EU varnar: Grovt utnyttjande av arbetskraften i Spanien

EU varnar: Grovt utnyttjande av arbetskraften i Spanien

Dela

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
Dela på email
arbejdsudnyttelse
I en ny rapport från Byrån för Grundläggande Rättigheter (FRA) i EU placeras Spanien bland ett av de sämsta länderna när det gäller grovt utnyttjande av arbetskraften. FRA är ett oberoende organ och kan ses som EU:s eget organ för mänskliga rättigheter. De pekar på att krisen och den stora arbetslösheten, speciellt i Sydeuropa, har gjort det svårt för många att säga ifrån vid orimliga arbetsförhållanden.
 
För första gången i historien har EU:s Byrå för Grundläggande Rättigheter gjort en stor undersökning kring hur omfattanden det grova utnyttjandet av arbetskraften är i medlemsländerna. Spanien tar sig in högt upp på listan och i rapporten slås det fast att det är speciellt invandrare som utsätts för dåliga arbetsförhållanden och – villkor. FRA uppmanar därför medlemsländerna att själva föra en nolltoleranspolitik med hänsyn till problemet. Kritiken markerar speciellt att straffen för även det grövsta missbruket av arbetskraft i flera EU-länder ofta begränsas till kortare än två års fängelsestraff, och avspeglar således inte allvaret i handlingen.

Enligt den Internationella Organisationen för Arbete (ILO) uppskattas det att ca tre av tusen människor (på världsplan) har upplevt sig ha blivit utnyttjade i samband med jobb mellan åren 2002-2011.

En personlig berättelse:

Ibland ligger historien framför journalistens egna fötter. Så är fallet denna gång när en bekant vid namn ”Carlos” berättar om sina upplevelser med att bli utnyttjad av spanska företag. Han är en av alla de hantverkare som önskar sig ett kontrakt men som sitter fast i behovet av att betala bostadshyra varje månad och därför tvingas ta det jobb han kan få. Hans historia är långt ifrån unik, men den förtjänar ändå att berättas

”Låt oss nu se om jag överhuvudtaget får lön denna gång. Jag har en dålig magkänsla gällande den här mannen”, säger 31-åriga Carlos, när han för första gången träffar sin blivande arbetsgivare.

Carlos blir anställd i början av maj för att sätta upp väggar i det som ska bli en ny innovativ kontorsbyggnad i Parque Tecnológico, strax utanför Málaga. Jobbet har han fått när han vid en ren tillfällighet en hantverkare i Málaga, som råkade sakna en extra person till ett jobb som skulle göras för ett stort företag i Madrid. Många av hantverkarna som arbetar på projekt kommer från Madrid, Sevilla och Málaga, och de har alla kontrakt, förutom Carlos.

Social dumpning

Carlos kommer från Latinamerika och har bott i Spanien under de senaste elva åren. Han har tidigare haft arbetskontrakt men i dag är det omöjligt att hitta ett fast jobb inom byggbranschen, förklarar han. Det är en trend som bekräftas i EU:s rapport, vari det slås fast att ökningen av grovt utnyttjande av arbetskraft framför allt beror på två saker: Den ena är krisen, som 2008 fick bland annat byggbranschen i Spanien att tappa andan, och den andra är att arbetslösheten har ökat betydligt i de branscher vari den svarta arbetskraften redan var stor. Det har inneburit att många hantverkare, städare, servitörer m.m. som tidigare hade arbetskontrakt, har förlorat sina arbeten och i dag befinner sig i en situation vari de ska kämpa om de arbetstillfällen som erbjuds – och arbetsgivarna kan således välja och vraka mellan alla som erbjuder sina tjänster. De, som accepterar ringa arbetsvillkor, långa arbetsdagar och låga löner får arbeta svart, och de som nekar, har kanske äran kvar, men får gå utan inkomst. Därför pekar rapporten även på att fattigdom är en faktor som utsätter de svagaste människorna i samhället för stor risk att utnyttjas. Det kan Carlos känna igen sig i: ”Jag får ta det jag kan få. Jag har ingen utbildning och inte heller någon familj som kan hjälpa mig. Om jag kan hitta ett jobb med vilket jag får ett kontrakt skulle jag ta det. Just nu arbetar jag utan någon som helst säkerhet och förlorar jag t ex min hand i en arbetsrelaterad olycka kan jag inte göra någonting alls.”

På vissa plan har Carlos tur för han har i alla fall uppehållstillstånd och undviker således hot från myndigheterna, om han inte accepterar arbetsvillkoren. Det samma gäller dock inte för alla de illegala invandrarna som varje dag hyrs in för hårt arbete till usel lön.

I rapporten ges exempel på hur företag i Europa utnyttjar illegala invandrares situationer till att pressa personer till att acceptera löner på så lite som en euro i timmen – om de överhuvudtaget får betalt. Ofta avsäger nämligen företagen sig ansvaret samt avstår från att betala när jobbet tillslut är gjort. Det har Carlos fått uppleva många gånger – t ex när han arbetade för ett företag i Fuengirola för några år sedan: ”Även i det jobbet skulle jag sätta upp väggar och arbetet varade i ca två månader. Efter en vecka fick jag 50 euro, två veckor därefter betalade de mig 100 euro och sedan ytterligare 70 euro ett par veckor senare, för att hålla mig kvar i projektet. På så sätt säkrar de sig att folk inte lämnar jobbet. Jag såg aldrig mer pengar och telefonnumret till arbetsgivaren stängdes av. De är i dag skyldiga mig 2 000 euro.”

Utnyttjandet pågår i det dolda där människor inte har speciellt bra kontakter till andra medarbetare. Och EU:s Byrå poängterar att de politiska och ekonomiska intressena i medlemsländerna främjar detta dolda – speciellt i kristider. Det är helt enkelt för bra för företag att anställa svart arbetskraft, och så saknas det koordinering och kommunikation mellan de olika organisationerna och institutionerna som skulle kunna göra någonting åt situationen. Därtill fastslår rapporten också att offren i de flesta fall inte anmäler händelsen, då de är rädda för konsekvenserna. Så det är hela systemet som felar.

”Undersökningar visar, generellt, att de mekanismer som ska säkra juridisk hjälp till den utnyttjade arbetskraften som har flyttat till Europa, eller som rör sig inom EU:s gränser, antingen inte existerar eller inte fungerar”, skrivs det. Den utnyttjade arbetstagaren behandlas nämligen ofta som en kriminell då det i princip är olagligt att jobba svart, och de flesta drar sig därför från att söka hjälp eller från att anmäla saken.

Ett utstuderat system av svindlare

Kontakten mellan arbetsgivare och arbetstagare sker ofta genom bekanta eller som i Carlos fall genom ett möte på gatan. Byggbranschen är särskilt utsatt då det är vanligt att det hyrs in underleverantörer för ett projekt, vilket för det svårt att placera ansvaret och hitta de företag som utnyttjar arbetskraft. Det är ytterligare en punkt som tas upp i rapporten, vari det bland annat går att läsa: ”Byggsektorn är den mest utsatta branschen (när det gäller utnyttjande) då den har underleverantörer. När man har en arbetsgivare som hyr in en underleverantör, som i sin tur hyr in andra underleverantörer, som alla vill försöka tjäna så mycket pengar som möjligt, så hamnar kedjans sista länk, hantverkaren, i en svår situation.”

Det kan Carlos känna igen: ”På projektet i Parque Tecnológico hyrdes jag in av underleverantören som skulle utföra arbetet i Málaga för den stora firman i Madrid. Min ’chef’ var bara ute på arbetsplatsen två gånger under den månad när jag arbetade där, och därefter kom han med ursäkter om att han inte hade fått betalt från Madrid och därför inte kunde betala mig. Men när han blockerade mitt nummer och jag inte längre kunde få tag på honom visste jag att jag nog aldrig kommer att se en enda euro från honom.”

Att utnyttja arbetskraft är en bra affär, speciellt för de mindre hantverksföretagen som kan styra saker och ting som de vill. Företaget i Madrid hade troligen ingen aning om att Carlos hyrdes in för arbetet, eller så valde de att blunda för det. Och enligt Carlos är det mer en norm än ett undantag att mellanleverantörer hyr in hantverkare svart för att göra ett arbete medan han själv tar sig an andra projekt, och när löningsdagen sedan kommer stoppar han hela beloppen i egen ficka, utan att personer som Carlos kan göra mycket mer. Det enda de har då är en förstörd rygg och ett telefonnummer som konstant tutar upptaget.

Carlos gav dock inte upp så lätt. Genom sociala medier tog han kontakt med sin ”chef”. Han skrev upprepade meddelanden till chefen och dennes fru och sade att han skulle anmälda dem till myndigheterna. Det fick, efter en månads utebliven betalning och utan svar på telefonsamtal, den oärliga mellanleverantören att betala sin skuld på 1 000 euro, eller det som motsvarar tre månadshyror för Carlos.

Det är dock långt ifrån alla, som likt Carlos förstår sig på de sociala medierna eller har uppehållstillstånd, och för dem tutar telefonen fortfarande upptaget.

*Namnet Carlos är fingerat. Redaktionen känner till personens riktiga namn samt namnet på det företag där han arbetade.

Dela

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
Dela på email

Kanske gillar du även

SUECO

PLUS+

SPARa 20%

00
Dagar
00
Timer
00
Minuter
00
Sekunder

Spara 20% på ditt första år med SuecoPlus+

Använd koden:

plus2021

Sök på En Sueco