Albarracín – en av Spaniens vackraste städer

Albarracín – en av Spaniens vackraste städer

Dela

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
Dela på email
udflugt-albarracin
Om man kör till Sverige under våren och vill uppleva någonting alldeles nytt så kan det rekommenderas att man tar vägen över Teruel med en övernattning i den speciella och vackra staden Albarracín. Staden kommer in på en tredjeplats över Spaniens mest sevärda städer, efter Ronda och Vejer de la Frontera. Staden ligger överväldigande vackert mitt i ett klipplandskap och dess historia sträcker sig så långt tillbaka som till kelterna. Idag sticker Albarracín ut som en medeltida stad med smala gator, fina torg, en imponerande stadsmur, försvarstorn och en borg.
 
Visst kan man tröttna av att alltid köra norrut längs en och samma väg så efter en titt på kartan för att se om det finns några alternativ hittade vi vägen förbi Teruel. På så sätt kunde vi hitta för oss okända delar av Spanien och testa nya vägar. Teruel ligger en dagsresa bort då det är 670 kilometer från Málaga till staden, men det är inte längre än att man tar sig dit på under åtta timmar, även om en bit av sträckan inte är motorväg.
 
Det var egentligen Teruel som vi ville se och vi hade också bokat ett rum på stadens Parador. Albarracín hade vi aldrig hört talas om så när vi stod i Paradorens reception och tittade i broschyrer blev det en liten överraskning när vi fann en om Albarracín. Staden ligger 40 kilometer nordväst om Teruel och snart beslutade vi oss för att avlägga ett besök i staden nästkommande dag. När vi kom till Teruel var det redan eftermiddag så vi gav oss snart iväg för att upptäcka staden, som visst är mest känd för att ligga i Spaniens glömda hörn. Stadens motto är ”Teruel existe”, som om den har glömts bort av resten av världen och gärna vill göra omvärlden uppmärksam på sin existens. I turistbroschyrerna är Teruel mest känd för sina mudéjartorn och sitt vackra läge på kanten av en lodrät klippa över floden Turia. Vi tog en promenad runt staden och tyckte att den var ganska fin och intressant och förtjänar verkligen mer än att glömmas bort av omvärlden. När det är sagt är en eftermiddagspromenad nog för att se staden, sedan är det inte mer med det.
 
Det var därför som vi med extra blodad tand gav oss iväg nästa morgon – utan att ha ätit frukost. Den ville vi äta i Albarracín. Vägen dit går först över en intressant slätt och följer därefter floden Guadalviar. Den sista biten längs floden är mycket vacker och naturen som omger Albarracín är enastående. Staden ligger i en stor naturpark kallad ”Reserva de Montes Universales” och bergen runtomkring heter Sierra de Albarracín. Denna ”sierra”, eller detta bergslandskap, karaktäriseras av sin röda jord och sina ”muelas” (kindtänder), som är det man brukar kalla de jättestora klippartierna som skjuter upp ur jorden som just enorma kindtänder. Det är verkligen ett mycket speciellt landskap, och har också varit bebott sedan tidernas morgon. Om detta vittnar grottmålningar som hittats ganska nära staden och som man kan se kopior av på Albarracíns museum – mer om detta senare.
 
Man parkerar nedanför staden och härifrån fortsätter vi till fots. Bilar kan överhuvudtaget inte köra in i staden vars gator oftast inte är mer än en meter breda. Trappor leder upp till staden och så är det bara att vandra runt och insupa allting. Vi anlände vid 9-tiden på morgonen och staden var fortfarande sömnig. Den var mer eller mindre helt tom på människor och ingen bar så långt som ögat nådde – vilket inte var bra för vårt växande kaffebegär. Men man har väl råg i ryggen så vi vandrade runt på de smala gatorna och upp mot borgen och murarna. Det hela var mycket intressant och det är sällan man får se en så välbevarad medeltida stad.
Stadens nuvarande utseende beror nog speciellt på de kristna kungarna som kastade ut araberna 1179. Den var faktiskt under arabiskt herradöme i endast ca 100 år och många byggnader byggdes om när arabernas makt föll. Men innan dess var det alltså en keltisk bosättning och senare kom även romarna. Utanför staden kan man se rester av romerska akvedukter men innanför stadsmurarna verkar allting mycket medeltida. Staden hade stor strategisk betydelse för de kristna kungarna då den på grund av sitt läge var ointaglig. Lägen på en bergssida och de breda murarna, som byggts upp ända till bergskammen, gjorde att staden var mycket eftertraktad. Så även de kristna kungarna kämpade mellan varandra för att vinna herradömet. Ju fler man var till att försvara staden desto bättre, så därför fanns det inte mycket svängrum innanför murarna. Faktiskt är gatorna så extremt smala av den enkla anledningen att det inte fanns plats för att göra dem bredare. Hela staden var ju en fästning och de få öppna platser som var lätta att bebygga skulle användas till bostäder. Speciellt spännande att se är Calle Azagra och El Portal de Molina. Under inbördeskriget ödelades åtskilliga hus och man bestämde att de skulle få ge plats till öppna torg och trädgårdar. Därför kan man se både köksträdgårdar och hus med trädgårdar i speciellt stadens ytterkant. Läs mer om staden på: www.albarracin.es
 
Under vår promenad gick vi förbi en hel del hotell och grämde oss över att vi inte hade övernattat här i stället för i Teruel, men man kan ju inte göra någonting som man inte känner till. Vi blev speciellt intresserade av Hotel Albanuracín, som ligger mitt i staden och innanför stadsmuren. Vi tittade på www.albanuracin.com och blev därmed övertygade om att det är ett bra ställe. Ett dubbelrum kostar 80 euro och det är där vi kommer att övernatta nästa gång.
 
När vi hade vandrat omkring i drygt två timmar visade klockan 11 och fortfarande inga barer och läget började bli kritiskt, så vi fick lov att fråga de lokala var man kunde stilla sitt koffeinbegär. Det visade sig att det bara finns ett ställe: Bar Casino, som ligger i en av de smala gatorna, så vi begav oss genast iväg dit. Och helt riktigt – det är där som de lokala äter sin frukost, och bättre än så kan det ju inte bli. Efter ett par kraftiga ”cafés con leche” lyses tillvaron åter upp och med förnyad aptit på livet gav vi oss iväg för att se stadens historiska museum.
 
Museet ligger inte långt ifrån baren och det är inrymt i stadens gamla sjukhus. Ett mycket intressant museum och speciellt fascinerande är att se de gamla sjukhussalarna och de gamla latrinerna som hade byggts i byggnadens ena del så att dasstömningen kunde ske rakt ned utför slänten. Intressant är även kopiorna av grottmålningarna som har hittats i de närliggande grottorna samt andra historiska lämningar. Ett besök till stadens museum är ett måste. Nära museet ligger det ena av de tre försvarstornen: Torre Blanca. Vi gick förbi tornet för därifrån har man en vacker utsikt över den alldeles speciella natur som omger staden. Eftersom staden är anlagd på en bergssida, så att den var lättare att försvara, finns det inte något jordbruk runtomkring. Det är bara staden och så den vilda naturen med de imponerande ”muelas” som sticker upp runt omkring.
 
På väg till museet gick vi förbi stadens härbärge: Albergue de Albarracín och här kan vandrare bo billigt. Staden ligger nämligen på en av Spaniens stora långvandringsleder, nämligen den som går längs Tajofloden. Leden är över 1 000 kilometer och heter Camino natural de Tajo, eller GR 113, och börjar i Albarracin, för precis i närheten har floden sin källa och korsar sedan hela den iberiska halvön innan den mynnar ut i Portugal. Tajo är den längsta floden på den iberiska halvön. Därutöver är bergen runtomkring staden fulla av bäckar vilket säkert muntrar upp en vandring. Se: www.comarcadelasierradealbarracin.es.
 
Och på så sätt fick vi se en för oss helt okänd del av Spanien och vår begeistring fann inget slut. För helhetens skull bör det nämnas att vi var tvungna att åka tillbaka till Teruel för att komma vidare norrut. Därifrån tog vi N 420 och därefter N 211 mot Tarragona. Jag ljuger inte när jag säger att vi inte mötte mer en tio mötande bilar när vi körde på de två vägarna, längre än 200 kilometer. Det var de minst trafikerade vägarna som vi har kört på i Spanien. Så kanske ligger det någonting i att Teruel är på väg att glömmas bort och att nästan ingen åker dit.
 
Få fler idéer till utflykter på: www.elsebyskov.com
Av Else Byskov,

Dela

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
Dela på email

Kanske gillar du även

Sök på En Sueco