Carolina Fedko

Många gånger har jag frågat Carolina (som till vardags oftast kallas ”Lina”) Fedko om hon velat ge en intervju, men svaret har tidigare varit nej. Hennes varma leende och hjälpsamma sätt har bidragit stort till att få alla att känna sig välkomna i Svenska kyrkan Fuengirola, där hon i tre år arbetat i caféet (som hon hjälpt till att driva upp) och tillagat samt serverat god mat och delikata sötsaker till både vardag och fest. Denna gång sa hon till min glädje ja, för nu menar hon att hon har någonting viktigt att berätta om – nämligen de taklösas situation. 

Grått byttes mot sol

Ursprungligen kommer Lina från Stockholm och är utbildade frisör. Strax efter utbildningen bytte hon dock bana och började arbeta tillsammans med sin syster, med vem hon drev flera restauranger, bland annat Stockholms matvarufabrik. Och här ska det nämnas att Stockholms matvarufabrik inte var vilken restaurang som helst. Restaurangen, som låg i Vasastaden i Stockholm, nominerades nämligen till Gulddraken samt låg med bland topp 100-listan i Whiteguide. 

Men för fyra år sedan sökte Lina och familjen en förändring, då Stockholm började kännas grått och lite trist. Valet föll naturligt på Costa del Sol. Här hade familjen nämligen haft radhus i Calahonda i 10 år, där de njutit somrarna.

Brinner för att hjälpa

Väl på plats fick Lina fast tjänst i Svenska kyrkan Fuengirola.

”Arbetet på kyrkan är inget 9-17 jobb. Det pågår dygnet runt och året runt. Ingen kan bestämma när någon behöver hjälp eller mår dåligt. För mig har det aldrig varit några problem, för jag brinner för att hjälpa människor. Så Svenska kyrkan Fuengirola är en bra arbetsplats för mig”, berättar Lina för mig i mitten av maj.

Carolina tillsammans med sina barn.

Eget initiativ

Som vi alla vet har läget i Spanien förändrats betydligt sedan den 14 mars, när landet förklarades i nationellt nödläge i och med spridningen av Covid-19. Många har förlorat sina arbeten, vissa arbetar hemifrån, men så finns det en grupp som ofta glöms bort, nämligen de hemlösa, eller taklösa som Lina föredrar att kallar dem – en grupp som hon kommit att arbeta nära, då hjälp till behövande är en naturlig del av arbetet i kyrkan. Men på grund av restriktioner har kyrkan, liksom de flesta verksamheter, tvingats stänga sina dörrar under våren.

”När kyrkans dörrar slog igen lämnades jag utan direktiv för vad jag, som den enda av kyrkopersonalen som stannat i Spanien, skulle göra för att hjälpa de behövande som normalt söker hjälp hos oss, som nu hamnade i en mer nödställd situation än någonsin. Så jag beslutade mig för att ta eget initiativ. Tillsammans med Sisters Event (som drivs av min syster) har jag alltså fortsatt att hjälpa de taklösa. Men utan kyrkan bakom mig har jag behövt bekosta allting själv, och det är hårt. För att få någon hjälp alls har jag vänt mig till allmänheten via Facebook, och fått in drygt 300 euro genom en liten insamling, och med den hjälpen har jag i alla fall kunna fortsätta arbetet fram till nu”, säger Lina.

Hjälparbetet som Lina gör har inte bara varit utmanande på grund av kostnaderna. Hon uttrycker att det hade varit en stor hjälp för henne själv om hon fått tillgång till kyrkans kök – som är bättre rustat för matlagning i större volymer jämfört med köket i hennes hem, men det har inte gått att ordna. Än besvärligare har det varit med de regelverk som det nationella nödläget inneburit, och när karantänsreglerna varit som hårdast har hon många gånger tvingats förklara sina ärenden för polisen. Reglerna har bland annat inneburit att hon inte kunnat möta alla behövande själv. I stället har hon fått förlita sig på att de taklösa som hon kunnat möta hjälpt till med att dela ut hjälpen vidare till andra behövande. 

Vardagen vändes upp och ned

Det finns en ton av uppgivenhet i Linas röst när hon berättar, och det är lätt att förstå varför. Utan att någon från varken SKUT (Svenska Kyrkan i Utlandet) eller kyrkoföreningen i Fuengirola kontaktat henne för att informera om hennes tjänst i kyrkan, så har Linas vardag vänts på kant, och hon vet inte hur hennes framtid ser ut. Trots det fortsätter hon att hjälpa.

”De första veckorna i mars och april var speciellt svåra för de taklösa, speciellt på grund av det ihållande regnet. Mat behöver de alltid men i kallt och vått väder är behovet av även varma och torra kläder stort. Och jag kan inte bara blunda för det. Jag ser det som min plikt som anställd i kyrkan att hjälpa, och jag som privatperson vill ju också göra allt jag kan för att hjälpa människor i nöd, det vill vi väl alla om vi kan”, säger Lina milt.

I skrivande stund har det gått nästan två månader sedan nödläget i Spanien utlystes och dörrarna till Linas arbetsplats stängdes. Hon har ännu ingen information kring hennes tjänst i kyrkan när nödläget lättas, men hon utgår ifrån att hon har sin anställning med tillhörande kontrakt kvar när kyrkdörrarna åter öppnar.

Mat, kläder och hygienartiklar

Det dagliga hjälparbetet som Lina nu bedriver på egen hand går varje dag ut till 10-15 personer i Fuengirola. Det handlar bland annat om matpaket med mättande maträtter som varken behöver värmas eller förvaras i kylskåp och som dessutom är lätta att äta – allt inhandlat, förberett och tillagat av Lina själv. Därtill delar hon ut dryck och frukt, hundmat till dem med hundar samt hygienartiklar (bland annat tandborstar och tandkräm skänkt av Clínica Dental Noruega), kläder, filtar osv. som privatpersoner skänkt och som kan hjälpa de taklösa. En del gånger hjälper hon också till med en varm dusch och en klippning – hon är ju utbildad frisör.

Mättande maträtter färdiga att delas ut till taklösa i Fuengirola.

Människor som du och jag

Men det är inte bara förnödenheter som behövs.

”Vi får inte glömma bort att de taklösa också är människor, med känslor, precis som du och jag. Deras behov är alltså inte bara mat och kläder utan en stor del av min tid är också att vara medmänniska – finnas till och vara ett stöd eller bollplank. SKUT har visserligen satt upp en hjälptelefon för detta, men flera av de taklösa har inte pengar på sina telefonkort för att ringa”, förklarar Lina, som alltså också tar sig tid för en pratstund med dem som vill. 

Kan inte bara vända andra kinden till

Lina är en person som alltid hjälpt behövande så mycket hon kunnat. Förr främst med bidrag, men när hon började arbeta på kyrkan blev det en stor del av hennes arbete och vardag.

Två taklösa i Fuengirola som Lina hjälper med mat samt kläder.

”Det blir som ett kall att hjälpa. I och med arbetet på kyrkan har jag dessutom lärt känna många av dessa människor som sökt hjälp hos kyrkan genom åren, så jag kan verkligen inte bara vända andra kinden till”, berättar hon, och fortsätter att förklara hur de taklösa uppfattar situationen: ”Jag upplever att det finns en stor besvikelse på kyrkan, som låste dörrarna och började hänvisa till t ex Röda Korset, där de taklösa bara fått några kex. Men de har i alla fall hopp om att kyrkan öppnar igen, med kärleksfulla personer som förr, och inte kalla personer som bara ser kyrkan som ett jobb. De taklösa har verkligen haft det svårt. När alla ’vanliga’ tvingats hålla sig hemma har det ju inte heller funnits människor i farten på gatorna som kunnat skänka en slant, och så har det som redan nämnts regnat så mycket. Och så polisen – de har jagat de taklösa och bötfällt dem. Men nu med fler lättnader i det hårda regelverket samt det varmare vädret blir deras situation lättare.”

Ingen brist på ork

Där vi sitter i vårt samtal funderar jag på hur en person, som inte får besked från sin arbetsgivare om hennes tjänst fortsätter eller ej och vars två barn får distansundervisning på grund av att skolorna tvingats stänga under det nationella nödläget – varpå studieansvaret läggs på henne som mamma, orkar med att hjälpa så många.

”Orkar gör jag absolut! Dock hade det varit positivt med stöd från kyrkan samt lite mer bidrag så att jag kan mäkta med det ekonomiskt också. Jag har inte ens funderat på hur länge jag kan fortsätta, men förhoppningsvis öppnar kyrkan igen och då ingår det återigen in i mitt dagliga arbete. Men visst, just nu vet jag ingenting om framtiden då ingen meddelar någonting.”

Carolina tillsammans med sina barn.

Glädjen är barnen

Lina är ganska tystlåten och vill inte tala mycket om sig själv. Hon vill lyfta fram dem som har det svårt. Mot slutet av vårt samtal får jag i alla fall veta att hon själv naturligtvis också ser fram emot att vardagen återgår till det normala, då hon kan få gå till stranden, umgås med vänner och familj, njuta av dagen och bara sätta sig på ett café. Och även om det låter som om hela dagarna fylls med hjälparbete hittar hon tid åt det som verkligen bringar glädje i hennes liv, nämligen att spendera tid med barnen och familjens hund Doris. Och sommaren har hon inte tappat hoppet om.

”Sommarplanen är alltid att åka till Sverige och tillbringa tid med familj och vänner. Därtill är en eller två veckor planerade hos släkten på Patmos, i Grekland, men det får vi se hur det blir. Jag håller dock fortfarande tummarna för att kunna åka till Gotland andra veckan i augusti. Annan tid ska jag njuta av lugn och ro.”

Kort info

Namn: Carolina ”Lina” Fedko

Född: 1984 i Stockholm

Familj: Två barn och hunden Doris

Bor: Fuengirola

Gör: Arbetar på Svenska kyrkan Fuengirola

På fritiden: Tränar, umgås med familj och vänner

Bästa med att bo i Spanien: ”Den sköna känslan att oftast kunna gå ut utan att tänka på väder och vind. Solen, havet, stranden, varma kvällar, maten, dofterna – ja, det är mycket. Det är frihet här.”