När lilla Unicaja blev en storbank

Det tog nio år att bli startklar, och när man äntligen kunde klippa det röda bandet, gick det helt fel.

Vi ska bakåt i tiden, lite mer än 70 år. Byråkrati och bristande kapital hade skjutit upp det länge efterlängtade projektet flera gånger. Stödet från myndigheterna var det annars inget som helst fel på. Positivt ställde landstinget upp med både personal och möbler, så att Málagas första sparbank kunde öppna sin filial på Calle Alarcón Luján i centrala Málaga. Sparbanken föddes som Caja de Málaga, men glädjen och optimismen vändes snabbt till bekymmer. Under de tre första månaderna förmådde den nya sparbanken bara öppna 273 konton samt till och med förlora 26 000 pesetas. Och ännu värre; man hade inte lyckats få in ett ben i den hårda konkurrensen med sparbankerna från Antequera och Ronda. Men man gav inte upp. Kämparglöden och nytänkande resulterade i en ny finansieringsprodukt, som säkrade sparbankens kunder köp på avbetalning i flera lokala bolag. Detta gav resultat och fyra år efter invigningen av den första filialen i Málaga kunde Caja de Málaga hälsa nya kunder välkomna i sina filialer i Vélez-Málaga, Cómpeta, Algarrobo och Rincón de la Victoria. Sparbanken mästrade de gamla principerna om närhet samt service och 1968 kunde den slå ned nästa milstolpe i sin historia, då den rundade 1 miljard pesetas (6 miljoner euro) i tillgångar. Det flitiga arbetet och de ljumma vindarna fortsatte att blåsa över Málagas lokala sparbank, som 1989 öppnade sin filial nummer 66 och nådde sitt dittills bästa årsresultat. 1989 var också året när man i ledningen så smått började tala om fusioner. Det kunde bara vara rätt att slå sig ihop med de gamla, lokala rivalerna från Ronda och Antequera för att tillsammans rikta blicken mot övriga Andalusien, och 1991 döptes Caja de Málaga om till Unicaja. Snart därefter integrerades även sparbankerna Caja de Cádiz och Caja de Almería. Málagas sparbank växte – precis som stadens basketlag. Det nya Unicaja övertog nämligen sponsorskapet från Caja de Ronda. Och med nytt kapital samt förnyad, sportslig ledning, fick laget onekligen en ny möjlighet att etablera sig bland de bästa lagen i landet, och sedan dess har det gått bra. Samma priviligierade position får nu banken, trots en ojämn väg framåt.

Lever inte över sin förmåga

Början av 90-talet präglades av turbulens på de spanska finansiella marknaderna. Räntan hade exploderat, byggbranschen kollapsat och den nya, fria konkurrensen i EU utgjorde ett allvarligt hot mot de spanska bankerna på hemmamarknaden. Men Unicaja lyckades att navigera sig igenom stormen. Sparbanken hade ett stadigt grepp om sin lokala marknad och hade, som en av de få, varken utnyttjat sina lån till sårade entreprenörer eller privatpersoner, som hotades av räntedöden. Unicaja kom till och med ut ur krisen starkare – redo att erövra marknadsandelar. Historien skulle komma att upprepas nästan 20 år senare, när finanskrisen bröt ut, då speciellt sparbankerna hotades. Men återigen hörde Unicaja till en av de få aktörerna på de finansiella marknaderna som inte levt utöver sin förmåga och fortsatte ha tillräckligt med likviditet till att köpa upp andra som gick på knäna. Banken Ceiss, som var en fusion mellan de annars två starka central- och nordspanska sparbankerna Caja España och Caja Duero, var ett bra köp och den bästa tänkbara anledningen till att nå ut i hela landet – och samtidigt bli börsnoterad. Just börsnoteringen, och övergången från sparbank till bank, har under de senaste tre åren säkrat Unicaja en fast plats i Topp 10 över Spaniens största banker. Speciellt de äldre kunderna från ”Caja de Málaga”-tiden tvingas nypa sig i armen. För medan de lokala bankerna och sparbankerna från mycket större städer som Valencia, Zaragoza och Sevilla uppslukats av andra, har Málagas lilla, blygsamma sparbank vuxit sig stor och stark – och verkar nu bli ännu starkare.

Efter ett par års flirtande med Liberbank, som fötts ur en större fusion mellan flera andra sparbanker, blev de bägge bankerna i början av januari överens om att slå sig ihop. Unicaja blir tongivande – igen. Men sammanslagningen är inte på något sätt ett uttryck för storhetsvansinne. Det är i stället ett strategiskt steg längs vägen att gå i täten för utvecklingen som visar: färre – men starkare banker. Utvecklingen visar även: färre filialer och färre medarbetare. Därför ska nu Unicaja, under kommande år, genomgå en betydlig omorganisering för att minska antalet av sina nuvarande 1 600 filialer och 10 000 anställda, fördelade över hela Spanien. Man kan tycka att detta är medaljens baksida, men å andra sidan tvekar inte presidenten för Junta de Andalucía inför att tilldela Unicaja en medalj för att bevara sin identitet och sitt andalusiska tonfall.

”Unicajas huvudsäte stannar i Málaga och majoriteten av styrelsen fortsätter som tidigare. Jag tycker att det är viktigt att vi har en stark bank i ryggen inför den ekonomiska återhämtningen, och det är till och med en del av den lokala historien, som vi ska vara stolta över”, har regionalpresidenten, Juanma Moreno, sagt upprepade gånger. 

Det tog sin lilla tid – men plötsligt tog det fart. Tvärtemot alla odds värderas Unicaja Banco i dag som Spaniens sjätte största bank.