Manuel Martinez "Manolo" Santana

Lite stressad, två minuter sen, efter att ha dirigerats fel av GPS:en, stiger jag in på Manolo Santanas tennisklubb, där Manolo själv tar emot mig, och berättar att hans assistent meddelat att jag ringt och sagt att jag blir lite sen. Jag ursäktar mig, men han skrattar och säger: "kom och sätt dig, man ska inte lita på teknik, men jag var inte orolig, ni svenskar brukar lösa saker och ting till slut".
Det är ju så att Manolo väl känner till Sverige och vår kultur. Han är ju sedan länge vän med Björn Borg, och han har också varit gift med en svenska, så som sagt, han känner väl till Sverige och vår kultur.

När du ser tillbaka på ditt liv som tennisspelare, vad är det första du tänker på?
Att jag inte saknar det som har varit. Jag är ju dock fortfarande mycket involverad i tennisen, och är god vän med Björn Borg och träffar också Stefan Edberg ibland, och mycket mer. Jag tänker att jag var bra på det jag gjorde, men jag aldrig var någon världsstjärna, det var kring Björn Borgs storhetstid som tennisen placerades på stjärnhimlen.

Men visst var du en stjärna…
Livet, tennisen, som allt annat, förändras, ibland till det bättre. Idag behandlas tennisspelarna som stora världsstjärnor, och jag tror nog, att vissa tror att de är allt, och alltid kommer att vara det, men en dag kan det ta slut.
Jag brukar inte prata om det som har varit, det finns att läsa i mina memoarer: "Un tipo con suerte".

Vad är det som har förändrats?
Som sagt, mitt liv som tennisspelare var ganska lugnt, det var Björn som ändrade spelet, med sin tvåhandade backhand, sina 5 raka Wimbledon och hans stil.
På min tid var medieuppbådet mycket mindre, och vi spelare umgicks tillsammans, ibland nästan som en familj. Men idag sker mediebevakningen nästan dygnet runt och Nadal och Federer, som är stora spelare idag, behandlas som Hollywoodstjärnor, och det är mycket mer pengar inblandat i sporten också. Allt denna fokus på spelare växer i takt med sportens popularitet, och vem som blir stor i morgon, kan bara framtiden utvisa.

Du har fortsatt ditt liv inom tennisen, bl.a. med din tennisklubb, berätta om det.
Jag kom till kusten för 28 år sedan, det var faktiskt på grund av Björn Borg. Han var manager på en tennisklubb, Puerto Romano, där jag började spela och så jobbade jag lite där också. Efter ett tag såg jag möjligheten att öppna en egen klubb, i min stil, liten och familjär, och idag är min klubb mitt andra hem, med alla möjliga sorters träning och öppet sju dagar i veckan (Manolo Santana Racquets Club, Marbella).
Förutom klubben reser jag mycket, fler gånger per år, till tävlingar och event i hela världen, men mest till Madrid. Där finns en till tennisklubb med mitt namn, men jag äger den inte, och så arrangerar jag en av de största tennis-turneringarna i Madrid med 8 miljoner euro i prispengar.

Du reser mycket, tycker du om det?
Jag tycker att det är trevligt att komma till Madrid emellanåt, och jag behöver inte "kånka" på resväskor då jag har en bostad där, så för mig är det som att komma hem, till mitt tredje hem. Men så blir det ju en hel del resor i och med tennisen. Men jag följer helst solen och skämmer bort mig själv i t ex Karibien ibland.

Du ger ett intryck av att vara väldigt harmonisk, lugn och tillfreds, är det någonting du inte tycker om?
Jag tycker inte om att gå på fester som jag blir inbjuden till, där jag ska uppmärksammas, så jag håller mig till utvalda officiella evenemang, såsom turneringen i Madrid. Jag känner inget behov av att synas.

Vad har du lärt dig av livet och hur lever du idag?
Jag har lärt mig hur viktigt det är att ta hand om sig själv, och att tand om sina och andras erfarenheter. Jag var ju ung under Franco-tiden, men jag hade turen, genom tennisen, att få möjlighet att resa i hela världen, att lära mig språk och se olika kulturer, och dessa resor har gett mig enormt mycket. T ex så klara jag mig språkmässigt mycket bra i stora delar av världen och kunskapen av kulturer har skapar en större förståelse för andra, och jag tror att jag, som resultat av allt, tidigt lärde mig leva med båda fötterna på jorden, och så ser jag aldrig bakåt, oroar mig inte för det som varit. Jag lever idag och i framtiden.

Idag lever jag ett lugnt och hälsosamt liv utan stress. Jag är på klubben nästan varje dag, spelar tennis och styrketränar. Och så reser jag som sagt fortfarande mycket, ibland långresor och andra gånger bara här på kusten, och så älskar jag att titta på film.
Jag ser till att hålla mig aktiv, det har ju alltid varit en del av mitt liv, och jag har ännu inte blivit uttråkad. Jag brukar tänka för mig själv, att de kommande 25 åren blir fantastiska.
Jag tror på lyckan, men man måste öppna upp för den, se chanserna, och inte fasta i det som har varit.

Manuel Martinez Santana:
Född i Madrid 1938. Tennisen kom han i kontakt med som bollpojke och lärde sig spelet. Mellan 1958-70, och -73, ankare i spanska Davis Cup-laget, 92 vinster av 120 spelade matcher.

• 1961-67 rankad som en av väldens 10 bästa amatörspelare
• 1962- 65 och – 69, vinnare av Båstadsturneringarna.
• 1965 tilldelades han "Isabella-medaljen" av Francisco Franco och hyllades som nationalhjälte och breddade intresset för tennisen i   Spanien.
• 1966 rankad som världens bästa amatörspelare