Ny partiledare för Partido Popular Ung man – gammalt blod

 

Det har länge blåst nya vindar kring spansk politik. Vinden blev till och med till så hård motvind att Mariano Rajoy och hans minoritetsregering tvingades dra sig tillbaka i början av sommaren, och kort därefter valde Mariano Rajoy att dra sig tillbaka från politiken helt och hållet. Som resultat av detta valde partiet ny partiledare i juli. Valet föll på den endast 37-åriga Pablo Casado. Han är inte bara partiets yngsta partiledare någonsin, han är också den första demokratiskt valda partiledaren inom partiet. Hittills har det nämligen alltid varit den avgående partiledaren som själv valt sin efterträdare. Det har onekligen varit lite gammeldags och odemokratiskt, men nu når de nya vindarna även det annars så konservativa partiet.

 

Pablo Casados valseger var lite av en överraskning, för allting pekade på en kamp mellan de två starka kvinnorna i Rajoys ”gamla” lag: vicepresidenten Soraya Sáenz de Santamaría och försvarsminister María Dolores de Cospedal. Men då Cospedal åkte ut i den första valomgången stod finalen mellan Casado och Sáenz de Santamaría. Med 60 procent av rösterna drog den unga mannen från Madrid det längsta strået, utan att någon riktigt kan förstå hur. Kanske vann han för att hans fysiskt kortare motkandidat hade svårt att nå över talarstolen – bokstavligt talat – i de avgörande valtalen. Eller så kanske han vann för att han påminner om Albert Rivera från Ciudadanos, som under de senaste åren lyckats kamma hem en fjärdedel av Partido Populars röster. Det konservativa partiet litar nu på att den unga partiledare kan ge partiet det lyft som behövs. ”Vi ska lära oss av historien och tänka framåt”, är goda ord i en valkamp. Men att han dagen efter sin valseger kallar sina tre föregångare till timslånga möten är knappast någonting som väljare och andra ser som nytänkande. Och att han bara 14 dagar efter att han intog sin nya post anklagas för bedrägeri med sina examensbevis är inte en önskestart för en person vars största uppgift är att tvätta rent den korruptionsstämpel som hängt över partiet i flera år. Må hända ligger det kanske inte någonting bakom anklagelserna. Men oavsett vad så är sanningens timme kommen för Pablo Casado, innan han knappt hunnit flytta in på sitt nya kontor.

 

Sanningens timme är också slagen för Pedro Sánchez, som nu måste visa om han kan leda. PSOE-ledaren har alltid varit tydlig i orden, fram tills nu, men han har också alltid suttit i oppositionen. I dag ligger Spaniens problem på hans bord, och det handlar om stora problem. För att kamma hem några poäng på sympatikontot lät han, som sitt första beslut som ny statsminister, ett par flyktingfartyg lägga till i spanska hamnar efter att de avvisats i Italien och i andra EU-länder. Därefter har strömmen av fartyg med illegala flyktingar i spanska farvatten varit oändlig och Röda Korset har länge ropat högt att flyktingförläggningarna nu är överfulla. Detta sker samtidigt som tusentals fler flyktingar troligtvis är på väg. Det måste naturligtvis göras någonting men plötsligt är Pedro Sánchez inte så kaxig längre. För oavsett vilka beslut han fattar kommer han att möta motstånd.
Det samma händer när Katalonien-frågan tas upp. Under sommaren har de två stora katalanska separatistpartierna påmint Sánchez, åtskilliga gånger, om att väntetiden håller på att rinna ut. Men vad väntar de på? Vad har Pedro Sánchez haft i sikte för dem för att få deras avgörande röster – de röster som behövdes för att störta Rajoy, så att Sánchez själv skulle komma till makten i början av sommaren?
Frågorna är många – och tydliga. Men Pedro Sánchez är plötsligt inte lika kaxig längre.

Billedtekst: 
Pablo Casado har gjort raketkarriär inom Partido Popular. Han var aktiv i partiets ungdomsavdelning i Madrid innan han började stiga i graderna. År 2015 blev han pressekreterare i partiet, vilket gjorde honom både tillräckligt känd och erkänd så att han lyckades bli partiets nya partiledare.