På andra sidan... Vem saknar Susana Díaz?

Alla vet att det går upp och ned här i livet. Och en del gånger svänger det mycket snabbt. Snabba svängningar är Susana Díaz ett dystert exempel på. För bara tre-fyra år sedan var hon inte bara president för Junta de Andalucía, hon var även kandidat, och en klar favorit, till partiledarposten för socialistpartiet på nationellt nivå. Susana Díaz var namnet på allas läppar. Som kvinna i sina bästa år var hon den bästa tänkbara symbolen och hoppet för framtiden i ett krisdrabbat PSOE.
Men det var då. I dag sitter Susana Díaz längst bak i senaten. Det är, i grova ordalag, där man får sitta när det inte finns plats för en på någon annan plats i det politiska systemet.

Susana Díaz var en framstående person i socialistpartiet i Sevilla redan innan hon fyllde 30 år. Innan hon fyllde 40 år hade hennes föregångare lyft upp henne i ställningen som ny ledare för partiet, som suttit på makten i Andalusien i nästan fyra decennier. Allting såg också lovande ut när hon 2013 näst intill serverades valsegern på ett silverfat. Men det skulle dock bara gå två år innan hon på allvar blottade sin bristande förmåga och omdöme som ledare. Mitt under regeringsperioden skar hon nämligen av banden med sitt stödparti IU (senare Podemos) och utlyste nyval i hopp om att få absolut majoritet. Det var den första smällen för Susana Díaz, som för att hålla kvar vid makten tvingades på knä för Ciudadanos. Förhållandet höll bara tre år innan Ciudadanos tvingades krypa till korset och erkänna att samarbetet med Susana & Co varit mer hopplöst än hoppfullt. Därför skulle andalusierna återigen till valurnorna för nyval 2018. Det blev det sista valet med Susana Díaz som spetskandidat, men det återkommer vi till. Trots fyra år i partitoppen i Sevilla, utan avundsvärda resultat, var partiets gamla rävar, och majoriteten av de tunga namnen i landets regioner, fortfarande överens om att Susana Díaz var framtidens kvinna för PSOE.

Framför sig hade hon Pedro Sánchez, som året innan, som partiledare, hade fått sparken av sin egen styrelse. Han hade fått så mycket stryk att det näst intill var ett mirakel att han lyckades hålla sig på benen. Men till och med en bruten man kan slå Susana Díaz i en valkamp. Och så blev det.

Nu behövde det hända någonting kring Susana Díaz. Och det gjorde det också. Det andalusiska folket fick i alla fall gnugga ögonen när Susana Díaz startade sin kampanj inför det tidigare nämnda regionalvalet 2018. Med en viktminskning på minst 15 kg och ett par kirurgiska ingrepp rådde det inga som helst tvivel kring att hon laddat upp inför valkampen.

Det yttre var förändrat men det inre var intakt. Därför kom Susana Díaz och PSOE att lida en smärtfull förlust mot Partido Popular, för första gången i historien. Tillskillnad mot så många andra politiker hade Susana Díaz inga korruptionsskandaler bakom sig. I gengäld togs hos gång på gång med byxorna nere. Det är svårt att bara ge tre exempel, men jag ska försöka.

Det är således oförlåtligt ”olyckligt” att man i de öppna arkiven hittar hundratals projekt som hennes regering aldrig varken behandlat eller ens besvarat. Det var spännande projekt som bland annat ett nytt hamnprojekt i Sevilla med kontors- och butikslokaler, kulturcentrum och grönområden. Bland de många projekten låg också projektet för lustbåtshamnen i Fuengirola. Det var alla projekt som kunde ha skapat sysselsättning och tillväxt. Men tystnaden var Junta de Andalucías svar till entreprenörer och investerare. På samma sätt var det ”olyckligt” att allmänheten fick insyn i Juntans räkenskaper. Det saknades inte någonting! Tvärtom hade Susana och hennes närmaste inte gjort sig omaket att investera alla de medel som man årligen erhåller från EU för att främja tillväxt, sysselsättning och utveckling. Å andra sidan hade man inte tvekat när det kom till att manipulera sjukhusens väntelistor. En liten halv miljon personer som väntade på operation eller möte med specialist försvann plötsligt från arkiven inför förra valet, och placerades i stället i en annan databas.

Från kantlinjen kunde Susana Díaz bara uttrycka ett litet Hoppsan! Det visste jag ingenting om.

Under de två senaste åren har hon varit oppositionsledare i Juntan, eller rättare sagt: hon har suttit i oppositionen, för något ledarskap har hon fortfarande inte visat mycket av. Det var därför inte heller en stor överraskning när hon förra månaden förlorade partiledarvalet i PSOE Sevilla. Det var således Susana Díaz fjärde val – och den fjärde förlusten. Otroligt – men sant.

Alla kommer ihåg Susana Díaz, men på den politiska scenen är det bara ett fåtal som saknar henne.