PIPAS - Spanjorernas hälsosammaste last

Nästan ända sedan de första människorna satte sina fötter på spansk jord har man kunnat hitta det berömda pipas nästan överallt i Spanien. Dessa rostade frön har glatt befolkningen i många, många generationer, men fröna är inte bara grädde på moset. Den stora konsumtionen ställer frågetecken vid om denna vana faktiskt är bra för hälsan eller inte. Övervikt och fetma är ett växande samhällsproblem och man kan inte annat än fundera över om det överhuvudtaget är nyttigt att äta pipas. Dessutom anses skalen från solrosfröna vara någonting direkt från helvetet, om man frågar gatustädarna, som spenderar flera timmar i veckan på att sopa upp skalen från gator och torg.

Här ges några grundläggande instruktioner på hur man äter pipas. Viktigast av allt är att förbereda fröna ordentligt. Man ska vara medveten om att de kan ha en mycket beroendeframkallande effekt när man väl värt sig knäcktekniken. Det är lockande att tänka att det är mycket jobb för nästan ingenting, men det är ju just det som är poängen. Både kvinnor och män använder samma tumregel i vardagen i kampen mot vikten, nämligen att kunna äta så mycket som möjligt samtidigt som kaloriintaget begränsas.

Dessutom finns det olika terapeutiska fördelar kopplade till att äta pipas. Processen att äta pipas är lugnande, och man använder faktiskt pipas som behandlingsalternativ på många rehabiliteringskliniker. Pipas är även kända för att få bukt med nagelbitning, och under en bra rysare på filmduken finns det inget bättre botemedel för att lugna stämningen, liksom att en nervpirrande fotbollsmatch känns mer uthärdig med en påse pipas i handen. Utöver det får pipasätandet nog ses som det bästa tidsfördrivet, och det gäller både unga och äldre. Oavsett om man träffar sina vänner eller sitter i parken och tittar på livet som utspelar sig framför en, så är pipas ett perfekt sätt att få tiden att gå, utan att man blir för mätt. Det är dock en bra idé att ha med sig någonting att dricka när man äter pipas. Solrosfröna rostas nämligen med salt, och även om man bara äter fröet blir det till en inte obetydlig mängd salt som tränger in i kroppen.

Arkeologiskt fynd

Man har än så länge inte kunnat hitta några arkeologiska fynd som pekar på orsaken till den stora förkärlek som råder för solrosfröätandet på den iberiska halvön. Men innan asfaltsdjungeln slukade städer och byar var det helt normalt att äta pipas. De salta skalen kunde nämligen användas som kompost till de många träden i parkerna. Gatustädarna behövde inte göra annat än att sopa ihop skalen, skyffla upp och lägga dem under närmaste växt. För bara 10 år sedan kunde olika gatuförsäljare erbjuda ett brett sortiment av olika fröer och kärnor. Sortimentet bestod normalt av rostade solrosfrön, pumpafrön, melonkärnor och hampakärnor.

I vår tid är vi vana att se vetenskapligt på alla kuriositeter på bas av siffror och annan facklig information. Solrosfröätandet har varit orsak till stora kampanjer, vars syfte är att visa att pipas är mycket hälsosamt för kroppen. Men i verkligheter är dessa kampanjer bara ute efter att dämpa pipasätarnas dåliga samvete. En professionell fröätare kan äta mellan 1-2 hekto pipas på kort tid, vilket innebär 1 000 – 2 000 solrosfrön.

Enligt näringsdeklarationen innehåller solrosfrön 45 procent omättade fettsyror, som hjälper till att sänka kolesterolhalten i blodet. Utöver det, förutom att innehålla kolhydrater, som alla sorters spannmål och frön gör, har solrosfrön också en hög proteinhalt på 28 procent samt antioxidanten E-vitamin, som hjälper för en finare hy. Dessutom innehåller de en stor mängd B-vitamin, och det sägs att zigenarkvinnor är mycket fertila för att de äter mycket pipas, just därför. Andra ämnen som näringsdeklarationen visar är kolin, betain och fenolsyror, som också verkar som antioxidanter. Solrosfrön innehåller även nyttiga mineraler som järn, magnesium, kalium, fosfor och kalcium. 

Mängden kalorier är inte farligt hög heller och en mellanstor påse med 50 gram, som tar ca 30 minuter att äta, innehåller ca 115 kalorier, jämfört med ett glas mjölk som innehåller 168 kalorier och ett stort äpple som innehåller 140 kalorier. Pipas-lobbyister använder i största hemlighet olika fack- och vetenskapstidningar till att berätta att solrosfrön har en fantastisk hjärtskyddande effekt tack vare den höga halten E-vitamin. Lobbyisterna bedyrar att solrosfrön är en bättre näringskälla än många sorters kött, ost och ägg. Kanske är det därför som pipas har blivit den viktigaste beståndsdelen i medelhavsköket.

Det är dock osannolikt att de vanliga pipasätarna tänker över de näringsmässiga fördelarna när man ser dem äta en stor påse pipas med en kall öl till. Som tur är har ätandet av pipas i landets biosalonger minskat betydligt, för även de mest moderna salarna med de senaste ljudsystemen och den högsta ljudnivån kan inte överrösta det oregelbundna knäckandet som uppstår när man äter pipas. Många upplever pipasätandet som olidligt under speciellt romantiska filmer, och genom tiderna har många filmupplevelser blivit förstörda.

I takt med mer intensivt odlande av solrosfrön under 1960-talet har andra frön långsamt utkonkurrerats. Pipas med eller utan salt är i dag, ihop med dem utan skal, det populäraste frö-snackset i Spanien. Den ökade produktionen har lett till en gradvis ökning av konsumtionen och varje år produceras 43 000 ton solrosfrön för konsumtion. Efterfrågan är i dag så hög att den nationella produktionen inte räcker till, och ca 60 procent av råvarorna importeras nu från USA.

Huruvida pipastraditionen har chans att nå utanför Spaniens gränser är svårt att säga. I Skandinavien kan dock pipas i dag köpas i många invandrarbutiker, men de har ännu inte blivit upptäckta av allmänheten generellt, och som ett nationellt snacks når pipas långt ifrån samma höjder som här i Spanien.