Vår livsstil påverkas på olika sätt av samhället som vi bor i. Således påverkas vi som bor i Spanien till viss del av kulturen här. Jag kan nästan garantera att de flesta skandinaver här åtminstone har justerat sin dygnsrytm när det kommer till ättider och på grund av det har också matvanorna blivit lite mer ”spanska”.
Eftersom vi i Spanien inte behöver betala svenska restaurangpriser är det också många som oftare unnar sig att gå ut och äta. Kanske blir det även lite mer nöjen i flytande form när man inte begränsas av Systembolagets monopol, öppettider och prislistor? Utan tvekan har tapas kommit att bli en del av våra liv, även om vi kanske inte ser Jamón Ibérico som ett måste vid varje högtid och socialt tillfälle. För min del började jag dricka kaffe igen – jag menar sådant där riktigt starkt spanskt kaffe, när min man och jag flyttade till Andalusien, vilket jag inte hade gjort sedan jag bodde i Paris när jag var i 20-årsåldern. Har jag anammat någon dålig vana sedan jag flyttat till Spanien? Jag tror inte det, för det enkla nöjet att sitta på en plaza och dricka en café con leche medan man i lugn och ro betraktar livet som passerar förbi kan väl inte vara annat än bra för hälsan.
En av de saker som skänker stor glädje när man flyttar till ett nytt land, och kanske särskilt till mer sydliga trakter, är att prova nya maträtter. Spanjorerna gör saker på sitt eget sätt och varje region har sina specialiteter och särdrag. Så låt oss ta en titt på hur södra Spanien kan forma våra mat-och dryckesvanor på både gott och ont.
Ättider – lite omvänt
I Sverige har vi alltid fått höra att frukosten är dagens viktigaste mål. Det kan man inte direkt säga här i Spanien, vilket de dock bestämt tar igen vid lunchtid. Efter flera år på dessa södra breddgrader är det därför lätt att man tar efter spanjorerna och äter en senare och större, varm lunch vid 14.00-tiden, för att senare äta middag på kvällen, som ibland fortsätter sent in på småtimmarna.
Här bör det nämnas att resor och globalisering har gjort att många som fortfarande bor norröver har anammat mer internationella mat- och dryckesvanor, så tapaskvällar, sushiluncher, Keto-dieter och periodisk fasta har blivit en del av vardagen. Den kompletta skandinaviska söndagsfrukosten med olika sorters bröd, ost och pålägg samt ägg och lax, kanske mer är något som man bara njuter kring högtider som jul och påsk. Till vardags har nog många av oss anammat en mer kontinental frukost bestående av en kaffe och eventuellt en liten mollete.
Medelhavskost – en myt?
Bor man vid Medelhavet är det helt naturligt att man äter en så kallad Medelhavskost. Jag vågar faktiskt säga att många av oss utlänningar i Spanien nog följer en mer traditionell medelhavsdiet än vad många ”infödda” gör. Namnet har faktiskt blivit lite missvisande när det gäller vanliga människors näringsintag i Spanien, då det aldrig tidigare har varit så mycket problem med bland annat fetma och diabetes som det är i dag. Det som ursprungligen ansågs vara Medelhavskost med jungfruolivolja, egenodlade grönsaker, nyplockad solmogen frukt och färsk fisk från Medelhavet, är tyvärr långt ifrån den maten som hamnar på tallrikarna till vardags hos den genomsnittliga andalusiska familjen. Tittar man närmare i den spanska kundvagnen ser man nu för tiden mer ultraprocessade och prefabricerade livsmedel än någonsin tidigare, och ber man om en husets sallad på en vanlig spansk restaurang utgörs många gånger hälften av det som kommer in på tallriken av sådant som restaurangen köper in i glaskonserver. Huvudrätter serveras normalt med pommes frites och bara om man har tur får man också något grönt på tallriken. Hemma äter lokalbefolkningen ofta maträtter innehållande grönsaker men det mesta av grönsakerna som odlas i Spanien växer under stora plastpresenningar och fisken i Medelhavet är snart bara ett minne blott.
Ändå har vi som bor i Andalusien möjlighet att äta både billigt, lokalt och inte minst nyttigt. Det finns otroligt god olivolja, gott vin, närproducerade ostar, frukt och grönsaker från närområdet om man bara letar lite. Samtidigt kan man lättare följa en nästan 0-kilometer-princip och äta mycket mer enligt årstiderna än i norra Europa – så länge man följer den ursprungliga betydelsen av Medelhavskosten.
Tapas – nyttigt och socialt småätande
I norr hör man många gånger att småätande förstör aptiten, att det är dåligt för figuren och att man bör hålla sig till de fasta måltiderna. Men spanjorerna har gjort småätande till en konst, något som vi utlänningar i Spanien snabbt och med stor glädje tar till oss. Oavsett vad så äts tapas normalt ändå när det är matdags, det handlar bara om att man äter flera men mindre portioner och med mer variation än vad vi är vana vid. På en del ställen serveras tapas bara i baren men på de flesta barer i Spanien utgör tapas i dag en del av den vanliga menyn, och man kan sitta både i baren och vid ett bord för att njuta dem. Samtidigt är tapas ett mycket mer socialt sätt att äta på, då det ofta handlar om plockmat som kan ätas med fingrarna, varför det också är mycket lätt att dela och därför mycket mer inkluderande. När allt kommer omkring behöver det som finns på din tallrik inte bara vara ditt, Spanien är nämligen ett land där maten på tallrikarna mer än gärna delas mellan vänner och familj.
Smårätter kan också avnjutas med en aperitivo eller som en entremés – något att småäta mellan måltiderna eller något att mumsa på i väntan på huvudrätten. Ingen servitör kommer att bli sur om man beställer halv- eller helportioner för att dela med sina bordsvänner, och är man bara lite hungrig är en tentempié ett litet mellanmål som ger lite energi, så att man orkar fram till nästa måltid.
Smårätter, mellanmål, snacks, eller vad man nu vill kalla det, är trevligt och socialt och jag tror att jag faktiskt kan säga att ingen ännu har dött av att äta små portioner.
Fest – alltid fulla fat
Spanjorerna tycker i allmänhet om fest och tar gärna varje tillfälle som de kan till att fira. Men en fest är inte en fest och en feria är inte en feria utan mycket mat och dryck, och när jag säger mycket menar jag näst intill astronomiska mängder. Tänk bara på de enorma paellapannorna. Vi får nog förflytta oss tillbaka till vikingatiden om vi skandinaver ska kunna jämföra oss med konsten att laga sådana mängder mat vid kalas.
Servering, bordsdekoration och bordsskick är kanske inte lika viktigt för spanjorer, särskilt här i södra delen av landet, som i andra delar av världen. Å andra sidan, när det kommer till gästfrihet och generositet ligger spanjorerna verkligen på topp. Föreställ dig bara reaktionerna om du tog med den en extra, oinbjuden och oanmäld gäst till en middagsbjudning i Sverige. Här i Spanien gäller oftast – ju fler desto trevligare, och oavsett om det handlar om en familjefest, en grupp vänner, en klubbfest eller en feria har jag aldrig upplevt att maten har tagit slut. Det finns alltid mer än tillräckligt till alla och mycket extra, por si… Det är nog en sed som vi svenskar kan lära oss av – att öppenhet och samhörighet är viktigare än om och hur man använder rätt bestick och glas.
Här bör det förresten sägas att värdinnegåvor och blommor inte är särskilt vanliga, åtminstone inte på landsbygden i Spanien. En del tar med sig något hemlagat att ställa fram på bordet eller kanske en flaska hemgjord mosto, men det är faktiskt inte så vanligt att gästerna tar med sig något. Risken är till och med att värden eller värdinnan känner sig lite förolämpad. Det kan nämligen uppfattas som om man inte litar på att värden har tillräckligt med mat och dryck i huset (och det finns det ju).
När det sedan är ens egen tur att bjuda får man se till att bjuda tillbaka med obegränsad gästfrihet.
Måltider – glöm tiden
I dagens värld, i vilken allt ska gå så fort, kan det ibland kännas svårt att vänja sig vid att spanska luncher kan pågå i flera timmar. Är man inbjuden till en lunch som börjar runt lunchtid – vid 14-tiden, ska man inte räkna med att den avslutas förrän tidigast vid kl. 17–18-tiden. Många gånger kan en lunch till och med fortsätta fram till kvällen, och således övergå i en tidig middag. Och varför inte? När allt kommer omkring vet alla att man inte ska stressa med måltider, mest av allt för matsmältningens skull.
Naturligtvis innehåller en riktig spansk lunch mycket skratt och prat. Man ska inte förvänta sig att lunchen är över bara för att det tas en paus i serveringen eller för att maten på tallrikarna har ätits upp. Även om många spanjorer har slutat röka under och efter måltiden, hör en ordentlig sobremesa (över bordet) eller ett jovialt småpratande efteråt till, och detta kan och bör naturligtvis pågå i timmar.
Jag tror att vi svenskar, som annars är så pragmatiska och låter oss styras av så många regler, säkert mår bra av att lära oss att låta tiden bara gå och prata om allt och ingenting, och njuta av en måltid som inte tar slut ett fast klockslag.
Kryddor – var är saltet?
Spansk mat är i allmänhet inte speciellt kryddstark och det hetaste man hittar på bordet eller i köket är peppar eller pimentón picante (torkad och rökt spansk paprika) som enligt min mexikanska man inte har någon som helst styrka. Men där de saknar kryddor kompenserar de i gengäld med salt. Jag minns första gången jag såg någon använda saltkaret oerhört generöst över en sallad innan den dränktes i olivolja. Så det är bättre att bara njuta av maten som serveras utan att tänka på hur mycket salt som har använts.
Salud – eller inte
Salud! säger spanjorerna när de skålar. Salud betyder hälsa på spanska, men för mycket skålande är nog allt annat än hälsosamt. Vi har nu kommit till punkten med så kallade ”dåliga” vanor, för inte allt som vi lär oss av spanjorerna är bra för hälsan.
Med försäljning av vin- och sprit i varje gathörn (även på bensinstationer), kan man nästan få tag på alkoholhaltiga drycker dygnet runt, till jämfört med Sverige låga priser, och det kan vara lätt att unna sig lite för mycket av det goda. Tyvärr har vi svenskar också ett mindre charmigt rykte när det kommer till kommer till just förtäring av alkohol – på grund av fylla och bråk. På den här punkten kan vi också lära av spanjorerna, som man nästan aldrig ser berusade, men som fortfarande dricker ett glas eller två nästan varje dag. Läkarna har nog delade meningar om alkoholkonsumtionen men frågar du mig så anser jag att så länge som alkohol förtärs med måtta är det nog inte den värsta substansen som man kan få i sig – speciellt inte med tanke på det stora utbudet med fantastiska viner som görs här landet.
Viktigast av allt, oavsett vad, kom ihåg att ta dig tid till att njuta av måltider på ditt nästan ”spanska” manér.
Centro Idea
Ctra. de Mijas km. 3.6
29650 Mijas-Málaga
Tlf.: 95 258 15 53
norrbom@norrbom.com
PUBLICERAD AV:
D.L. MA-126-2001