I vanliga fall brukar jag vänta med att skriva denna inledande artikel till så sent in på månaden som möjligt. Jag följer med i nyheterna på tv, internet och i tidningar. Ser vad som är spännande, vad som är provocerande, intressant eller helt taget ur luften och fullständigt galet. Jag vill också vanligtvis vänta tills jag mottagit och läst alla artiklar som månadens magasin ska innehålla – kanske är det någon av artiklarna som väcker extra uppmärksamhet hos mig – kanske någonting som inspirerar eller upprör. Denna gång kommer det irriterande dock precis när förra månadens nummer lastades på våra distributionsbilar. Faktiskt var det den 1 april. Och det var inget aprilskämt!
Det hela började sent om natten mellan den 1 till den 2 april. Jag sov djupt. Mina två katter sussade bägge nere vid mina fötter. Jag vaknade till lite lätt. Kände hur skönt det var att ligga där mellan lakanden, under mitt fluffiga täcke med huvudet vilande på min älsklingskudde. Men det var någonting som inte var bra. Ett knappt hörbart oljud som skar genom den tysta natten. Iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii………..
Iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii säkert det värsta ljud jag vet.
Jag minns en natt när jag var i 5-årsåldern, när familjen var på semester i släktens timmerstuga på en liten ö långt upp i norr, i finska Lappland. Första dagen var vi överlyckliga för di såg inte en enda mygga. Så kom kvällen och efter bastu, ett dopp i älven och den obligatoriska korven med senap efter bastun gick vi alla och la oss, och alla somnade på en gång. Vi sov gott och djupt. Ett litet tag i alla fall. Tills det började …Iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii. Och Iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii, iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii, iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii. Det var den natten när alla sommarens mygg kläcktes på en och samma gång och jag slår vad om att de finska myggen inte behöver stillastående vatten för sina ägg, utan att de i stället lagt ägg i springorna mellan timmerstockarna. Ingen av oss sov mer den natten. Faktiskt började vi packa redan i midnattssolens sken och tidigt på morgonen gav vi oss iväg med båten, tillbaka till stan.
Ni ska inte tro att vi var en familj som gnällde över minsta mygg. Nej, faktiskt så brukade det klia lite bara första dagen och sedan besvärades vi inte mer, men den natten var det mygginvasion.
Sedan den gången, för en herrans massa år sedan, klarar jag inte av iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii, och jag skyr inga medel när det kommer till att hålla myggen borta från. Jag som annars strävar efter att leva så giftfritt och ekologiskt jag kan har både myggljus tända och spray på kroppen när jag sitter ute sommarkvällar och nattetid sätter jag i en sådan där mojäng i eluttaget.
Så, myggen är här, tidigare än någonsin, vad jag upplevt under mina år här på Costa del Sol. Och det är inte bara de små myggorna som bara ger lite kliande bett utan de där svart- och vitrandiga som lämnar superkliande minnen efter sig.
Jag är inte mycket för dikter (om det inte handlar om Shakespeare) men här är en som jag fick för tio år sedan av en god vän. Diktens ursprung känner jag inte till, men jag tycker att den passar som avslut denna månad.
Jag ligger i sängen & tänker på natten som gick.
Du kom till mig i sommarnattens värme.
Det som hände mellan oss i natt finns i mina tankar.
Du undersökte min kropp.
Det enda som finns kvar efter dig är minnet, märkena & fläckarna i sängen.
Nu i kväll vet jag att du kommer igen.
Så jag väntar på dig klarvaken & förberedd.
För i natt ska du dö din SATANS MYGGJÄVEL!!!
Med det önskar jag er alla en fantastisk, förhoppningsvis myggfri maj!
Av Sara Laine, sara@norrbom.com
