De har gjorts åtstramningar – med dessa är långt ifrån tillräckliga.
De spanska pensionerna hänger i en tunn tråd, för statens pensionskassa håller på att sina. Och än värre: framtidens mottagare av pensionerna är de mycket stora och pensionstunga årgångarna.
”Spaniens största utmaning blir att säkra framtida pensioner”, var några av Mariano Rajoys första ord efter valsegern vid det senaste parlamentsvalet för två år sedan. I en tid med stora skuldproblem och skyhög arbetslöshet undrade många över statsministerns uttalande. Kanske kom det inte vid rätt tidpunkt. I gengäld förstår de flesta i dag hur allvarligt läget verkligen är. Från och med i dag och under de kommande årtiondena kan det nästa bara gå en väg för pensionerna i Spanien, nämligen utför – eller fel väg, om man hellre säger så.
De blida reformerna…
José Luis Zapatero blev inte populär när han vid slutet av sin regeringstid år 2011 genomförde den lag som successivt höger pensionsåldern från 65 till 67 år. Men det skulle komma att visa sig att det bara var första kapitlet i historien om de begränsade pensionerna. För bara några år senare tvingades hans efterföljare, Mariano Rajoy, justera lagen. Rajoy avskaffade förtidspensionerna, stramade till kraven för att få full pension och näst intill frös de nuvarande pensionerna. Det är hårt för de spanska seniorerna. Men det finns ingenting som tyder på att den hårdaste tiden är förbi. Absolut ingenting.
…och de hårda perspektiven
Sett till ålder är den spanska befolkningen nämligen helt skev. I EU-länderna är det i dag mellan 53-56 pensionsmottagare för varje 100 person i arbetsförålder. Detta gäller även för Spanien. Men från och med i dag och fram till år 2050 kommer mängden pensionsmottagare öka till 77 och det kan den halvtomma spanska pensionskassan helt enkelt inte klara av.
José Carlos Diéz är ekonom och fast gäst hos tv-kanalen La Sexta, där han inte är rädd för att ta bladet från munnen. Visst ligger 2050 långt i framtiden men den spanska ekonomen är säker på att vägen dit kommer att präglas av förändringar och stora nedskärningar av pensionerna. Dessutom säger han att de första kommer redan om bara några år, för att i parlamentets vrår viskas det redan i dag om att höja den successivt höjda pensionsåldern till 69 eller till och med 70 år. Men inte heller där slutar leken. Kommentatorn menar att vi också kommer att bli vittnen till allmänna skattehöjningar generellt samt nya skatter och avgifter för att få in medel till den halvtomma pensionskassan. Tidens prat om gröna avgifter och miljöskatter kan dessutom låta bra men medlen kommer aldrig att komma miljön till godo. Det är för att säkra pensionärerna deras månadsvisa utbetalningar, menar José Carlos Diéz. Det är hårda ord men ingenting tyder på att framtiden kommer att bli enkel. Rajoy och hans mannar gör säkert vad de kan för att säkra framtidens pensioner men det är ytterst tvivelaktigt och begreppet pension kommer att finnas kvar när 1980- och 1990-talets barn inte längre klarar av att arbeta. Och det gäller naturligtvis alla nationaliteter som bor och arbetar i Spanien.
Både EU:s ekonomiska råd och OECD rekommenderade, med stora bokstäver, att folk tecknar eget pensionssparande. Kanske är det värt att lyssna på det.
Den stora mängden äldre är i stort sett ett isolerat problem för Spanien. På världsplan är det bara Japan som kommer att tangera Spaniens antal av personer som är berättigade till pension år 2050. Övriga EU-länder kommer, i stora drag, att bevara den nuvarande mängden pensionärer, dvs. 53-56 pensionärer per 100 personer i arbetsför ålder. Men trots detta kommer fler välfärdsstater ändå få problem med att betala ut framtidens pensioner. På grund av detta talas det bland annat i Tyskland om att höja pensionsåldern till 70 år.
Av Henrik Andersen, henrik@norrbom.com
