Ebrofloden och dess delta

Med sina 930 km är Ebro är Spaniens längsta flod. Den har sitt ursprung i Fontibre i Kantabrien och korsar den övre delen av Spanien från väst till sydost, och längs sin väg rinner den genom städerna Miranda de Ebro, Logroño, Zaragoza och Flix, innan den rinner ut i Medelhavet vid Tortosa, där den bildar ett mäktigt delta. I detta delta odlas stora mängder ris och dessutom finns det en fin naturpark hela vägen österut. Vi har begett oss till Ebros delta för att ta en närmare titt på detta.

Nu kanske någon säger att floden Tejo är längre än Ebro, och med sina 1 007 km är det också sant, men mer än 200 km av Tejo rinner i Portugal, så Ebro är den längsta floden som bara rinner genom Spanien. Ebros delta täcker en yta på 3 677,30 km² och 2013 utsågs detta delta till ett biosfärreservat under Unescos program ”Man and the Biosphere” (MAB). Detta är en av de största våtmarkerna i västra Medelhavet, och eftersom deltajorden är mycket näringsrik odlas det intensivt här, särskilt ris och citrusfrukter.

Här i deltat produceras det varje år mer än 100 000 ton ris, och detta ris är av så hög kvalitet att det har sin egen benämning och kallas ”Arroz del Delta de l’Ebre”. På deltats 20 400 hektar odlas följande rissorter: Bomba, Bahía, Fonsa, Tebre, Gleva och Montsianell. Gemensamt för den alla är att de är rundkorniga och har stor förmåga att absorbera smaker, vilket gör dem lämpliga för rätter som paella och risotto.

Nu skulle man kunna tro att 100 000 ton ris skulle vara tillräckligt för att tillgodose spanjorernas behov, men eftersom varje spanjor i genomsnitt äter 4,5 kilo ris per år, räcker det inte på långa vägar. Och trots att det även odlas ris i trakterna kring Valencia och i Guadalquivirs delta, importerar Spanien ris från andra länder, särskilt Fjärran Östern.

Naturparken

Ebrodeltat ligger i Katalonien och utgör den södra gränsen i provinsen. Om man lämnar deltat i sydlig riktning, så lämnar man alltså också Katalonien. Själva deltat sträcker naturligtvis ut sig på båda sidor om floden och är, liksom alla andra deltan, en våtmark, och dessa områden lockar till sig fåglar. Naturparken ”El Parque Natural Delta de Ebro” täcker ungefär en tredjedel av deltat, och den ligger på båda sidor av floden längst österut. Det är här det mest sårbara landskapet ligger, och det är också här som det lever otaliga fåglar. Därför behöver området det skydd som beteckningen naturpark ger.

Vi kör mot naturparken på flodens norra sida och följer skyltarna mot Riumar. Längs vägen ser vi en skylt på vilken det står ”desembocadura” (mynning), så vi stannar för att ta en närmare titt på detta. Det första vi ser är några mycket stora bodar med souvenirer, vilket är tecken på att det är många turister som besöker deltat. Det finns också en stor bod som säljer ris som har odlats i området. Ett kilo av detta speciella högkvalitativa ris kostar cirka 5,50 euro. Det finns också bodar där man kan köpa biljetter till någon av kryssningsbåtarna som ligger förtöjda här. Under en sådan seglats får man se stora delar av deltat och turen tar cirka två timmar.

La Isla de Buda

Med sina 7,52 km² är detta Kataloniens största ö och den ligger här i deltat på södra sidan av floden längst österut. Ön är helt platt och det är bara personer med särskilt tillstånd som får besöka den. Orsaken till detta är dess känsliga natur och rika fågelliv. Bland fåglarna som finns här hittas flamingo, gråhäger, kungsfiskare, styltlöpare, skedstork, kohäger, skarv, olika rovfåglar och alla typer av änder, ankor och strandfåglar. I själva verket kan man se många av dessa fåglar i hela deltat, speciellt på de nyskördade risfälten.

På 1940-talet bodde det 40 familjer på ön, och dessa livnärde sig på att odla ris. Där fanns också en stor gård, La Masia de Buda, där de arbetande familjerna bodde. Denna gård finns fortfarande kvar, och är man minst 15 personer kan man hyra den. Det sägs att det är en mycket historisk plats, som erbjuder både lugn och ro mitt i naturparken. Se: https://www.turismodeltadelebro.com/listado/mas-illa-de-buda/ , där finns det också en vacker video som visar ön.

Något mycket intressant är att det här också bor vackra vita vilda hästar av samma ras som lever i Camargue i Rhôneflodens delta i Frankrike.

Mynningen

Efter att ha beundrat La Isla de Buda från flodens norra strand, där man köper biljetter till kryssningarna, fortsätter vi österut och når snart fram till en liten småbåtshamn vid flodens mynning. Härifrån fortsätter vi österut till dess vi kommer till en skylt som visar Parc Natural. Nu är det dags för oss att parkera, men ser vi inga parkeringsplatser så, eftersom vi inte heller ser några människor ställer vi bara bilen här och fortsätter till fots bort till två observationstorn längre fram. Här har det ställts upp två mystiska ”konstverk” vars existens man kan fundera över. Snart är vi i alla fall framme vid det första av de två tornen, som vi klättrar upp i. Härifrån har man fin utsikt över flodmynningen, marsklandet, risfälten och själva floden, som lugnt och stilla rinner ut i Medelhavet. Lite längre fram ser vi ett stort svart torn, som vi också går upp i, och nu befinner vi oss ännu närmare flodmynningen, vilket innebär att vi kan se att det går gäss ute på havet. Här finns många skyltar som berättar om dynamiken i deltat med vattnet som kommer och går, och fiskarna i deltat.

Till min stora förvåning ser jag plötsligt även skyltar som hänvisar till en mäktig vandringsled – Camino Natural del Ebro, GR 99. Här handlar det inte om någon kort dagsvandring. Nej, detta är en vandringsled på hela 611 km, som börjar i Kantabrien, där floden har sin källa, för att sedan följa floden hela vägen till platsen där vi just nu står. Se: https://www.senderosgr.es/es/gr-99-c-n-del-ebro/ . Klickar man in på denna länk kan man ladda ner vandringens alla 42 etapper med beskrivningar.

Det skulle vara så spännande att ge sig ut på denna vandring, men det får vänta till nästa liv, för nu för tiden är jag inte längre i form för att anta en sådan utmaning.

Riumar

På kartan över deltat har jag sett att det längst ut österut finns en prick med namnet Riumar. Jag tänker att det där nog finns ett par fiskarhus och barer, så nu vill jag gå dit för att se det. Men jag har helt fel, och jag blir mycket förvånad när jag upptäcker att det handlar om en hel modern liten stad med en egen turistbyrå, massor av fina nybyggda, vita hus, vackra sanddyner och en stor campingplats med en stor vattenpark. Vi parkerar nere vid stranden och går ut på sanddynerna, där man har byggt fina träbroar som man går på för att skydda det känsliga sanddynområdet från överdriven erosion. Jag ser ett par personer som är ute i vattnet och badar, men förutom dem ser jag inte många av stadens invånare.

Deltebre

På tillbakavägen vill vi besöka staden Deltebre, som ligger på den norra sidan av floden, lite längre västerut. Det är inte en särskilt intressant plats, för här finns inte mycket mer än låga hus. Deltebre grundades 1818, när stadens kyrka invigdes. I dag bor det 12 000 personer där. De flesta av dem lever av att odla ris och de kallar sig Los segadores (skördare, skördefolk) del delta. Det är också här som riset samlas in, förpackas och skickas ut i världen.