan ha att göra med amorteringar av befintliga investeringar. Och så är ju staten delaktig, den politiska lobbyverksamheten i landet är otroligt mäktig. Så kan man tycka att konkurrensverket borde göra någonting, men de har inte tillräckligt med självständighet då regeringen ju har det sista ordet. Att det sitter före detta politiker i alla stora bolag är ett tydligt tecken på att någonting inte är som det ska. Det krävs mer seriösa tag från höga instanser för att föda incitament till förändring. Tittar man på Tyskland har de den största fotovoltaiska parken i Europa, men det är Spaniens som har flest soltimmar.”
 
Tillsammans kontrollerar alltså de stora bolagen priserna som varierar timme för timmer, dag för dag, vecka för vecka. Så ingen kan förutsäga hur prisutvecklingen kommer att se ut och ingen privatperson kan med säkerhet spara någon summa genom att programmera tvättmaskinen att starta nattetid, enligt professor Guzmán.

*En Sueco har otaliga gånger varit i kontakt med både Endesa och Iberdrola för en kommentar till artikeln, men båda bolagen har valt att inte svara.

Av Sara Laine

Dela

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
Dela på email

Kanske gillar du även

SUECO

PLUS+

SPARa 20%

00
Dagar
00
Timer
00
Minuter
00
Sekunder

Spara 20% på ditt första år med SuecoPlus+

Använd koden:

plus2021

Sök på En Sueco