Visste du att Marocko var det första landet att bygga en höghastighetsjärnväg på den afrikanska kontinenten? Sedan järnvägen invigdes 2018 har det varit möjligt att på bara några timmar resa med tåg från Tanger i norr till Casablanca på Atlantkusten, en resa som tidigare tog nästan 5 timmar. Inte för att man bör ha bråttom när man reser med tåg, för tåg är utan tvekan det bästa sättet att uppleva världen på.

Nära, men fjärran

Marocko är den perfekta destinationen om man vill uppleva något annorlunda. Jag skulle nästan vilja säga att Marocko är som en helt annan värld. Och enligt mig är tåg det bästa sättet att se detta land.

Jag gör denna resa tillsammans med min man och efter knappt 1 timmes resa med bärplansbåt från den sydspanska surfstaden Tarifa anländer vi till kuststaden Tanger, som i dag är Marockos fjärde största stad med knappt 1 miljon invånare. Därifrån finns det höghastighetståg som går till huvudstaden Rabat och sedan vidare till Casablanca (som i världen fortfarande är mest känd på grund av filmen med samma namn från 1942). Från denna expresslinje finns det sedan traditionella tåg som tar resenärer vidare till städer inåt land som Fez och Meknès eller till Marrakesh som också är den sydligaste punkten på denna resa.


Expresståg från Tanger till Rabat

Tågen från Tanger avgår från den imponerande luftiga och moderna tågstationen Tanger Ville, som till och med har en trädgård, butiker och caféer samt separata väntrum beroende på om man reser i första eller andra klass. Jag uppmärksammar att stationen och perrongerna är mycket renare än i de flesta spanska städer, och detta visar sig vara fallet på alla tågstationer som vi kommer till.

Al Boraq, förstaklass.
Konduktör, Al Atlas.
Den vackra tågstationen Rabat Ville.

Bara 323 km av Marockos järnvägsnät, som är totalt 4 225 km, är anpassat till höghastighetståg, men det finns planer på att utöka nätverket för höghastighetståg över hela landet. Al Boraq-tågen, som de kallas, utgör Marockos första höghastighetsjärnväg och tågen är Afrikas snabbaste (maxhastighet 320 km/h). De nästan futuristiska loken påminner om de franska TGV-tågen, vilket inte är konstigt för de är nämligen byggda av samma företag och har därmed också liknande komfort. Det är klokt att förboka sina biljetter online då höghastighetstågen som är snabba, rena, bekväma, punktliga och prisvärda jämfört med Europa riskerar att sälja slut snabbt. Den enda nackdelen som bör nämnas är att dessa tåg fortfarande inte har wifi (maj 2023), men vid varje säte i första klass finns det i alla fall kontaktuttag för att ladda sina elektroniska enheter.

Resans första etapp sker med ett tvåvånings-höghastighetståg från Tanger till Rabat. En enkelbiljett i första klass kostar cirka 30 euro, vilket inte är något att orda om när det gäller en 235 km lång resa i bästa komfort.

Det finns avgångar en gång i timmen och min man och jag väljer tåget som går kl. 11.00, så vi har tid för en café au lait samt en runda på stan innan det är dags att gå ombord. Det finns också nattåget med liggvagn, och då lämnar man Tanger kl. 21.55 och anländer Marrakech kl. 08.10 följande dag. Vi valde inte detta men jag antar att kvaliteten är lika bra.

Av misstag hamnar vi först i andra klass. Det ser visserligen helt okej ut, men konduktören hänvisar omedelbart till första klass-vagnen lite längre fram. I första klass finns två rader med breda, fina plyschsäten, som nästan ser ut som fina små soffor. Tågen har också en cafévagn, även om utbudet inte är någon direkt gastronomisk upplevelse. I första klass har sätena dessutom generösa, utdragbara bord med gott om plats för en laptop, men jag måste erkänna att jag mestadels av tiden bara sitter och tittar ut över de gröna jordbruksmarkerna där vi kör söderut.

Tågstationen i Rabat.

Traditionellt tåg – Rabat till Marrakech

Efter 1 timme och 20 minuter kommer tåget fram till stationen Casa Voyageurs i Rabat och nu har vi drygt 15 minute på oss att byta tåg, vilket som tur är inte är något problem då det andra tåget avgår från samma perrong. Sedan fortsätter vår resa till Marrakech med konventionellt tåg. De långsammare Al Atlas-tågen är det mest populära transportsättet bland marockaner, så denna del av resan är en mycket social upplevelse, och för detta tåg är det absolut nödvändigt att boka biljetter i förväg.

Det är 334 km mellan Rabat och Marrakech och resan tar strax över 3,5 timmar. Även denna resa kostar cirka 30 euro enkel väg i första klass. Även om förstaklassbiljetterna är nästan dubbelt så dyra jämfört med andra klass är det väl värt de extra dirhamerna.

Det är fullt med folk på perrongen men det hindrar oss inte från att hitta rätt tågvagn direkt den här gången. I dessa tåg är det en genomgående gång på höger sida från vilken man har tillträde till mindre tågkupéer på vänster sida. I första klassens kupéer finns det plats för sex personer och sätena, som visserligen är slitna, är klädda i behaglig velour. I kupéerna finns det förövrigt bara bagagehyllor direkt ovanför sätena, vilket innebär att folk ställer sitt bagage i den smala gången utanför kupén. Detta gör att det ser ganska mödosamt för mannen med snacksvagnen att klämma sig förbi de stora resväskorna.

Med våra nya vänner i kupén.

I andra klass är sätena i plast, det är fler människor i kupéerna och gången är fylld med människor. I första klass har vi tur och har toalettpapper, en toalettstol samt till och med lite vatten för att tvätta händerna på toaletten (även om dörren inte går att låsa och passagerare i andra klass använder gången som sitt personliga rökrum). Andra klass har enligt vad det berättats för mig bara ett hål i golvet när det kommer till toalettbekvämligheter, men inte ens med artikeln i tankarna har jag någon önskan att bekräfta detta.

Så snart min man och jag har satt oss till rätta på våra platser kommer ett annat par, också utlänningar, som menar att vi sitter på deras platser. Efter en närmare titt på biljetterna visar det sig att deras resa var bokad till dagen innan. Detta leder till lite vänligt diskuterande och en annan person i kupén informerar om att boten för ogiltig biljett är 120 euro per person. Paret bestämmer sig för att inte gömma sig på toaletten (såsom folk gör i filmerna…) utan de ska i stället gå av vid nästa station och köpa nya biljetter, innan konduktören ger dem några höga böter.

Motorstopp i Marrakech.

Vi hinner knappt sätta oss igen innan en man kommer och säger något på en blandning av arabiska (ett språk som jag inte förstår över huvud taget) och franska samtidigt som han gestikulerar att jag sitter på hans plats. Han har rätt och jag förklarar att anledningen till att jag sitter på hans plats är att damen mittemot mig sitter på min. Mannen är snäll och hittar en ledig plats i en annan kupé, och så är allt frid och fröjd fram till dess att konduktören kommer, och så fortsätter det kontinuerliga, dagliga spelet.

Snacksvagnen.

I kupén finns inget arbetsbord men det är mer än tillräckligt med underhållning, bland annat med alla dem som sitter i samma kupé som oss – en salig blandning med personer från Marocko, Frankrike, Rumänien, Australien, Mexiko och Norge. Medan landskapet mellan Tanger och Rabat är grönt, kuperat och präglas av jordbruk börjar det påminna allt mer om öken ju längre inåt land vi kommer. Mellan en handfull stopp i några mindre städer passerar vi ett sandfärgat landskap med en buske här och där, rosa, orange och sandfärgade hus och lerhyddor, en dammig getflock, men mest av allt sand. Totalt tar resan från Tanger till Marrakech drygt 5 timmar. Jag tycker, för min egen del, att den faktiskt gick lite för fort, för upplevelsen är som en unik geografisk och kulturell djupdykning. När vi börjar närma oss Marrakech blir landskapet lite mer böljande och Atlasbergen lockar till närmare utforskning. Kanske nästa resa…

Väl framme står Mohammed (naturligtvis heter han det…) och väntar på att ta min man och mig till vår riad – ett typiskt marockanskt pensionat som nu för tiden, i många fall, liknar mer ett boutiquehotell med ofta bara ett fåtal rum. Har man inte någon Muhammed som väntar på en när man kliver av tåget går det alltid att hitta en Petit Taxi utanför tågstationerna.

Rutten

Vi har nu några dagar i Marrakech innan vi reser samma väg norrut igen med par övernattningar för att lära känna huvudstaden, innan vi till slut är tillbaka till Tanger.

Jag kan verkligen rekommendera en tågresa i Marocko. Medan de livliga traditionella tågen är en upplevelse som jag inte skulle vilja vara utan, kan höghastighetstågen i Marocko helt klart konkurrera med snabbtågen i Europa. Men utan tvekan är det bästa med resan att man inte behöver sitta inklämd i ett trångt flygsäte eller oroa sig för att köra fel med bilen eller leta efter parkering i någon miljonstad. Och samtidigt kan man ha gott samvete över att ha valt det mest hållbara resesättet som finns.

Trevlig resa!

Dela

Kanske gillar du även

© 2009-2019 En Sueco – Norrbom Marketing.
Designed and developed by yummp.

Sök på En Sueco

Planerat underhållsarbete: Lördagen den 5 augusti 2023 från kl. 08.00 kommer det att göras uppdateringar på ensueco.com. Under tiden som underhållsarbetet utförs kommer sidan att vara otillgänglig och detsamma gäller för En Suecos app. En Sueco ber om överseende med detta.