Är du beredd att dra åt svångremmen?

Alla vet vi om det, men det är något som vi inte riktigt tycker om: Vi måste banta – men det handlar om en ny slags bantning. Vi ska nämligen inte gå ned i vikt – utan i konsumtion. Livet har blivit dyrare och det som förr kom av sig själv kommer vi nu att behöva kämpa för. Det blir en hård kur men det blir också en kur som våra spanska grannar utmärkt klarat av tidigare. Så det finns ingen orsak till att gnälla och gråta. De enda som i dag har en orsak till att gråta är ukrainarna. Det är mycket sorgligt att det nu återigen – ännu en gång är krig i Europa efter några ynka 30 års fred efter fasorna i det forna Jugoslavien. En del av oss människor verkar aldrig bli klokare. I stället måste vi alla nu lida en del av smärtan. När försörjningen av gas, bränsle och energi antingen minskas eller bara blir dyrare skjuter priserna i höjden. Det är just det som redan har skett – och som kommer att fortsätta ytterligare en tid. Alla är överens om att det är inflationen som är orsaken bakom allt ont. Alla är också överens om att kriget i Ukraina är negativt för allt och alla. Men de mörka molnen som nu drar in över Spanien och stora delar av Europa kommer inte bara från det krigshärjade Ukraina. Jag vågar säga att hälften av inflationen, räntehöjningarna och den ekonomiska osäkerheten som vi i dag upplever hade drabbat oss oavsett vad som sker i huvudet på Vladimir Putin. Hälften av dagens ekonomiska problem har vi skapat själva. Det är det bara (nästan) ingen som pratar om i dag.

Hälften av ”roten till det onda” såddes nämligen våren 2020 när coronaviruset drog in över oss. Snabbt, oerhört snabbt, stängde EU-länderna ner. Och lika snabbt pumpade Europeiska centralbanken in astronomiska summor pengar i samhällena. Man tryckte – helt enkelt – igång sedelpressen. Det är helt okej, för det var det enda sättet för att få så många EU-länder och -medborgare igenom krisen. Men alla vet, eller bör veta, att när penningmängden ökas betydligt så uppstår det inflation. När man dessutom kryddar den ökade penningmängden med negativa bankräntor för att uppmuntra konsumtionen är efterfrågan, investeringarna, konsumtionen och spenderandet dömda. Det är precis det som har hänt under sommaren, och fram till i dag.

Efter festen kommer baksmällan. Som inte bör komma som någon överraskning. Dagens baksmälla heter inflation och den försvinner inte av en alvedon. Men vi kommer att klara det – för vi ska klara det. Våra spanska grannar är en bra förebild. De har nämligen rest sig upp igen efter huvudvärken, flera kraftiga sådana också. Tillbaka till slutet av 1980-talet kämpade Spanien med riktigt höga räntor på 18-19 procent. Det låter helt overkligt men så var det. Overkligt är det även i dag när det talas om devalveringar, men för spanjorerna var det vardag i flera decennier. Ända fram till 1992 tvingades Spanien devalvera sin peseta för att få fart på marknaden – få fart på sin export. Det gjorde dock att importerade varor blev mycket dyrare, men på ett imponerande sätt lyckades både företagslivet och privatpersoner att anpassa sina inköp så att budgetarna höll. Det är precis i den situationen som vi befinner oss i nu. Vi behöver anpassa vår konsumtion, le när vi har gas och kanske också dra åt svångremmen lite. Men det duger inte att klaga och gråta. Vi måste tro på oss själva – och på Europa. Vi har i dag ett samlat EU som kämpar för att sänka inflationen. Det är också ett samlat EU som stöttar Ukraina och kämpar för att få bukt med ryssarna.

Det är när tiderna är svåra som man visar sitt rätta jag. Spanien har kämpat sig ur liknande kriser flera gånger och kan de så kan vi. Vi måste ge allt vi har!