Någonting som har slagit mig under den senaste tiden är att människors närhet till familj och vänner verkar ha förstärkts. Jag har inget vetenskapligt svar på vad det grundar sig i, men jag har en aning – kan det vara den rådande krisen?
Om sanningen ska fram så känner jag inte många par, eller familjer, där de båda vuxna har ett arbete att gå till varje dag. De allra flesta har fått omprioritera i vardagslivet för att överleva på en inkomst, någonting som slår hårt i många hem. Jag har en del vänner som, trots att de är vuxna, tvingats flytta in hos sina föräldrar. Andra får hjälp av något slag från sina föräldrar och ytterligare andra lever på gränsen till att just klara av hyra och vardagskostnader. Borta är dagarna med vänner i solen och höga glas fyllda av gyllene bubbel, barnfria besök på gourmetrestauranger och shoppingrundorna när man tröttnat på förra månadens inköp. Människor tvingas vända på sina tillgångar och planera sina inköp, och pengarna går till det som är absolut nödvändigt.
Det som för mig länge varit så spanskt, att alltid träffa vännerna ute, äta tapas på någon bar, har bytts ut till att i allt större grad träffas hemma hos varandra, eller välja lekparken med våra barn istället för att ordna barnvakt och ha en tjejdag. Detta innebär också att vi träffas hela familjer och att våra barn lär känna varandra. Vi turas om att bjuda på middagar, låter barnen sova bredvid varandra i barnrummet medan vi myser ned i soffan med en film. Vi tar en promenad på paseon varefter vi åker hem till någon av oss och lagar lunch tillsammans. Låter det inte, trots att många har det svårt ekonomiskt, ganska mysigt? Jag tycker i alla fall det. Mina vänner och jag har lärt känna varandras partners bättre och våra partners har lärt känna varandra. Värdet av vad vi har rent materiellt eller inte har blivit mindre viktigt. Istället värdesätts närheten och vänskapen, och inte vilken champagne vi dricker tillsammans – för champagnen, och vilka inredningsprylar vi rekommenderar varandra, gör oss inte till vänner. Nu möter vi varandras verklighet och vi öppnar oss för varandra. Vi talar med varandra om saker vi inte talat om tidigare – för vi har tid att prata med varandra nu, i hemmets lugna vrå, utan att hela omvärlden hör. Vi har flyttat in till hemmets trygghet från de hippa uteserveringarna och kan nu tala med varandra om hur vi verkliga känner, vi kan visa känslor – både glada och ledsna, arga och besvikna, och vi har tid att bara titta på en film. Jag och mina vänner har helt enkelt kommit närmare varandra.
Kanske låter det fel men jag tror att det är tack vare att många plånböcker gapar ganska tomma. Vem hade trott att soffan hemma hos mig skulle vara fullsatt en lördagskväll för att spela tv-spel? Inte jag i alla fall. Nej, jag hade faktiskt aldrig kunnat föreställa mig själv sitta och låta en fjärrkontroll gå från ena personen till den andra i jakten på att slutföra uppdrag efter uppdrag i den senaste versionen av ett mycket populärt tv-spel. Men där sitter vi och skrattar tillsammans, vi hejar på varandra och vi löser uppdragen tillsammans. Vi har roligt, tillsammans, och det kostar ingenting. Och kladdkakan jag ställer in i ugnen, när sötsuget sprider sig bland gästerna, kostar bråkdelen av vad en fika skulle kosta för oss alla på stan.
Det är lätt att tappa fotfästet i kristider, det är sant. Men det är också lätt att tappa greppet om verkligheten när pengarna rullar in. Och även om den totala familjeinkomsten har minskat så känner i alla fall jag att jag har vunnit enormt mycket på att hitta tillbaka till det enkla i vardagen, i att bara umgås över en hemlagad middag samtidigt som barnen leker med varandra – och faktiskt så leker de med ett av de dockhus som jag hade när jag var barn – de är kloka nog att uppskatta varandras sällskap och låta fantasin flöda kring vad de har, oavsett om det är snart 30 år gammalt eller köpt igår.
En sak till – ett stort TACK!Jag vill tacka alla som har kontaktat mig efter La Sueca-artikeln i novembernumret. Det har varit superkul att få så mycket respons!
Fortsätt gärna att skriva till mig om åsikter, tips, m.m. Min e-mail är:
sara@norrbom.com.
