Om du gick in på Plaza de Toros i Malaga i slutet av juni och möttes av flaggor från fler än 52 länder samt tusentals deltagare som skulle tävla i 17 sporter, kanske du trodde att det var ännu ett idrottsevenemang. Helt rätt men också så mycket mer. ”Ni inspirerar mig alla”, sa Chris Thomas, president för World Transplant Games Federation när han stolt öppnade de 22:a spelen 25 juni. Victoria Ahlén med familj var på plats och upplevde stämningen och mötte några av de tävlande:
Rena Raju, hjärttransplanterad, är den första kvinna från Indien som är här för att tävla i badminton och 100 meter sprint. Hon ler stort under öppningsceremonin och säger: “Tänk att få vara här och uppleva stämningen… till nästa världsmästerskap ska jag inspirera ännu fler att tävla.” Nästintill alla inne på den välfyllda arenan bär på en ädel gåva minst två gånger om, ibland fler. Alla deltagare har nämligen ett donerat organ eller så har någon i familjen givit livets gåva. Alla har de sett både livets råa och livets allra vackraste i vitögat.
Lina Fransson, som fött två barn efter sin njurtransplantation är en av tiotalet svenska deltagare på plats.
“På en vanlig pingisturnering hemma är det bara svenskar och mer inriktat på att bara vinna och strunta i andra”, berättar Lina och förklarar: “Här kan man prata och skämta med sina motståndare. Anledningen varför jag deltar i Málaga är för att första gången som jag var med i Thailand så hade vi så jätteroligt min syster och jag. Min syster är också väldigt social. Så synd att inte hon var med denna gång men det var roligt på annat sätt nu när man har familjen med sig. Denna gång gläder jag mig åt att mina barn som från att inte våga ta kontakt med andra tillslut vågar fram och byta pins med andra länder oavsett språk.” (Lina Fransson tog silvermedalj i bordtennis.)
Vår familj är med under spelen som medievolontärer men också för att visa våra barn själen till all idrott och livet för den delen. Skratten och heja-ropen som förenar de som kämpar sig runt 5 km i Málagas hamnområdet tidigt på söndagen är innerliga och stöttade. Från den första stegen, till de som kommer in långt efter de snabbaste passerat målsnöret.
Lars Santesson, 50 år, levertransplanterad 2002, är med för andra gången och har siktat in sig på en virtuell triathlon – 5 km löpning, 400 m simning och 30 km cykling. Vi möts första gången en tidig förmiddag efter ett kokande varmt 5 km lopp nere i Malagas hamnområde.
“Det är fantastisk stämning här… vi som tävlar kämpar mot oss själva och försöker få så bra tid som möjligt”, säger Lars. “Att delta är ett sätt för mig att hålla mig aktiv, det viktiga är att träna på den nivån man har, det ska vara en njutning hela tiden”, råder Lars, som deltar för andra gången i WTG. Några dagar senare kommer en bild på instagram med en stolt leende Lars med en fin guldmedalj överst på prispallen.
2011 hölls världsmästerskapen i Göteborg. Då var det Ottilie Quinces första mästerskap som cyklist och vi träffades där. Nu är hon veteran som deltagit i spelen vartannat år; i Sydamerika, Argentina och nu Málaga.
“Jag har min mamma att tacka för mitt liv”, berättar Ottilie märkbart rörd. “Nu ger jag tillbaka genom att vara en förebild och ambassadör för organtransplantation”, berättar hon vidare. Ottilie lämnar spelen med ett stort leende och två fina guldmedaljer från både 5 km och 20 km cykling.
World Transplant Games avslutades med en stor ring av livets vinnare som möttes i mitten och kramades på Málagas friidrottsarena. Det är tradition sedan begynnelsen. “Vilken gåva livet är – tack alla fantastiska idrottskvinnor och män för att vi fick dela ögonblicken med er”, hälsar vi i familjen Ahlén (Lucas 12 år, Maj 9 år, pappa Joakim och mamma Victoria).
