Porto – där allt är muntert

Porto – där allt är muntert

Dela

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
Dela på email

Porto är Portugals näst största stad och ligger vid Duero-flodens mynning i Atlanten. Staden byggdes redan under romartiden på Dueros norra strand och på 1300-talet omgavs hela staden av murar på alla sidor. Fortfarande i dag finns det rester av murarna, som nu är inbyggda i flera hus. Porto är en färgstark och charmig stad och det är ett sant nöje att göra ett besök här, då det råder en speciellt munter stämning överallt. Floden Duero dominerar staden och delar den i två: Porto, med La Ribeira-stadsdelen på den norra sidan, är den äldsta delen, och Gaia, som ligger på den södra sidan med de många bodegorna – med portvin så klart. 

Vi hade valt att övernatta på Hotel Vincci Oporto, som ligger nära centrum och precis vid floden på norra sidan. Hotellet ligger i den gamla fiskmarknaden, som har byggts om och anpassats till det nya ändamålet. Det är ett dyrt hotell, 200 euro per natt för ett dubbelrum med frukost, och det är inte lätt att hitta, inte ens med GPS. Vid mitt nästa besök i staden skulle jag nog inte välja detta hotell igen, men det har ett garage, vilket var guld värt eftersom Porto inte är den lättaste staden när det gäller trafik och parkering – och det milt sagt.

När vi har parkerat bilen i hotellets garage går vi till fots in till centrum, ca 1 km österut. När vi är här i oktober är det livat på gatorna. Husen är färgglada och originella och stämningen är på topp. Vid kajen säljs båtutflykter på floden – någonting som är mycket populärt. Vid floden ligger det också många restauranger, så det finns ingen anledning till att promenera runt hungrig eller törstig. Vi har hört talas om en superbra vegetarisk restaurang, så vi letar reda på denna. Den heter DaTerra och ligger på 249 R. de Mouzinho da Silveira, som är en av huvudgatorna inte långt från floden. Det som är bra här, förutom att det finns många fantastiska gröna rätter, är att man kan få mat direkt; allt är färdiglagat och det är bara att dyka in på buffén.

Efter maten fortsätter vi upp till katedralen och tittar på Portos landmärke: Torre de los Clérigos, som är stadens högsta torn och mycket spektakulärt. Sedan fortsätter vi över floden längs den fina bron Puente Don Luis 1, som byggdes 1866. Det sägs att bron är inspirerad av Gustave Eiffel (han som byggde Eiffeltornet i Paris) och bron ser också så ut med sin fina metallkonstruktion och vägbanor i två plan. Vi korsar bron på den övre vägbanan, vilket man bör göra, för härifrån är utsikten över staden och floden alldeles sagolik.

På andra sidan (i Villanueva de Gaia) finns det en linbana från bron ner till kajen där det finns bodar, men vi väljer att promenera nerför de branta gatorna. Så snart vi kommer ner ser vi den första bodegan: Calem. Den besökte vi första gången vi var i Porto för 25 år sedan och då var det intressant att se de gamla källarna där portvinet förvarades. Nu för tiden får man tyvärr inte besöka källarna. I stället måste man köpa en biljett som ger tillträde att se en videofilm i auditoriet, ett interaktivt museum, en guidad visning i källarna, ett upplevelserum, ett 5 D-filmrum, vinprovning och vinförsäljning. Och ja, kalla oss gammeldagsa om du vill, men vi orkar inte med en sådan 1-timmes lång guidad visning, trots att den bara kostar 14 euro per person. Kanske har vi gått miste om en upplevelse men vi väljer att inte besöka det interaktiva museet. I stället sätter vi oss framför Sandemans källare och beställer in portvin i 10 och 20 år gamla versioner. Den äldsta är helt klart den bästa och det är väldigt trevligt att sitta här i solen med linbanan susande över våra huvuden och floden med gamla portvinsfartyg och glada människor överallt.

Nu går vi hela vägen till slutet av den södra kajen och här tror vi nog att vi ska hitta en båttaxi som kan ta oss över floden, men någon sådan finns inte. Så i stället tar vi en taxi då vi har blivit rekommenderade att besöka konstmuseet Fundación Serralves i norra delen av staden.

Fundación Serralves

Detta är ett museum för modern konst och dessutom ett av Europas främsta, och helt klart värt ett besök. Serralves var namnet på det sommarresidens som klädfabrikanten och senare greven av Vizela, Carlos Alberto Cabral, byggde åt sig själv år 1925-1944. Byggnaden är ett av de finaste exemplen på art deco och ett besök här är riktigt trevligt. Huset är jättestort och ligger i en vacker park, och det var alltså hit som familjen Cabral flyttade om sommaren, även om de resten av året bodde i själva Porto och bara behövde åka ca 5 km för att komma till sitt ”sommarhus”.

Efter nejlikerevolutionen 1974, som avsatte den dåvarande diktatorn Salazar, insåg man att landet hade behov av kulturinstitutioner för att främja den moderna konsten, varför staten köpte fastigheten Serralves för att skapa ett kulturcentrum av högsta klass. 1987 öppnade Fundación Serralves för allmänheten som ett museum för modern konst med även en ny byggnad för modern konst, den stora vackra parken, Casa Serralves (familjen Cabrals bostad), en Tree top walk och ett filmcenter.

När vi kommer fram vid 16-tiden är det lång kö för att komma in. Det har nämligen öppnats en ny Joan Miró-utställning, så vi får vänta i drygt 20 minuter för att köpa biljetter, som för pensionärer kostar 10 euro per person. Vi börjar i konstmuseet som inrymmer många intressanta saker, bland annat verk av den kinesiske konstnären, aktivisten och regimkritikern Ai Weiwei. Ai Weiwei bor nu för tiden i Lissabon och är en viktig leverantör av verk till Serralves. Man kan se en film där konstnären ligger naken och blir insmord i en rosa klibbig massa av två damer. Det är ovanligt.

Den bästa delen av besöket är Cabral-familjens hus, som är hisnande att se i all sin art-deco-renhet. När vi är här finns det en stor Joan Miró-utställning som är ganska omfattande och den är roligt att se. Huset ligger mitt i den vackra parken med verk av kända konstnärer.

I slutet av parken har det byggts en ”treetop walk” där man längs träbroar kan gå uppe i topparna i några av parkens största träd.

Vi är mycket glada över besöket i Serralves-parken. Detta då det ger en känsla av modernitet, inspiration och nytänkande. Med ett glatt humör lämnar vi platsen kl. 18.00 efter ett oförglömligt besök.

Vi har bara avsatt en enda dag till vårt besök i Porto och det är alldeles för kort tid för att göra denna fantastiska stad rättvisa. Vi hinner t ex inte se den gamla livliga marknaden Mercado do Bolhao, Europas mest kända bibliotek Librería Lello e Irmao, som är otroligt vackert, Portos gamla järnvägsstation Estación de Porto San Bento med enorma kakel-väggmålningar, katedralens interiör, kyrkan Capilla de las Almas med den vackra fasaden med målade kakelplattor och börsbyggnaden Palacio la Bolsa, som gömmer på många, mycket vackra rum.

Så vad kan jag säga annat än att vi måste återvända och att man ALLTID bör avsätta två-tre dagar för ett besök i denna pärla till stad.

Det är nästan 900 km från Porto till La Herradura, så i morgon börjar hemresan. Längs vägen gör vi ett besök i de vackra gränsstäderna Castelo de Vide och Marvao, med övernattning i den sistnämnda. Läs mer om detta i nästa nummer av En Sueco!

Huset var privatbostad för klädfabrikanten Carlos Alberto Cabral.

Dela

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
Dela på email

Kanske gillar du även

Sök på En Sueco