Kris och tillväxt – allt har sitt pris

I skrivande stund nedvärderas Spanien återigen av kreditinstitut som varnar för att ytterligare kreditnedvärderingar kan komma framöver. Den spanska ekonomin
står fortsatt inför en hel del problem. Spanien har försökt komma åt krisen bl a genom att höja skatter och samtidigt minska de offentliga utgifterna. Landet har en svår ekvation att lösa. Krispaketet införs samtidigt som över 20 procent av befolkningen är arbetslös och många menar att utsikterna för att arbetslösheten ska minska inom kort är små. De regionala skillnaderna i arbetslöshet är stora; nära 30 procent på Kanarieöarna och cirka 10 procent i Baskien. Totalt var vid årsskiftet 4,7 miljoner människor arbetslösa – det är den högsta siffran i i-världen. Många faktorer påverkar sysselsättningen i en ekonomi. Men enligt både FN (t ex ”work life trends in Europe”, United Nations New York, 2010) och EU (EUR-Lex ”Rapport Kvinnor och Män 2010”) är det tydligt att länder med mest familjevänliga strukturer har högst sysselsättning bland både kvinnor och män. Samtidigt finns det nästan lika många åsikter som det finns experter och balansgången mellan åtstramning och stimulans på olika områden är svår.
Inom EU har kvinnors ökande arbetskraftsdeltagande bidragit till den ekonomiska tillväxten. Att göra det möjligt för både kvinnor och män att arbeta och på så vis bidra till ekonomin är en del av EU:s jämställdhetspolitik och framtidsvision. Länder där livsbalans (ungefär: balans mellan arbete och livet) till stor del kan uppnås i och med att samhällsstrukturer som flexibla arbetstider, delvis från hemmet, ledigheter, offentligt finansierad barnomsorg, etc erbjuds, hyllas som framtidsmodellen.

Mor- och farföräldrar räddningen
Sverige ligger i toppen vad gäller möjlig livsbalans. Andelen barn inskrivna i den svenska barnomsorgen ökar stadigt och är nu rekordhög. Tabellerna från SCB visar ökningen i inskrivning i kommunal barnomsorg. När även barnomsorg i privat regi inkluderas visar statistik att totalt 86 procent av Sveriges ett- till femåringar är inskrivna i barnomsorg. I Spanien saknas det till stor del barnomsorg för barnen fram till tre års ålder. Därefter är enligt uppgift andelen inskrivna barn i lekskola/dagis cirka 80 procent men barnomsorgen täcker inte alltid föräldrarnas behov, då arbetstiderna ofta är långa och inte stämmer med skol- och barnomsorgstider. Många spanska barn bor därför med sina mor- eller farföräldrar under veckorna och träffar sina föräldrar mest på helgerna.
I september förra året i samband med strejkerna i Spanien kom en intressant uppmaning från fackföreningar till spanska mor- och farföräldrar att också delta i strejken. Målet var bland annat att synliggöra allt det obetalda/icke-reglerade arbete med barnomsorg som utförs av mor- och farföräldrar och göra regeringen uppmärksam på de strukturella problemen avseende arbete och familjeliv. De spanska mor- och farföräldrarnas arbete är i dagsläget avgörande för den spanska ekonomin men diskuteras inte officiellt och det är inte hållbart, menade rörelsen. Den äldre generationen uttryckte i sammanhanget att de självklart vill sina barnbarns bästa men att det kan vara för mycket att bära ansvaret för deras uppväxt. Att så mycket arbete utförs utan reglering eller ersättning är inte rimligt menade många.

Barnomsorg nödvändig tillväxtfaktor?
I kris faller ofta strategiska övergripande planer som jämställdhetsarbete bort och fokus läggs på att lösa de akuta problemen i ett land. Det är svårt att veta hur enkelt det är att bygga upp en fungerande struktur för omfattande barnomsorg i en ekonomi som är så hårt drabbad som Spanien. Det kan argumenteras att en barnomsorg inte behövs eftersom så många är arbetslösa och därmed bör barnen kunna omhändertas ändå. Men en fråga är vad som är hönan respektive ägget i Spaniens höga arbetslöshet och krisande ekonomi? Skulle en utbyggd barnomsorg, vuxnas möjlighet till flexibilitet i arbetslivet samt de nya arbetstillfällen som kommer inom offentlig sektor i och med en utbyggd barnomsorg, kunna främja tillväxten för Spanien eller kostar en sådan investering mer än vad den smakar i dagsläget?
En annan fråga är om förutsättningen för tillväxt nödvändigtvis är det vi har i Sverige, där majoriteten av de små barnen växer upp på institution medan föräldrarna kan arbeta hur mycket de vill och därmed bidra maximalt till tillväxten?

Dagis, jobb
Svensk ekonomi går som tåget, barnen är på dagis och föräldrarna jobbar. Ökningen i andelen
inskrivna barn syns tydligt i diagrammen nedan. En dagisplats kostar i princip mindre än mat och blöjor kostar om barnet är hemma på dagarna. Avgiften är inkomstprövad, men maxtaxa per månad är för barn 1: 1260 SEK, barn 2: 860 SEK, barn 3: 420 SEK. Barnet får vara på dagis så många timmar föräldrarna behöver. Att inte lämna sin ettåring på dagis är i princip en minuskalkyl redan innan inkomstbortfallet som följer med att stanna hemma längre räknats in. Frestelsen att välja jobb framför mer tid hemma blir oemotståndlig. Incitamenten för yrkesarbete istället för att vara hemmaförälder är enorma. Någon baksida på myntet sägs inte finnas. Folkhälsoinstitutet och andra offentliga instanser framhåller att dagis är det bästa för barnet, barnet har det bättre på dagis än någon annanstans, säger Sverige. Facit på att ett land är jämställt och lyckat är att kvinnor och män arbetar lika mycket (helst heltid?). Samtidigt sägs allt fler svenskar må sämre, inte minst barnen.
Spansk ekonomi går inte som tåget och de minsta spanska barnen är ofta inte på dagis hela dagarna utan delvis. Från tre års ålder går många på lekskola/förskola, men inte hela dagen. Några timmar per dag med andra barn kan såklart många gånger vara roligt för barnen när de hunnit bli några år. EU driver tesen att modeller i linje med den svenska familjepolitiken är vägen framåt. Det är förståeligt. Självklart är det lönsamt för ett land när arbetsstyrkan inte störs alltför mycket av barnfaktorn. Ju mer fart i ekonomin desto mer intäkter till staten.
Jag är däremot inte helt övertyg-ad; stämmer det att ett nödvänd-igt pris för tillväxt är det samhälle vi idag har i Sverige där så många barn praktiskt taget växer upp på institution och där alla helst ska välja samma lösning?

Framtidens Spanien
Spaniens ekonomi är den 12:e största i världen, femte största inom EU och fjärde största inom eurozonen. En hel del experter är fundersamma över om Spanien kommer att klara sig ur sin ekonomiska kris på egen hand. Det finns de som menar att om Spanien behöver ”bailas ut” (lösas ut) på samma vis som skedde med Grekland, så kommer EU – med Tyskland i spetsen – varken kunna eller vilja göra det. Vad händer då? Ingen har svaret. Men en sak är trolig; trenden kommer vid tillfälle pusha Spanien åt det håll Sverige gått vad gäller familjepolitik. Det finns mycket bra att hämta. Men jag hoppas att spanska föräldrar den dag ekonomin ”går som tåget” åtminstone bitvis väljer annorlunda. Att de inte per automatik köper obegränsat av statens nästintill gratis barnomsorg, tar på sig skygglapparna och går och jobbar. Jag önskar att Spaniens långsiktiga tillväxt och förhoppningsvis också lösning på livsbalansen ska innebära ett mer kreativt tänkande kring familjens tillvaro än Sveriges standardlösningar.

Spanien är ett möjligheternas land – jag hoppas verkligen att landets kreativitet ska bestå.