Eurons dubbla betydelse för den spanska ”finanssjukan”

Medan Grekland vacklar nära gränsen till att bli utesluten ur den exklusiva euroklubben sitter Spanien tryggt och säkert i det europeiska maskinrummet, även om spanjorerna för bara ett par år sedan stod på kanten till EU:s avgrund. För att förstå bakgrunden till följderna av den spanska krisen är det väsentligt att titta närmare på eurosamarbetet, som la grunden för hög tillväxt i Spanien men som samtidigt förhindrade landet att använda de vanliga penningpolitiska krisredskapen.

 

”Alla priser på menyn steg från den ena dagen till den andra när vi tvingades att handla med euro i stället för med pesetas. Förr kostade en kopp kaffe 100 pesetas och plötsligt skulle kunderna betala en hel euro för exakt samma sak”, säger Miguel Cusello, som har arbetat som bartender på restaurangen El Refectorium i Málaga sedan 1999. Under 2002 motsvarade en euro 166 pesetas och priset på kaffe steg alltså med nästan 70 procent över en natt – vilket också gällde för en rad andra basvaror som mjölk, smör, bröd och dagens rätt. Den kraftiga prishöjningen orsakades av att varornas pris avrundades uppåt till närmaste heleuro och ju lägre priset på en given vara var desto mer märktes avrundningen.

Även om invånarna kände av en markant inflation precis efter eurons införande blev prisnivån snabbt stabil och i det stora hela klarade landet sig tillsynes bättre efter antagandet av den gemensamma valutan (se graf Spanien: Inflationen har avtagit markant).

Spanien blev medlem av Den Europeiska Unionen år 1986 medan euron antogs den 1 januari 2002. Med antagandet av den gemensamma valutan följde förpliktelser och alla euroländer skulle därför skriva under en stabilitets- och tillväxtpakt samt leva upp till konvergenskriterierna – dvs. krav på prisstabilitet, hållbara offentliga finanser, den offentliga skulden och den långa räntan (se box Konvergenskriterierna). Då den spanska ekonomin nu övervakades av EU ökade tilliten till den spanska finansmarknaden markant.

 

”Investerarna fick större tillit till den spanska ekonomin efter att landet gick in i eurosamarbetet. De förväntade sig ju att de offentliga finanserna och inflationen i Spanien skulle bli mer stabilt och att landet samtidigt skulle bli mer ’tyskt’ i sin attityd till ekonomin”, förklarar Tina Winther Frandsen, seniorekonom och europaanalytiker i Jyske Bank.

Spaniens ekonomiska popularitet fick räntan att falla så att det blev billigare för staten, och därmed även för invånarna, att långa pengar (se grafen Spanien: Kraftigt fall i räntan).

 

 

Eurons krisverktyg
Tidigare när Spanien varit i kris, som år 1993, hade det varit vanligt att devalvera pesetan. Det gick bara inte att göra under den senaste krisen, för att eurovalutan är fastsatt av Den Europeiska Centralbanken (ECB).

 

”Även om Spanien kunde devalvera förr är det viktigt att komma ihåg att den devalvering, som ett instrument för att få fart på ekonomin, är som att kissa i byxorna för att hålla värmen. Det fungerar för stunden för att man förbättrar sin konkurrenskraft för ögonblicket men på lång sikt urholkas den positiva effekten pga. bland annat ökad inflation”, berättar Tina Winther Frandsen.

 

En delvalvering av pesetan gjorde att det var billigare för andra länder att köpa spanska varor samtidigt som det blev dyrare för Spanien att importera varor. Det naturliga resultatet av en devalvering är därför att reducera importen och öka exporten. Trots att en devalvering inte löser de grundläggande problemen i en ekonomi har Spanien tidigare klarat sig bra efter de genomförda devalveringarna. Detta för att landet i det stora hela är självförsörjande och därför inte så beroende av import. Om ett land vill öka konkurrenskraften på lång sikt kan det dock löna sig att investera i ekonomiska reformer.
”Ekonomiska reformer gör ont på kort sikt och det kostar väljare för de politiker som gör dem. Det kan nämligen innebära högre arbetslöshet, lägre lönetillväxt och lägre bidrag för att snabbt få ut människor i arbete igen. Det tar några år innan ett land kan skörda frukten av sådana reformer”, förklarar Tina Winther Frandsen och tillägger att Spanien skulle ha sjösatt sådana reformen medan landet låg bra till ekonomiskt.

 

Eftersom Spanien själv hade försatte sig i en situation med stora skulder gick det milt sagt riktigt dåligt för ekonomin efter krisens intågande och i juni 2012 tvingades landet ned på knä för att be de andra euroländerna och ett hjälppaket för att rädda de krisdrabbade bankerna. Det blev beviljat ett hjälppaket på 100 miljarder euro, vilket gav Spanien en chans att komma upp över ytan, och under hösten 2013 kunde landet vinka adjö till en två år lång period med negativ tillväxt

 

Spanien levde lyckligt…?
”Saker och ting hade vänt till det bättre i Spanien. Det berodde bland annat på att man tog emot hjälppaketet från EU, som ställde en del reformkrav på den spanska ekonomin. Det har drabbat den enskilda invånaren hårt men har varit positivt för ekonomin som helhet. Samtidigt städades det upp inom Spaniens banksystem så att de utsatta bankerna antingen stängdes eller fusionerades med större och mer stabila banker”, förklarar Tina Winther Frandsen.

Spanien har bland annat genomför en pensionsreform under 2010 samt en arbetsmarknadsreform 2012. Pensionsreformen har inneburit att pensionsåldern har höjts från 66 år till 67 år och arbetsmarknadsreformen har legat till grund för lägre löner och större flexibilitet. Utöver detta har Spanien höjt skatterna, satt upp mål om att sänka landets offentliga utgifter löpande samt sätta större fokus på utbildningssystemet.

 

”Under de sista 6-12 månaderna har de positiva resultaten börjat visa sig, bland annat som ökande tillväxt, högre bostadspriser och lägre arbetslöshet. Spanien skördar nu frukten av den finanspolitik som fördes 2010-2012 och de börjar nu kasta loss jämfört med andra euroländer, speciellt jämfört med Frankrike och Italien, som har haft det riktigt svårt med att få igång en tillväxt”, säger Tina Winther Frandsen.

 

Även från EU är optimisten stor och det snålas inte med beröm.
”Spanien håller på att få igång ekonomin betydligt och 2015 samt 2016 förväntas tillväxttal på 2,7 procent”, står det i Europeiska kommissionens vårprognos från maj 2015.

 

Även om siffrorna spår att Spanien är på väg upp är det inte alla spanjorer som är optimistiska kring eurosamarbetet och de tunga reformerna.
”Min lön är precis densamma som när vi fick euro. Frågar du mig om jag skulle ha avstått euron är svaret helt klart ’ja’”, säger bartender Miguel Cusello.

Bland ekonomerna råder det oenighet kring huruvida eurosamarbetet har fungerat eller inte. Jesper Jespersen, ekonomiprofessor vid Roskilde Universitet, menar att eurosamarbetet inte har fungerar och tror att det skulle få positiva effekter för Spanien om landet skulle dra sig ur valutaunionen om ett tag. Andra professorer, som Henrik Jensen från Ekonomiska Institutet vid Köpenhamns Universitet, menar att euron har visat sin styrka genom att ha överlevt en så djup kris, och att det överhuvudtaget inte skulle vara fördelaktigt för Spanien att lämna samarbetet.

 

Även Tina Winther Frandsen är generellt optimistisk för europrojektet: ”Jag anser att det är positivt för Spanien att de har kommit med i eurosamarbetet. Men det är klart att de har blivit lite för ivriga och glömt bort att utnyttja det stora fönstret med låga räntor för att genomföra investeringar och reformer. Det lär de sig dock nu och jag anser att landet har varit riktigt duktiga på att få rätsida på skulden, även om krisen ännu inte är över för Spanien. Arbetslösheten uppgår fortfarande till 23-24 procent och nästan varannan ung spanjor är arbetslös.”

 

Det kan dock vara svårt att avgöra hur stor den verkliga arbetslösheten är för det är långt ifrån alla arbetstagare och löner som kommer med i statistiken på grund av den stora, utbredda svarta ekonomin i Spanien. En undersökning gjord av ECB visar att Spanien är det land där det finns flest 500-eurosedlar. Argumentet för att införa 500-sedlarna var att det annars skulle bli för tungt att släpa pengasäcken till de kontanta bostadsköpen i Spanien, säger en anekdot från ECB.

 

Om euron är en succé eller inte kan diskuteras men en sak är säker och det är att det har funnits några uppenbara nybörjarfel i samarbetet. Ett av problemen har varit att de ekonomiska vise männen i Bryssel spådde om en fast räntekurs mot euron, vilket inte skedde. Ett annat stort problem är att EU inte har varit tillräckligt konsekvent mot de länder som inte följde konvergenskriterierna och att de ännu inte har delat ut de böter som de annars skulle kunna göra. Under 2010 hade Spanien t ex ett budgetunderskott på 9 procent av BNP, och konvergenskriteriet tillåter maximalt 3 procent. Det skulle annars kunna ha varit så att det kunde ha hjälpt Spanien om EU hade varit hårdare mot att man inte höll de underskrivna kontrakten. Det har i alla fall bidragit till positiva siffror på botten, efter att Spanien tvingats till reformer i stället för devalvering. Så även om lönerna inte har ökat nämnvärt och kaffet nu som standard kostar 1,50 euro i stället för 100 pesetas, så har Spanien så småningom börjat återfå det ekonomiska fotfästet och riskerar inte längre att kastas ut ur den exklusiva euroklubben.

 

Fakta om eurosamarbetet
År 2002 infördes euron som officiell valuta i elva medlemländer, bland annat i Spanien. Alla länder som har euro ska uppfylla konvergenskriterierna (se box konvergenskriterier). England förhandlade sig till att inte införa euron och förde i stället en fastkurspolitik. Detta innebär att värdet av det brittiska pundet inte får variera kraftigt i jämförelse med eurons värde. Så även om England har behållit sin valuta är det mycket begränsat hur självständig finanspolitik landet kan föra. Sverige å sin sida förväntas att delta i valutasamarbetet fullt ut när landet är redo, liksom övriga medlemsländer som ännu ej anslutit sig till eurosamarbetet. Till dess för Sverige en självständig penningpolitik.

 

Även om eurosamarbetet ställer krav på hur euroländerna förvaltar en del av deras finanspolitik bestämmer medlemsländerna själva inriktningen av skattesystemet och de offentliga utgifterna. På så sätt skiljer euron sig från den amerikanska dollarn, där finanspolitiken i hög grad är federalt kontrollerad. I eurosamarbetet styrs penningpolitiken av Den Europeiska Centralbanken (ECB) tillsammans med euroländernas centralbanker. ECB styr de korta räntorna medan de långa räntorna påverkas av den överordnade ekonomiska poltiken, tillväxten, inflationen och marknadens tillit till landets ekonomi.

 

I dag används euron som valuta i 19 av EU:s 28 medlemsländer och kan samtidigt användas som betalmedel i en rad andra länder, bland annat grannländer och tidigare kolonier. Det omfattande användandet av euron har gjort valutan till den näst viktigaste – efter dollarn.

 

Konvergenskriterierna
1. Kravet innebär att inflationstakten i en medlemsstats (konsumentprisökning) inte får överstiga inflationen i de tre medlemsstater som har lägst inflation, med mer än 1,5 procentenheter.
2. Det ska inte finnas alltför stort underskott i den offentliga budgeten. Detta innebär att det årliga offentliga underskottet som huvudregel inte får överstiga 3 procent av bruttonationalprodukten.
3. Den andel som den offentliga bruttoskulden utgör av bruttonationalprodukten, får som regel inte överstiga 60 procent vid utgången av föregående räkenskapsår.
4. Medlemsstaten skall under de senaste två åren ha deltagit i det europeiska monetära systemets valutamekanism utan kraftiga svängningar och får inte på eget initiativ har minskat värdet på sin valuta under perioden.
5. Medlemsstaternas nominella långa räntesatser får inte överstiga de motsvarande räntesatserna i de tre medlemsstater som har uppnått de bästa resultaten i fråga om prisstabilitet med mer än två procentenheter.
Det finns dock några undantag från konvergenskriterierna.
Källa: Folketingets EU-Oplysning