Nu blir det svårt att sluta jubla för den 1 april 2015 återöppnades den berömda och beryktade Caminito del Rey efter 15 år. Det är en helt fantastisk upplevelse att vandra på gångbroarna som hänger 105 m över floden på lodräta bergsväggar. Om man har en aning till höjdskräck är det nog inte en bra idé att rekommendera denna vandring för den är verkligen alldeles speciellt och det är långt ned. Men vandringen är också rolig och spännande – ja, den är nog en av Andalusiens mesta natursevärdheter. Vandringen består av gångbro, en bit stig och till slut ytterligare en gångbro. Gångbroarna är upphängda från klippavsatser och det är på dessa två delar som man kan få sitt behov av vertikal spänning och vilda raviner mättat. Gran Canyon kan dra något gammalt över sig för jag tror inte att man hittar mer imponerande, hårresande och vackrare landskap någon annanstans än här, precis norr om Málaga.
Faktabox:
El Caminito del Rey ligger vid stationsstaden El Chorro ca 60 km nordväst om Málaga. El Caminito del Rey är namnet på den stig som anlades som serviceväg mellan två vattenkraftverk som byggdes i området under 1900-talets början, detta för att utnyttja floden Guadalhorces fall på ca 100 m mellan de två dalgångarna Desfiladero de los Gaitanes och Gaitanejo. På denna plats har Guadalhorce brutit igenom två mäktiga bergspartier och skapat några väldiga raviner. Då det behövdes av en serviceväg för att kunna sköta underhållet av de två vattenkraftverken tvingades man ”hänga” en stig längs de lodräta klippväggarna. När kung Alfonso XIII år 1921 invigde den ena dämningen, La Presa del Conde del Guadalhorce, ville han testgå den nyanlagda servicevägen och det är från detta tillgälle som vägen fått sitt namn ”El Caminito del Ray” – kungens lilla väg.
Invigningen av dammen hade stor betydelse för området för nu kunde man få billig elektricitet och man kunde få vatten från la presa – vattenreservoaren, till sina odlingsmarker runtomkring. Stigen användes flitigt och fram till dess att den blev för farlig att färdas på var den viktig för lokalbefolkningen, som använde den i sitt dagliga liv. Barnen från dalen och de som bodde runtomkring vattenreservoaren tog stigen till och från skolan, hemmafruar använde den till att ta sig till El Chorro för att handla och männen till att ta sig till och från arbetet och barerna. Stigen har en mycket fin hemsida: www.caminitodelrey.info – den är på spanska, engelska, franska och tyska. Stigen är stängd måndagar och är gratis de första sex månaderna.
Under fler år har jag sett fram emot återöppnandet av El Caminito – ja ända sedan Erik och jag, tillsammans med vår då femåriga dotter, vågade oss ut på stigen genom att gå längs med spåret på den gröna bron och därifrån hoppa ut på stigen, som 1991 var i eländigt skick. Vår dotter gick först och förnuftigt nog stannade hon tvärt framför ett jättehål, genom vilket man kunde se 100 m rakt ned. Med andan i halsen fick vi tag i henne och vände om, och jag får fortfarande rysningen när jag tänker på den farliga vandringen vi var ute på då.
År 2000 stängdes stigen tillslut, helt enkelt för att den var för farlig att gå. Men många har gått den även efter den officiella stängningen då det utvecklade sig till en ”häftig sport” att gå den. Man tvingades att forcera en brant klippvägg för att komma upp på stigen och det var livsfarligt att gå på den. Men trots det fortsatte våghalsade personer, och det även efter att sex människor omkommit på den mellan åren 2000-2010, då de fallit ned för stupen.
Ända sedan stängningen har det funnits planer på att restaurera stigen och återigen göra den säker och nu har det äntligen gjorts. På den tidigare nämnda hemsidan kan man se intressanta videor om stigens historia och ombyggnationen, klicka bara på fliken videos.
Ett besök till El Caminito går till så att man går in på www.caminitodelrey.info och trycker på en liten box med ”reserva su visita” (boka ert besök). Här letar man fram det datum som man vill besöka stigen på samt tidpunkt. Det är som regel lättast att få plats mellan kl. 14.00-16.00. Man behöver fylla i uppgifter såsom namn på samtliga deltagare samt pass eller NIE-nummer. När man har gjort det kan man skriva ut sin biljett. Det är det enda sättet att besöka stigen på. Man kan alltså inte bara åka dit och förvänta sig att bli insläppt då besök sker under mycket kontrollerade former för att undvika överbelastning. Stigen kan ta 600 besökare åt gången och det släpps in 30-50 personer varje halvtimme, från båda sidor. Man kan antingen börja från söder vid El Chorro eller från norr vid El Embalse de Guadalteba-Guadalhorce. För ett besök har det avsatts fyra timmar och man får gärna gå fram och tillbaka på stigen, förutsatt att man går hela vägen till slutet, vänder om och går tillbaka. På så vis får man uppleva stigen från båda hållen. Man ska bara hålla sig mellan de två ”bodarna” där man visar upp biljett och pass. Har man passerat boden i den motsatta änden måste man ha en ny biljett. Avståndet mellan de båda bodarna är 2,9 km. Först är det en sträcka på 0,9 km där man går på en gångbro (denna bit är den mest hårresande), därefter följer det en fin stig på 1,4 km. Tillslut kommer ytterligare en gångbro på 0,6 km.
Vi valde att börja i den södra delen, vid EL Chorro, och parkerade på en nyanlagd parkering som man kommer till precis efter att man kört över dämningen nedanför El Chorro. Från parkeringen är det 1,6 km upp till ingången till El Caminito. Här visar man sin biljett och så får man låna en hjälm. Sedan får man snällt vänta på att bli insläppt, gruppvis. En man berättar lite om stigen och de säkerhetsregler som man ska ta hänsyn till. Informationen ges endast på spanska. Hjälmen ska man bära då det kan falla ned stenar från klippväggarna. Man uppmanas även om att uppföra sin fint, visa hänsyn till dem som kommer från det andra hållet, man ska passera varandra på höger sida och inte ropa eller skrika. Man får inte ha med sig vandringsstavar och inte heller kamerastativ. Stora ryggsäckar tar för mycket plats så sådana får man inte heller ha med sig men en liten väska med vatten och lite proviant går bra. Och det är en bra idé att ta med sig lite matsäck för fyra timmar utan mat och vatten kan snabbt bli en utmaning. Längs stigen finns det också många fina platser där man kan ta en vilopaus och njuta av sin medhavda mat.
Efter informationen blir man insläppt och ska nu gå ett par km upp längs en backe tills gångbron börjar. Här finns det en bod och i den sitter en person med en lista över dagens besökare. Nu är det dags att visa upp pass eller ID och så får man fortsätta. KOM IHÅG OM DET ÄR PASS ELLER NIE SOM DU ANGIVIT. Det hela känns mycket välkontrollerat. Och nu får man fortsätta ut på gångbron och man tror inte att det är sant, att man går här, svävande över floden utifrån en lodrät klippvägg. Utan att överdriva kan jag säga att det är en fantastisk upplevelse som man absolut inte får missa. Efter några hundra meter på klippans östra sida kommer man till hängbron som leder över till klippväggen på motsatt sida. Här ryser man och man får ta sig samma för att inte banga ur. Över på den andra sida är det lika fantastiskt och på en plats har det byggts en liten plattform med glasgolv så att man kan känna hur det känns att stå mitt i ingenting. Jag vågade inte göra det. Strax därefter kommer man in på stigen och nu kan man andas ut och lugna nerverna. Nu är man halvägs uppe över en mycket vacker dal, Valle del Hoyo, som ligger mellan de två bergen. Längs med den fina breda stigen kan man slå sig ned och äta sin matsäck och det går också att hitta gömställen om man är nödig. Stigen går längs med en kanal stöpt i cement, som byggdes för att leda in vatten mellan de två kraftverken. Dock används den inte längre. Efter 1,4 km på stigen kommer man nu fram till ytterligare en gångbro som hänger ut från klippväggen, nu i en smalare ravin än den första. Det är helt fantastiskt. Jag var mycket glad över att stigen inte kändes överfull. Det fanns gott om plats till alla och ingen trängsel. Det var betryggande och kändes välorganiserat.
När man kommer till boden i den norra delen rekommenderar jag att man vänder tillbaka och alltså inte ”checkar ut”. På så sätt får man se stigen igen och så kommer man ju lätt tillbaka till sin bil. På så sätt blir det en vandring på ca 10 km inräknat delen från och till bilen.
Jag vill rekommendera att man inte gör som vi gjorde. Vi hade nämligen hört att det fanns en bussförbindelse som skulle ta oss tillbaka till El Chorro. Så vi lämnade stigen då vi trodde att vi lätt skulle hitta bussen. Men icke. Det fanns ingen information om varifrån eller när bussen gick. Men hjälp av andra besökare hittade vi tillslut busshållsplatsen bara för att konstatera att bussen gick en gång i timmen, varje helslag. Men vi blev sura över den bristande informationen. Det tog en halvtimme att hitta busshållsplatsen från det att vi lämnade stigen och ytterligare en halvtimme för att bli körd till den södra änden. Det slutade med att vi hade gått 11 km från vår parkering till busshållsplatsen. På grund av bussförvirringen rekommenderar jag alltså att man stannar på stigen och går den fram och tillbaka. Så får man mer valuta för pengarna och undviker irritation. Och kom ihåg vatten och mat, för då blir det både en mysig och sagolik utflykt.
Stigen är fantastisk och det är ett jättebra initiativ som La Diputación de Málaga har tagit i samarbete med kommunerna i Álora och Ardales. När vi frågade kring den bristande bussinformationen fick vi veta att det berodde på en tvist mellan Diputación och bussbolaget – de kunde inte enas om vem som skulle informera om vad. Vad i hela… Skärp er! Tänker man. Bra att veta är att driften av stigen nu är utlagd för offentlig upphandling. Det innebär att det i framtiden kommer vara ett privat bolag som står för underhåll, biljettförsäljning, bemanning och information. Detta ska gälla från den 1 september och från om med det datumet kommer det inte längre vara gratis att besöka stigen. Man uppskattar att priset kommer hamna på mellan 6 € – 9 €. Det är besöket verkligen värt och om man tänker på vad renoveringen har kostat är det rimligt att man betalar för sitt besök. Det är definitivt inte mitt sista besök på denna helt enastående sevärdhet.
