La Sueca hälsar välkommen till En Sueco maj 2020!

Det har onekligen varit en underlig april med hela befolkningen mer eller mindre instängd, ett nyhetsflöde som i mångt och mycket sprids på sociala medier ihop med osanna uttalanden och versioner. Men när till och med de beslutsfattande politikerna motsäger varandra i deras besked, så har jag inte mycket tilltro kvar till något. 

Jag märker, bland alla jag talar med – ett brett spann av generationer, att många har det mycket svårt. Bland annat hör jag inte bara om fysisk ohälsa utan även många som upplever mentala påfrestningar samt plötsliga sömn- och koncentrationssvårigheter, många som oväntat upplever känslor av irritation, ilska samt ledsamhet och rädsla.

Jag är ganska övertygad om att det Spanien som vi upplevt sedan mars inte bara är ett samhälle vari de som styr försöker skydda befolkningen från smitta. Jag är nämligen ganska övertygad om att det finns krafter i de styrande leden som ser detta som ett ypperligt tillfälle att försöka skapa ett tystat och svagt samhälle beroende av staten. Att det dyker upp ett dödligt virus som skapar möjlighet att hindra majoriteten av befolkningen från att gå ut är ett ypperligt tillfälle till makt. Rädsla och sjukdom, plus det faktum att vi begår ett brott om vi går utanför hemmet bäddar för en utmärkt möjlighet till kontroll över drygt 47 miljoner människor. Covid-19 har blivit en nyckel till Pablo Iglesias drömscenario i arbetet att skapa ett kommunistiskt Spanien, där den privata sektorn kraschar på grund av förbud att arbeta, så att befolkningens plånböcker gapar tomma. Och plötsligt blir folk beroende av stat. När befolkningen tvingas på knä, beroende av staten för överlevnad, då kontrolleras också deras liv fullständigt. Detta skrämmer mig. 

Och det ser ut som om de som styr detta land inte räds ta till ohederliga verktyg. Detta bekräftades av Guardia Civils general José Manuel Santiago den 19 april då han i ett uttalande sa att de tjänstemän som arbetar med att kontrollera ”fake news” på sociala medier även blivit tillsagda att ”minimera klimatet som går emot krishanteringen från regeringens sida”. 

Detta tåls att tänkas på, flera gånger om. 

Har jag då inte tänkt på någonting positivt tiden som gått. Jo då! Jag hoppas att en positiv följd av den situation som råder är att arbetsgivare i Spanien äntligen förstår att arbetstagare faktiskt kan och är villiga att arbeta hemifrån, och att företag faktiskt fungerar under informell struktur. Många av oss vet sedan länge att den digitala världen gör detta möjligt, men det verkar som om en stor del av landets arbetsgivare inte kommit längre än till Webers tid och formell struktur. När vi återgår till arbetet finns nu en ypperlig möjlighet att ge arbetstagare en mer flexibel och digitaliserad arbetsform, som säkerligen skulle öka arbetsinsatsen och trivseln med arbetet betydligt. Detta baserar jag helt på egna erfarenheter – så enkla att jag sett klimatet på de arbetsplatser där jag varit bli betydligt bättre när arbetstagarna har getts mer frihet under ansvar. Stämpelklockan, som ju mer eller mindre nyligen återinfördes i Spanien är ur min synvinkel en säker död av arbetslusten. Den och övervakandet går emot all modernisering. Som jag sagt så många gånger tidigare – de spetsiga hierarkierna är gammalmodiga.

En annan positiv aspekt som jag vill lyfta fram är den hjälp som vi sett från privat håll under mars och april. Jag applåderar inte för att polis ska köra runt klockan 20 på kvällen och förutom att störa friden, slösa med våra skattepengar och deras arbetstid, då de i stället skulle kunna knacka dörr för att höra om äldre och andra behöver hjälp, eller bara tala om för barn hur duktiga de är som följer reglerna (men detta har lagens förlängda arm inte lov att göra). Nej, jag applåderar privatpersoner och privata företagare som ställt upp med all möjlig hjälp till medmänniskor och sjukvården, som t ex livsmedelsleveranser, sömnad av skyddsmasker och 3D-print av visir, och inte att förglömma privata jättar som Inditex, som snabbt som attan lagt om produktionen till att tillverka skyddsmasker. Jag applåderar och betonar att den omedelbara hjälpen har kommit från medmänniskor och privat sektor, medan jag hör ett tomt eko efter ropen på statlig hjälp.

Och nu måste vi se framåt!

Sara Laine, sara@norrbom.com