Möt Beatrice Sommerfeld - som under några månader bytt dermatoskopet mot hammare

Den 13 april dök det upp en uppdatering med bilder på en mosaikmur på Facebook. Mosaiken visade motiv från Stockholm. Vad är det för underligt med det? kanske du nu tänker. Ja, hade muren stått längs en gångväg i just Stockholm hade jag kanske inte höjt på ögonbrynen, men nu gör den inte det, och inte någon annan stans i Sverige heller för den delen. Nej, denna, nästan 30 meter långa mur, står intill yuccapalmer, två jakarandaträd, citrusträd och blomster, i trakterna ovanför Vélez-Málaga.

På kort tid fick facebookinlägget inte färre än 900 ”gilla” och kommentarer som: ”Wooow, så fantastiskt fint du har gjort!”, ”Jättefint och var kan man beundra detta?”, ”Fantastiskt! Vilken rolig idé!”, ”Snart kommer folk vallfärda för att beundra din konst!” osv.

Själv tog jag kontakt med personen bakom muren, satt mig i bilen och begav mig upp i bergen, lyckades hitta den branta lilla vägen som leder upp till det runda huset med muren på bergssluttningen, med fantastisk utsikt över omgivningen och havet.

Stockholm i sydligaste Spanien

”Välkommen till Casa Bea”, hälsar Beatrice Sommerfeld, så snart jag kliver ur bilden, och vi går direkt fram till muren, som leder vägen till det som är Beatrice smultronställe i Spanien.

”Ser du vad motiven föreställer”, frågar Beatrice med ett leende. Som Stockholmstjej blir jag rörd av denna gestaltning av min hemstad. Där är skraporna på Sergels torg, det blå Konserthuset, Lidingöbron, en ångbSergelstorg, ing av min hemstad, Där är m Stockholmstjej blir jag av någon anledning rörd över denna gestaltning av min hemstad,åt, Sergels torg, Globen, Djurgårdsbron, Kaknästornet, Stockholms synagoga, Katarina kyrka, Stadshuset, och där har det också gjorts plats för Beatrice eget hus här på Costa del Sol, och så kommer återigen en del av Sverige – denna gång osar det midsommar kring två röda hus som tillhör ”prästgården” Gåsborn – gården tillhör svärföräldrarna till Beatrice dotter, skådespelerskan Sara Sommerfeld, och där brukar familjen bland annat fira midsommar. Och så fortsätter muren in bakom en buske, och i slutet av muren visar motivet en älg.

Mosaiken är så skickligt lagd att motiven framstår som självklara för den som känner Stockholm.

Från antisemismens Polen

Beatrice Sommerfeld kommer ursprungligen från Polen, men i samband med den antisemitiska kampanjen som blossade upp i Polen 1968 lämnade hon och hennes familj hemlandet 1969. Familjen emigrerade till Israel, men Beatrices pojkvän hade rest till Sverige, så Beatrice var fast besluten vid att följa efter.

”Jag var bara 20 år. Vi fick bara packa med oss det absolut nödvändigaste – bara en liten resväska. Folk stod utanför huset och väntade på att vi skulle lämna det, så att de kunde gå in och roffa åt sig allt de ville, av våra tillhörigheter. Jag minns ett par skor som jag tvingades lämna kvar – ena skon kastade jag i ett rum och den andra i ett annat rum, så att de som kom för att ta våra saker inte skulle ha så lätt att hitta det matchande paret”, berättar Beatrice, när vi sätter oss ned på hennes terrass, med te och hembakad äppelkaka.

Anlände Sverige tomhänt

Utan tillgångar sponsrades Beatrice resa, med vistelser i Wien och Rom längs vägen (i väntan på rätt papper för att få resa till Sverige), av judiska sammanslutningar i USA. Väl i Sverige, där hon anlände Malmö i februari 1970, möttes hon av budskapet att hennes pojkvän, som hon ju rest dit för, nu var tillsammans med en svensk tjej – med henne skulle hans liv bli enklare, förklarade han. Beatrice stod ensam.

”Jag anlände med två små resväskor och en spottstyver i fickan. Jag placerades i ett barackläger i Lidköping med andra nyanlända, och meningen var att vi skulle bo i barackerna tills vi placerades ut i svenska samhällen. Men jag kände att jag inte hade tid att vänta. Jag ville studera svenska för att kunna fortsätta studera till läkare. Det var jag fast beslut vid”, förklarar Beatrice.

Det Beatrice berättar där vi sitter, om även bland annat barnens farmor som överlevde koncentrationsläger, om när hon som liten blev vittne till när hennes lillebror slukades av lågorna i en brand och hennes egen flykt från antisemitism, griper mig djupt. Jag ber henne att fortsätta.

Siktade på studier

I lägret fanns det en fastställd plan för de nyanlända – de skulle bara vänta tills det blev deras tur. Men Beatrice ville lära sig svenska på en gång. Så mot alla regler började hon jobba på en restaurang några timmar varje dag. När hon sparat ihop tillräckligt med pengar reste hon till Stockholm och i huvudstaden fick hon tips om att uppsöka Wenner-Gren Center. Där, efter att ha förklarat sitt mål, fick hon hjälp och skrevs in på universitetets svenskkurs. När hon senare också tilldelades ett studentboende på Lappkärrsberget studerade hon 40 poäng biologi, för att ha rätt till studentboendet. Det blev starten på det som 1975 resulterade i den läkarexamen som hon så bestämt siktat på och kämpat för. Bara två veckor senare födde hon sin första dotter, Anna.

Uppskattad dermatolog

”’Det finns ingenting som jag inte kan göra, om jag bara försöker”, är någonting som följt mig hela mitt liv”, säger Beatrice bestämt.

Det är tydligt att det är Beatrice själv som burit sitt liv och sin karriär framåt, även privat. Hon har varit gift i 25 år, med pappan till hennes fyra vuxna dörrar Anna, Sara, Maja och Isabel – som hon är mycket stolt över. Men vid 50 år tog hon ut skilsmässa då hon kände att förhållandet inte var i jämnvikt. Yrkesmässigt har hon haft en lång karriär med egen framgångsrik dermatologklinik på Lidingö i Stockholm, fram till februari 2020, då Landstinget drog in den enda hudmottagningen på Lidingö, på grund av ”omorganisation”. Men Beatrice har inte slutat arbeta för det. Nu jobbar hon helt i privat regi, inhyrd hos en kirurgkollega, och är mycket uppskattad i sin profession. Inte heller pandemin har stoppat henne, då hon fortsatt som dermatolog på distans!

Väninna ledde till Spanien

Uppskattad är hon också som väninna, och det var just via en väninna som Beatrice kom till Spanien. Väninnan hade köpt en tomt och byggt hus i en dal uppe i bergen ovanför Vélez-Málaga, och vid ett besök föll Beatrice för en solig tomt som var till salu.

”Jag köpte tomten, ritade själv huset och anlitade en arkitekt för det praktiska – så började det byggas. Detta hus har kommit att bli mycket viktigt för mig – det är mitt arv till mina döttrar. Jag kom till Sverige utan någonting alls, men jag har skapat detta, så detta hus är det som jag vill lämna till mina barn”, ler Beatrice varmt.

”Stockholmsmuren”

Men nu kan jag inte hålla mig längre. Nu vill jag veta allt om mosaikmuren.

”Det har varit mitt covid-projekt”, skrattar Beatrice, som normalt kommer till Spanien ett par veckor åt gången, men som denna gång varit här inte mindre än fem månader!

”Jag satt i Stockholm förra året och hade ingenting att göra. På grund av covid var det inga möten, inga kongresser, inga resor osv. och smittan i Stockholm var ju så utbredd. En dag föreslog mina döttrar att jag skulle resa hit i stället, för här är det i alla fall bättre väder jämfört med vinter-Stockholm. Så jag reste hit, med en enkel biljett! Först sysselsatte jag mig med att sticka gosedjur till barnbarnen, men efter tio stycken satt jag här, och tittade på min mur. Emellanåt hälsade jag på min väninna i dalen, och där beundrade jag en Marocko-inspirerad mosaikmur som hon har, och så kom jag på idén. Tillsammans åkte vi för att köpa kakel och så började det”, berättar Beatrice entusiastiskt.

Beatrice hade aldrig gjort någonting liknande, men hon tog fram hammaren och slog sönder kaklet i lagom små bitar, och började lägga mosaiken – ett arbete hårdare än hon först tänkt sig, vilket hon visar att hennes händer vittnar om.

”Jag har hållit på 5-6 timmar varje dag. Om kvällarna funderade jag, googlade och skissade motiv, som jag arbetade fram med mosaiken om dagarna. Och tittar du noga ser du att det inte bara är kakel. Där finns gröna glasskärvor – mina vänner och jag valde champagneflaskor utefter färgen på glasflaskan, för att det skulle bli rätt! Du ser dessutom även spegelbitar och julbelysning”, förklarar Beatrice, som nu går fram och visar detaljerna på muren, som egentligen bör kallas ett konstverk.

Nästa projekt

Beatrice sprudlar av energi och hon är fantastiskt ungdomlig, och när hon visar att det finns en grå mur nere vid hennes pool blir jag inte förvånad när hon säger: ”Vem vet, kanske blir det mitt nästa projekt. Jag måste bara fundera på ett tema först.”

Teet är urdrucket och den goda äppelkakan med syltad citron är uppäten för länge sedan. Vi bär in porslinet i köket varefter hon visar mig runt i huset – konstnärligt, ljust och mycket hemtrevligt. Innan hon följer mig till bilen tar hon fram en burk hemkokad kumquatmarmelad som hon sträcker mig.

När jag morgonen efter njuter av den goda marmeladen på en skiva rostat bröd, funderar jag på om jag i denna artikel ska benämna Beatrice som konstnärinna – för hon säger sig inte se sig själv som det. Men, muren med stockholmsmotiv är helt klart ett konstverk, så nu skriver jag det – Beatrice är en sann konstnär.

Kort info

Namn: Beatrice Sommerfeld

Bor: Stockholm

Semesterhus: Ovanför Vélez-Málaga

Gör: Leg. läkare (specialiserad på hudsjukdomar) och konstnär

Familj: Fyra döttrar och fem barnbarn

Övrigt: Tycker att det är ren njutning att ta hand av sin trädgård i Spanien.