Möt Jonas Molbeck

 

Han är lugn och stilla, och i stället för att göra väsen av sig som person spelar han musik, och han spelar inte bara ett eller två instrument, här är det tal om en hel uppsjö av oliks instrument, varav några är klassisk gitarr och elgitarr, piano, munspel och sousafon. Dessutom kan han också sjunga på ”Gallino”, det vill säga att han sjunger på hönspråk. Det kommer vi till.

 

Där vi sitter i köket hemma hos Jonas i Mijas hoppar det upp en svart katt på bordet. Den tar genast sikte på mitt anteckningsblock, som den gärna vill lägga sig på för att få all uppmärksamhet, men Jonas är snabb på att lyfta över den till sin sida. Där sitter den sedan och lyssnar på oss. Snart kommer ytterliga två nyfikna katter in i köket, för att se vad som sker.
”Alla katter är adopterade, den här svarta här har vi tagit om hand efter att den skulle kastas ut på gatan mitt i natten efter att kattens ägare avled. De som tog hand om dödsboet visste att det var olagligt att kasta ut katter på gatan, varför de skulle göra det i skydd av nattens mörker”, flikar Jonas in.

 

”Att jag började spela gitarr, det är mitt huvudinstrument, bottnar i att min far, Jos Molbeck, oroade sig för att jag, när jag var 17 år, inte hade något intresse som jag kunde utveckla. Som utlänning här på kusten, vi flyttade ju hit 1960, var man lite utanför, även om vi hade den där vardagskontakten med spanjorerna, men de blev inte nära vänner. Vi lärde helt enkelt inte känna dem. Så min far frågade om jag inte skulle börja spela gitarr”, berättar Jonas, och fortsätter: ”Så jag började ta gitarrlektioner för klassisk gitarr i Málaga. Och på bara två år lärde jag mig det som motsvarar sex års studier på konservatoriet. Men då jag inte studerade på konservatoriet fick jag inte en examen.”

 

Första gången Jonas kom till var Costa del Sol 1958. Det var efter att hans föräldrar, som drev en resebyrå redan sedan 1940-talet, varit på en resemässa, där hans far, fick tips om att det fanns en by i södra Spanien som hette Torremolinos, som skulle bli framtiden. Nästan omedelbart packade familjen bilen och gav sig iväg, hela vägen genom Europa. Det var annorlunda då, inga långa jämna motorvägar och inga bilar som kör 120 km/tim utan minsta vibration. Väl i Torremolinos bodde familjen på ett av de få hotellen. Efter några dagar träffade Jonas far en man från Los Boliches, som förövrigt var den enda utlänningen i den lilla fiskebyn, och genom denne köpte familjen Molbeck snart ett hus i den lilla fiskebyn. Det var också i Los Boliches som föräldrarna kom att öppna hotellet La Concha.

 

”Från att vi kom hit första gången tog det alltså bara två år innan vi var bofasta i Los Boliches”, berättar Jonas med ett skratt. Så fortsätter han: ”Jag gick inte i skolan här, det var min moster, som också flyttade hit i samma veva, som senare startade Svenska skolan när hennes son kom i skolåldern. Jag hade en informator som kom hem och studerade med mig, och sommarloven studerade jag i Sverige. Som 17-åring anmäldes jag till Hermods korrespondensundervisning och fick så min studentmössa efter att ha studerat till studenten helt själv, i Los Boliches. Det var på den tiden när det krävdes examensprov för att få den vita mössan.”

 

Efter studenten var det dags för Jonas att lufta vingarna och han begav sig till Köpenhamn med gitarren under armen, för att prova in till konservatoriet där. Men han kom inte in. Dock träffade han en annan sökande, Sören Hjort, som kom att ha en betydande roll för Jonas väg i livet. Det var nämligen Sören som en tid efter intagningsproven hörde av sig till Jonas och frågande om han ville arbeta som gitarrlärare. 1970 började Jonas undervisa i gitarr i musikskolan i Holte.
Och sedan dess har han gjort just det, undervisat i gitarr. Även när han flyttade tillbaka till Spanien 1979, här han efter några års arbete på svenska skolan tillslut tog sin musikpedagogexamen när han var 40 år.

 

Under dessa år hade han också hunnit gifta sig. Det var 1969 som han hemma hos föräldrarna i Los Boliches träffade grannens dotter, Susan, som han kom att gifta sig med tre år senare, och som han fortfarande lever med och har två barn med, en dotter i England och en son som bor här i Spanien. Susan å sin sina har under åren på Costa del Sol varit mycket aktiv inom NADFAS (National Association of Fine & Decorative Arts Society) och varit med och startat flera av de lokala avdelningarna.

 

Och hur känner vi då Jonas Molbeck? Jo, en dag fick han förfrågan från chefen för Casa Cultura i Fuengirola om han ville börja undervisa i deras aftonskola, kravet var dock att han måste ha spanska personuppgifter, och det hade han! Jonas hade blivit spansk medborgare 1980, så 1984 började han jobba.
Dessutom började han i samband med arbetet med spanjorer även att umgås med dem, så snart kom Jonas att känna sig helt integrerad i det spanska samhället.
Och 1999 blev det jobb på Junta de Andalucías Escuela Municipal de Musica.

 

Så har det som sagt inledningsvis blivit tv. Jonas var nämligen med i den spanska motsvarigheten till Talang, vari han sjöng på gallino. Att Jonas kan sjunga på hönsspråk bottnar i att han haft fem höns och en tupp, och lärde sig då deras språk. Detta tog han så med sig till talangjaktstävlingen, där han möttes av ett tryck på guldknappen! Det tog honom raka vägen till semifinal, där han dock röstades ut.

 

I början skrev jag också att du kanske har mött Jonas i Svenska kyrkan.
”Jag har väl inte varit den som varit mest aktiv i Svenska kyrkan men, mina föräldrar, som förövrigt bodde i Danmark när de var unga och tog den sista färjan över till Sverige när kriget bröt ut, hade till vana att göra alla inköp om tisdagar. Då passade de även på att besöka kyrkan, där de åt varsin våffla. När min far senare dog såg jag till att fortsätta traditionen tillsammans med min mor”, berättar Jonas, som också tillägger att de alltid stått mycket nära varandra i hans familj.
Så var han i kyrkliga sammanhang även med i SVT när han spelade gitarr under gudstjänsterna som sändes från Svenska kyrkan i Fuengirola förra året.

Sedan några månader tillbaka har Jonas nu valt att gå i pension, så gitarrlektionerna på Casa Cultura har han lagt på hyllan. Men den som i alla fall vill lära sig spela med hjälp av Jonas kan besöka hans YouTube-kanal som heter moyatakotka (betyder ”min katt” på bulgariska), som han började 2008, och som innehåller 283 videor, som visats otaliga gånger. Denna kanal fortsätter han nu att arbeta med, och förutom gitarrlektioner finns där också klipp när han sjunger på gallino, när han spelar både klassisk gitarr och elgitarr, klipp på när han ackompanjerar kusinbarnet Sofia Hvid Hansen när hon sjunger, och mycket mer. Det finns till och med klipp på lustiga djur, t ex en afrikansk dvärgigelkott som spelar gitarr.
Dessutom ser Jonas nu fram emot att kunna klassificera och katalogisera sin mors (Monica Molbeck) alla tavlor samt hennes dagböcker som hon fört under 36 år, som även innehåller en stor mängd

Namn: Jonas Molbeck
Född: I Ramlösa 1946, hans mor var svensk och hans far dansk
Familj: Gift med Susan, tillsammans har de två vuxna barn
Gör: Nyligen gått i pension
Övrigt: Arbetar aktivt med sin YouTube-kanal ”moyatakotka”, som han har erhållit YouTubes silverknapp för.

Jonas och hans fru Susan har rest en hel del i Spanien under alla år här. Lokalt tycker Jonas mycket om Los Boliches, som han förklarar som mycket trevligt och mysigt, och när de tillsammans gjort lite längre utflykter har de många gånger besökt Gibraltar. Men hans lilla pärla ligger bara ca 800 meter ifrån huset där han bor i Mijas, där det finns en plats var han kan se solen gå ned och färga himlen alldeles röd. Många av de videoklipp som kan ses på hans YouTube-kanal är förövrigt inspelade där.

”Att bli äldre innebär att man blir klokare”, säger Jonas med ett leende, när jag frågar honom hur det är att åldras på Costa del Sol. Sedan tillägger han att livet på Costa del Sol naturligtvis förändrats mycket sedan han var barn. Då, när de reste tillbaka från ett besök i Sverige eller Danmark med bil, var bilen fylld med varor som inte gick att få tag på här. Sedan när det blev möjligt att flyga med bagage vägande uppåt 20-30 kg var resväskorna fyllda till bristningsgränsen. Och i dag, ja, nu reser man med lätt handbagage då ju allt som man kan tänkas vilja köpa i form av skandinaviska varor finns lättillgängligt i någon av de många butikerna som specialiserat sig på just dessa varor.