La Herradura – Spaniens bäst bevarade hemlighet

 

La Herradura är både en bukt, en by, en strand och en dal. Denna fyrdubbla härlighet ligger mellan Nerja och Almuñecar och det är verkligen en liten juvel. Bukten ligger skyddad mellan de två uddarna Cerro Gordo och Punta de la Mona, och i norr ligger bergskammen vid Peña Escrita och skyddar dalen samt bukten mot nordanvindar. Bukten har formen av en hästsko och det är naturligtvist denna form som har gett namn till bukten – herradura betyder just hästsko. La Herradura har helt otroligt många sevärdheter – så många att de faktiskt får lov att delas upp i kända och okända. De okända är naturligtvist de mest intressanta.

 

De mest kända utflyktsmålen i La Herradura är naturligtvist stranden och byn. Bukten har en vacker, väl skyddad strand som sträcker sig över ca 2 kilometer. Där kan det badas året runt, om inte vågorna är för stora. I hårt väder hissas den röda flaggan då kusten runt stranden är brant och vågornas återsug kan vara så starkt att det kan vara svårt att komma upp ur vattnet. Buktens västliga del är ett eldorado för surfare, där vågorna bryts på precis rätt sätt, vilket ibland kan leda till kamp om platserna på ryggen av de bästa vågorna.

Den gamla byn smyger sig upp längst den östra bergssidan och då det handlar om en mycket gammal och original by är det ett sant nöje att ta en promenad längst de branta gatorna, som endast kan besökas till fots. Från de högst belägna platserna är utsikten över bukten så vacker att man känner att man vill lägga hela sitt hjärta på denna vackra plats på kartan.

 

Längst med stranden ligger det några chiringuitos (strandbarer) och restauranger, och de matglada vallfärdar till byn för att njuta av en middag med utsikt över bukten. Det finns fina fiskrestauranger och också flera italienska. Byns bästa är nog, om jag får säga det själv, ”La Parilla”, som alltid serverar supergod mat. Oavsett var man äter bör en kväll avslutas på Lucianos legendariska bar, där alla i byn möts upp för en drink.

 

Precis mitt på stranden ligger ett fint monument över den historiska händelse som utspelade sig i La Herradurabukten 1562, då en stor del av den spanska armadan sjönk i med hela sitt manskap i en storm. Det var en katastrof för Spanien som förlorade majoriteten av sin flotta, och trots att det inte var långt in till land drunknade de flesta soldater och galärslavar som var ombord på skeppen.

 

Efter förlusten av armadan hamnade landet i chock och man tappade fattningen om den piratbekämpning som hade hållit kusten ”ren”. Nu var det återigen fritt fram för piraterna, någonting som var mycket olyckligt för befolkningen längst havet. Vid en tidspunkt blev det för mycket och på 1700-talet byggde man ”El Castillo de la Herradura” som försvar mot piraterna. Borgen har nyligen renoverats och är verkligen värt ett besök. Här kan man se artilleripjäserna, kanonerna och rummen som inkvarterade soldaterna. Borgen ligger på strandens västra del och har öppet både om för- och eftermiddagen.

 

 

På båda sidorna av bukten sträcker sig de två uddarna ut sig, Cerro Gordo i väster och Punta de la Mona i öster. De är nästan lika höga och ramar in den vackra stranden på ett idylliskt vis. De båda uddarna har varsitt vakttorn varifrån byborna skulle varnas om pirater närmade sig. Dessa torn står här fortfarande idag och vi börjar med att besöka tornet Cerro Gordo. Tornet ligger bakom den fina restaurangen ”Mirador de Cerro Gordo” varifrån utsikten över bukten mot öster och över kusten mot Nerja i väster är alldeles sagolik. En restaurang med bättre utsikt får man leta efter. Sommartid kan gästerna dinera ute och det är ett sant nöje att sitta i den sammetslena kvällsluften och njuta av en god middag samtidigt som man beundrar den enastående scenen framför en.

 

Men innan man kastar sig ut i de kulinariska njutningarna bör man ta sig upp bakom restaurangen och de 100 metrarna till tornet. Härifrån är utsikten fenomenal och det är vilt och dramatiskt. Här har det monterats en ledstång, så även de med lite svagare nerver kan uppleva denna 5-stjärniga utsikt.

 

Vill man komma i närkontakt med Cerro Gordo och den branta klippväggen, som kastar sig lodrätt ned i vattnet, börjar en vacker 2 kilometer lång vandring precis när man kommer upp till miradoren från öster. En stor skylt visar var turen börjar. Det är 200 höjdmeter ned och därefter 200 upp, så det ska klättras lite, men i gengäld är det en mycket spännande vandring som tar ca en och en halv timme att gå. Denna vandring leder alldeles nära de lodräta klipporna. Vandringen slutar uppe vid tornet och det hör till ovanligheterna att inte möte en flock bergsgetter (gems) här. De håller nämligen till i stora flockar ute på det yttersta näset – ja, uppenbarligen uppskattar även de den vackra utsikten.

 

På den andra udden, Punta de la Mona, har det byggts en utsiktsplats runt tornet varifrån man, när det är klart väder, kan se de två högsta topparna på den iberiska halvön: La Veleta till vänster och Mulhacén till höger. En betagande syn. Däruppe kan man även se ned över den fina lustbåtshamnen Marina de Este, vid uddens östra sida. Lite längre österut ligger Almuñecar och Motril, och i fjärran ser man Sierra de Contraviesa. En liten promenad längst vägen nedanför fyrtornet avslöjar att ett av Spaniens mest eftertraktade bostadsområden ligger här. När El País för några år sedan offentliggjorde en lista över Spaniens tio ”finaste” urbanisationer kom Punta de la Mona på sjätte plats.

 

Och nu kommer vi till La Herraduras mer okända nöjen: dalen och dess härligheter. La Herraduradalen slutar ca 10 kilometer från stranden, vid foten av den betagande bergskammen Peña Escrita. På dalbottnen flyter floden Jate fram, som börjar uppe i bergen, lite väster om bergskammen. Det går inte att ta sig fram ner till dalbottnen här, för den är för ”knotig” och smal. Därför ska man upp och köra på den västliga kammen för att komma ned till botten. Nu ska vi in och se den mycket vackra dalen som sällan får besök av turister.

 

Lättaste vägen för att ta sig in i dalen är att köra längst N-340 mot Málaga och ta av till höger ca 1 kilometer efter avfarten till motorvägen. Här finns det en liten rondell med en skylt varpå det står ”Rescate” 8 kilometer. Detta är vår väg och nu är det en bra idé att nollställa trippmätaren på bilen. Vägen leder första uppåt och följer därefter bergskammen inåt. Vårt första mål är de två prominenta bergstopparna ”Los Castillejos”, även kända som ”brösten”. Dessa två toppar ligger fint sida vid sida, liksom två välsvarvade bröst, och de är mycket vackra att se på.

 

Från Rescate ska vi nu vandra upp till Los Castillejos. Rescate måste vara ett ”samhälle” – för det är för litet för att kallas by. De 10-15 husen som ligger här blickar ut över dalen och bakom sig har de Los Castillejos. Precis vid infarten till Rescate ligger det ett litet vitt ”vattenhus” på vänster sida och det är här som vår vandring börjar, 8,2 kilometer från rondellen där vi nollställde trippmätaren.

 

Rundvandringen som vi nu ger oss ut på upptäcktes av Erik, och jag kan nästan garanterat att ingen har berättat om den tidigare. Vandringen börjar som sagt vid det lilla ”vattenhuset” varefter den går uppåt i riktning mot Los Castillejos. Turen är märkt med orange markeringar och lätt att följa. Den är 6 kilometer lång med är 225 höjdmeter upp och ned. Vandringen kan förlängas precis hur mycket man själv vill. Till att börja med går vi uppåt längst bergssidan och följer bara de orange markeringarna. Efter ett tag når vi en fin grusväg där vi tar till höger varefter vandringen leder till foten av Los Castillejos.

 

Den första Castillejo man kommer till kan man ta sig upp på och det har jag själv gjort åtskilliga gånger. Men det är ingen klättring som rekommenderas till dem med sviktande nerver då den innebär en del tillfällen då bergväggarna störtar rakt ned. Men uppe på El Castillejo finns det några intressanta ruiner eller rester av bostadsgrottor, som enligt sägnen ska ha bebotts av några av de sista morerna som höll ställningen på den iberiska halvön. Det handlar således om en historisk plats och vid flera tillfällen har jag hittat krukskivor där uppe. Utsikten är naturligtvist överlägsen och det är en liten naturlig plattform, som man utan tvivel kunnat bo på, om man lyckats få mat och vatten dit upp. Hm – inte ett helt enkelt problem att lösa.

 

Hur det än är så tar man sig upp på El Castillejo genom att följa stigen upp från lster och därefter följa de vita markeringarna. Det tar ca en timme och omfattar ca 150 höjdmeter. Det är en häftig tur som man aldrig glömmer.

 

Om man inte är äventyrligt lagd kan man välja att fortsätta längst vägen som leder förbi de två Castillejos tills leden slutar. Här breddar dalen sig lite och svänger lite åt vänster innan den slutar i en ”cul de sac” vid en bergsvägg. Här börjar floden Jate och en av de bäckar som leder till floden löper ned längst bergssidan och skapar ett litet vattenfall. Under den torra årstiden rinner här inget vatten men vintertid kluckar och leker det ned över klippan. Det är ca 3,5 kilometer från foten av El Castillejo fram till vattenfallet, och på så sätt kan man förlänga sin vandring till en utflykt på 13-14 kilometer. Det rekommenderas verkligen.

 

Man kan också bara gå till platsens där asfaltsvägen från Río de la Miel når upp till kammen från vänster och därifrån beundra utsikten mot ”brösten”. Därefter kan man vända om och vandra tillbaka till Rescate genom att följa de orange markeringarna. Kom ihåg att det är en rundtur, så man ska inte gå tillbaka samma väg som man kom. Turen ned börjar ca 100 meter efter grusvägen och det är bara att gå mot höger tills man stöter på nästa orange markering. Den sista delen av vandringen leder genom olivlundar och vinmarker för att sluta nere på asfaltsvägen. Härifrån har man 1,5 km kvar att gå längst asfaltsvägen innan man kommer tillbaka till bilen vid Rescate.

 

Nu när vi har kommit ända ned i botten av La Herraduradalen får vi inte missa att köra upp till naturparken vid Peña Escrita. Från Rescate fortsätter vi bara nedåt och inåt, tills vi kommer ned i dalen. Om man är uppmärksam ser man en underlig byggnad på vänster sida innan man kommer ned. Det är den berömda ”Bóveda”, som enligt sägnen var en moské på den tiden då muslimerna bodde i dalen, på 1400-talet. Idag är byggnaden privatägd och används som svinstia!

 

Om vi fortsätter upp längst asfaltsvägen från dalbottnen når vi den östra bergskammen. Här leder vägen till vänster och upp till Peña Escrita. Peña Escrita köptes för några år sedan av Almuñecars kommun som har skapat en liten naturpark här uppe. Det finns även någon slags djurpark med lite olika djur såsom en flodhäst och ett par björnar. Det finns även några små fina stugor som man kan hyra och det speciella läget och den enastående naturskönheten bidrar till att man inte ska missa ett besök här när man ändå är i närheten. Här finns även en fin restaurang ”Mesón Cantalobos”, som serverar typisk spansk mat. Se: www.pescrita.es för mer information.

 

Som ni nog märker kan det spenderas flera dagar på att upptäcka La Herradura och vill man övernatta kan följande hotell rekommenderas: Los Fenicios på stranden, det charmiga La Tartana lite bakom byn och Hotel Almijara som ligger mitt i byn.

 

Else Byskov är författare till den danska utflyktsboken ”Fod på Andalusien”, som snart utkommer på även engelska, samt en rad andra böcker. Se: www.elsebyskov.com