Granada utan Alhambra 2

Dela

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
Dela på email

Det finns mängder med spännande saker att se i Granada förutom Alhambra, och denna gång ska vi ut och gå mer i kvarteret Albaicín och upp till Sacromonte. Vi tar den branta vägen upp till Generalife och njuter av den vackra trädgården, varefter vi besöker Manuel de Fallas hus. Efter en övernattning tillbringar vi en hel dag på att se den fantastiska Parque de las Ciencias, där man kan studera allt mellan himmel och jord.

Staty rest i ära för San Juan de Dios i parken Fuente del Triunfo (där Gran Vía går över i Avda. de la Constitución).

Återigen övernattar vi på hotell Eurostar Catedral, för nu kan vi vägen till garaget (Calle San Jerónimo 1) och det är guld värt i Granada, där trafiken alltid är en mardröm. Kl. 11 är vi redo att utforska mer i denna vackra stad och vi börjar med att korsa Gran Vía och går upp mot Plaza Santa Ana, där det alltid är fullt med liv och rörelse. Precis där torget slutar ligger Museo de San Juan de Díos på gatan Convalecencia 1, i palatset Casa de los Pisa.

João Duarte Cidade (1495-1550), senare San Juan de Dios, var en portugisisk man som hade levt ett flackande liv fram till dess han kom till Granada 1538. Här gick han runt hemlös tills en dag när han fördes till en anstalt för psykiskt sjuka. Han fann sitt livs kall när han såg hur hjärtlöst och omänskligt de sjuka behandlades. Han bestämde sig för att ägna sitt liv åt att hjälpa sjuka, svaga samt fattiga och upprättade ett sjukhus där de behandlades med respekt och kärlek. Med hjälp av allmosor och sitt eget outtröttliga arbete lyckades han skapa en plats där de hemlösa kunde övernatta och får mat. Hans stora kärlek till sina medmänniskor och rykte spreds snart i Granada och han fick allt mer stöd, och kunde därmed hjälpa fler sjuka och fattiga. Han upprättade fler sjukhus och grundade Sjukhusbrödernas Orden (Orden de los Hermanos Hospitalarios). Denna orden fick stor betydelse för moderniseringen av sjukhusväsendet i hela Spanien och i dag finns det många sjukhus i Spanien som heter Hospital de San Juan de Dios. Han helgonförklarades 1690.

Pation i Palacio de los Pisa.

När San Juan de Dios själv blev sjuk 1549 togs han om hand av den rika familjen de los Pisa, som vårdade honom fram till hans död 1550. Det är detta palats som staden Granada nu har tillägnat hans liv och verk, och som man kan besöka och var man dels kan se en hyllning till hans arbete samt dels se detta fina palats invändigt.

Här inne är det fullt med katolska parafenalier men det är också ett ypperligt tillfälle att se ett så vackert 1500-tals palats invändigt. Helt klart värt ett besök, öppettider kl. 10-14.

Palatset som nu används till arabiska studier.

Nu beger vi oss ut på en tur på Albaicíns mysiga gator och går upp till Plaza Larga, som nog är hjärtat i detta härliga, gamla kvarter. På Plaza Larga är det fullt med folk, marknadsstånd och barer. Vi går längs gatan Panaderos, förbi kyrkan del Salvador och rakt fram längs Cuesta del Chapiz, tills vi kommer till Camino del Sacromonte till vänster.

I Sacromonte bodde Granadas zigenare och många bodde i grottor som de grävde ut ur sluttningen. Dessa grottor finns fortfarande kvar och är också fortfarande bebodda. I flera av dem kan man uppleva äkta flamenco tablao, men det finns också grottor som inrymmer barer och butiker. I Sacromonte finns även ett museum i en av grottorna, men detta är dessvärre stängt när vi är här, liksom stadsdelens museum. Det är synd.

Det arabiska palatsets vackra trädgård som i dag används till arabiska studier.

Precis där man svänger av till vänster för att gå upp mot Sacromonte ligger ett arabiskt palats, som nu för tiden används till arabiska studier. Har man vägarna förbi ska man absolut sticka in näsa och besöka den fina pation samt den mycket vackra trädgården. Inträdet är gratis.

Efter Sacromonte fortsätter vi ned längs Cuesta del Chapiz till floden Darro, som vi korsar, varefter vi fortsätter La Cuesta del Rey Chico upp till Generalife. Denna branta backe är en av tre vägar som leder från centrum upp till Alhambra-berget. Orkar man inte gå upp för branta vägen (80 höjdmeter) kan man gå utmed Darro och ned till Plaza Santa Ana. Därifrån går det småbussar i skytteltrafik upp till Alhambra. Vi har ju sett Alhambra så många gånger så i dag vill vi bara njuta av de vackra trädgårdarna i El Generalife.

El patio de la sultana i El Generalife.

El Generalife byggdes som sommarpalats till Nazari-släktens kungar och deras följen. Det är inte långt mellan själva palatset och El Generalife, så att ta sig dit är inte någon stor utflykt. I samma stund som vi köper biljett till El Generalife (7 euro) blir vi näst intill överösta med information från en av Granadas officiella guider. Förstod vi hur mycket de led här under corona? De hade ingenting att göra! Det kom ju inga turister! Ville vi inte ha en guidad tur! Visste vi att de talar 30 språk?

Efter en skön liten tur runt i El Generalife ska vi se Manuel de Fallas hus, som ligger här uppe på berget. Manuel de Fallas (1876-1946) anses vara en av Spaniens största kompositörer, trots att hans produktion var blygsam. Han kändaste verk heter Danza de Fuego, som är ett eldigt musikstycke, Noches en los Jardines de España (Nätter i Spaniens trädgårdar), som beskriver just El Generalife, och El Sombrero de tres Picos (Den trekantiga hatten).

El Generalifes berömda trädgård med fontän.

Granada har en bra symfoniorkester som spelar i auditoriet El Auditorio Manuel de Falla varje månad, och detta ligger också här uppe på berget. Strax nedanför ligger Manuel de Fallas hus. Detta är nu ett museum och står här liksom det stod när han lämnade det. Det är ett blygsamt hus men mycket roligt att. Här finns hans kök, hans piano, hans matsal och hans sovrum – allt möblerat med hans originalmöbler från första hälften av 1900-talet. Det är ett både rörande och minnesvärt besök och vi (som är de enda besökarna) får en trevlig rundvisning.

Manuel de Falla var så känd att hans porträtt prydde 100 pesetassedeln som användes fram till 2002, när euron infördes i Spanien.

Glada och muntra går vi nu ned till centrum, där vi får oss en matbit och bara kopplar av.

Hela nästkommande dag har vi avsatt för att se El Parque de las Ciencias (www.parqueciencias.com), som ligger vid motorvägen. Med hjälp av vår GPS kör vi dit och parkerar i det enorma garaget som hör till parken.

Den här fina bor i korallrevet.

Vi köper biljett till parkens alla delar (12 euro per person för pensionärer) och får tider till El Biodomo och till planetariet. De andra delarna av parken har inga restriktioner. Vi börjar i Viaje al cuerpo humano – resan till människokroppen. Detta är en oerhört intressant utställning, som avslöjar några av kroppens mysterier. Det finns även skelett (som hänger uppe i taket) och hjärtan från olika djur – bland annat från en sillval, vars hjärta är lika stort som en fåtölj. Här kan man fördjupa sig i den egna kroppen; som njurarna – kroppens reningssystem, som trots sin ynka storlek filtrerar 1 700 liter blod om dygnet och för ut 1,5 liter urin. En dialysmaskin som gör samma sak är lika stor som ett kylskåp. Kroppen är fantastisk. Ett vitt jättestort fält på väggen, 75 m2, visar lungornas yta. Det är ganska ofattbart. Här spenderar vi utan problem en timme, innan det är dags för vårt besök i El Biodomo.

El Biodomo visar olika naturliga habitat så som ett korallrev med mängder av levande koraller och tillhörande färgglada fiskar, en liten del av Mekongfloden med hajar och andra stora fiskar, Madagaskar och Amazonia – en del av Amazonas djungel med djur.

Lemurerna rör sig fritt bland besökarna.

På Madagaskar hittar vi lösa lemurer, sengångare, kackerlackor, en turako (en fin grön fågel) och en massa växter. I Amazonia ser vi ett bältdjur, en jätteleguan, några fåglar samt växter och en grön pyton i ett terrarium. Allting är riktigt trevligt och välgjort.

Vi besöker även salen WOW, där det finns en massa uppstoppade djur, som står uppställda på ett mycket fantasifullt sätt. Det finns getter, vildsvin, zebror, vargar, en puma, ett par tigrar, en svart panter, gaseller och rådjur. Detta är en mycket speciell plats.

Efter att ha sett allt detta är vi hungriga, men det är inget problem, för parken har ett café där man kan få någonting att äta.

En svart panter vilar.

Efter maten fortsätter vi med att se salen med Foucaults pendel och en massa andra spännande utställningar. Till slut är det vår tid att se planetariet, som visar himlen över Granada – med och utan ljusföroreningar. Mycket trevligt och verkligen betagande.

En annan sal visar en hel del om forskningen om rymden – ett arbete där Spanien aktivt deltar.

När vi är här är det som sagt covid-tider, och på grund av det är en del salar stängda, som t ex den med robotar och fjärilshuset – el mariposario. Utöver det är även tornet stängt, men det finns tillräckligt att se i alla fall, och efter 5 timmar klarar vi inte av att ta in mer och tackar därför för i dag.

Det ska sägas att denna vetenskapspark är den största av sitt slag i hela Sydeuropa och att den snart firar 25-årsjubileum. Vi skäms lite över att vi inte varit här tidigare, men bättre sent än aldrig!

Foto av Erik Gadegaard och Else Byskov

Dela

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
Dela på email

Kanske gillar du även

Sök på En Sueco