Pride i Torremolinos

”Torremolinos har alltid varit och kommer alltid vara en oas av frihet och respekt”, säger José Ortiz, Torremolinos borgmästare, när han träffar En Suecos journalist, och han fortsätter med stolt röst: ”Spaniens första gaybar öppnades faktiskt här.”
Baren han talar om hette Tony’s Bar och öppnade mer exakt år 1962, och efter att ha varit stängd en lång period slog den nyligen upp sina dörrar igen, och den sägs ha en personlig och kitschig karaktär. En annan bar också fick mycket uppmärksamhet som en av landets första gaybarer är Pourquoi Pas?, vars ägare faktiskt bevarat baren precis så som den såg ut för ca 50 år sedan. José Ortiz fortsätter: ”Torremolinos är fastlandets gaystad, och var så tidigt som på 1960-1970-talet en frizon för homosexuella. Den tolerans som upplevdes här redan då fanns inte på andra platser i Spanien. Den var till och med sällsynt i övriga Europa.”

Torremolinos blev med andra ord tidigt Europas gay-mecka. Staden har faktiskt lockat HBTQ-personer redan sedan den Spanska turistindustrins gyllene morgon på 1950-talet, och under stadens blomstrande turistår som följde syntes personer som t ex Brigitte Bardot, Frank Sinatra och John Lennon tillbringa tid där. Faktiskt var det så att det förtryck som rådde i Spanien under Francos regim inte nådde fram till Torremolinos, trots att general Franco, som var en stor motståndare till och förbjöd allt som hade med sexuell avvikelse att göra. Att vara homosexuell var olagligt och straffbart, och det dömdes många gånger med dödsstraff. Men i Torremolinos fall såg general Franco att gayrörelsen utgjorde en så stor inkomstkälla att han valde att se mellan fingrarna med vad som skedde där. Torremolinos kom således att kopplas ihop med ordet frihet under 1960-talets, annars så av Franco hårt styrda och kontrollerade, Spanien.

Torremolinos var en symbol för modernitet, frihet och personliga rättigheter. Staden pulserade och både dagarna och nätterna glittrade. Dock fick festen ett abrupt slut 1972 när Francos trupper gjorde en stor razzia i staden, under vilken de frihetsberövade alla som misstänktes vara homosexuella, utvisade alla utlänningar till sina hemländer och släkte strålkastarna som hade lyst upp scenen för Torremolinos första glittrande epok. Men, även om staden stillnade så gavs hoppet om frihet aldrig upp. När general Franco dog 1975 började staden återuppbyggt sin ära som Eurogay-mecka och har med åren även uppmärksammats av den internationella HBTQ-publiken, vilket bidragit till en större turism till staden, även på andra sidan Atlanten.

Torremolinos har alltså varit, och är fortfarande, en stjärna över andra populära gayturistorter i Europa. Det ses inte minst under stadens Pride festival, eller Orgullo Gay som den kallas på spanska, som i år firas 1-4 juni. Första Torremolinos Pride firades 2015 och den blev en omedelbar succé. Förra året firade inte färre än 30 000 glada människor i alla åldrar Torremolinos Pride på stadens gator. Självklart arrangerades även en färgstark prideparad med dansare i mer eller mindre täckande kostymer, en del med vattenpistoler som svalkade både andra deltagare och publik, samtidigt som regnbågsflaggorna stolt vajade i vinden.

 

Torremolinos Pride har snabbt blivit landets tredje största pridefestival, efter Madrid (som i år förövrigt är värdstad för World Pride Festival 24 juni – 2 juli) och Barcelona. Festivalen lockar inte bara folk i alla åldrar utan även stora artister som popsångerskan Marta Sánchez, som har blivit en ikon i den spanska gayvärlden liksom schlagersångerskan Ruth Lorenzo, som båda varit med och uppträtt tidigare år. Antonio Domínguez, president för organisationen för homosexuella handlare i Torremolinos (COAGT), uppskattar att stadens pridefestival är den som inbringar mest inkomst i kommunen.

Och regnbågsflaggan vajar även när det inte är Pride. Torremolinos är en stad, liksom en öppen scen, där det finns plats för alla och där alla tolereras. Vid det centrala torget La Nogalera samlas alla, barnfamiljer, homosexuella, turister och äldre sida vid sida. De ställen som har en regnbågsflagga vajandes utanför är noga med att kommunicera att de välkomnar alla. Så med rätt ord är stadens gaysamhälle helt integrerat, vilket kan ses vara svårt på andra platser, men alltså inte i Torremolinos. Från kommunen får vi veta att Torremolinos har flest antal homosexuella invånare (invånarantal strax under 70 000, varav ca 25 procent är utlänningar) jämfört med andra spanska kommuner, efter Madrid och Barcelona. Och i kommunhuset är man tacksam för den turism som stadens gaysamhälle inbringar. Under mötet med En Suecos journalist avslöjar José Ortiz att det, för att främja gayturism till staden ytterligare, finns planer på att bygga ett nytt, gay-vänligt hotell i kommunen. Torremolinos fortsätter alltså med att vara en mycket populär gay-stad, med den regnbågsgranna flaggan vajandes i havsbrisen.

 

Torremolinos kommun hoppas lyckas med att placera Torremolinos i nivå med Mykonos och Ibiza, och staden har nu utan tvekan fått ett nytt stort dragplåster för turister: Torremolinos Pride.

HBTQ är en på svenska vedertagen akronym för homosexuella, bisexuella, trans- och queerpersoner.

Prideflaggan

Prideflaggan, med färgerna rött, orange, gult, grönt, blått och lila, är en populär symbol i HBTQ-rörelsen. Den skapades av konstnären Gilbert Baker, på uppmuntran av Harvey Milk, i USA, och visades första gången offentligt under San Francisco Pride 1978. Från början hade flaggan åtta färger, men den rosa färgen togs bort på grund av trycktekniska skäl och för att ha ett jämt antal färger togs även den turkosa färgen bort. Dagens utseende har flaggan haft sedan 1979.

Färgerna symboliserar: