Las Acequias – ett arv från morerna

Tusentals kilometer vattenkanaler i La Alpujarra

Nu i sommarvärmen är friskt vatten extra härligt och vi blir påminda om hur viktigt vatten faktiskt är. I städer går tankarna kanske främst till hur gott det är med ett kallt glas vatten och ett dopp i poolen eller havet en het sommardag, medan det på landsbygden många gånger handlar om att ha tillräckligt med vatten till grödor och djur.

Sedan urminnes tider har människan sökt sätt att hantera vatten på. Några som var experter på detta var araberna, vilket deras arv i La Alpujarra, i Granadaprovinsen, visar.

Vatten i La Alpujarra

La Alpujarra ligger delvis i nationalparken Sierra Nevada och vetter mot söder, bara ca två timmars körning från Málaga. Här bjuds det in till stilla vandring i naturen, där trädens skuggor skänker skön svalka. I dalgångarna, såsom Barranco de Poqueira, rinner bergsfloder fram med isande kallt vatten från bergstopparna Veleta och Mulhacén (med sina 3 479 m är Mulhacén det högsta berget på det spanska fastlandet) medan det på sluttningarna porlar i bäckar och ibland kan vattnet tyckas tränga ut direkt ur bergssidorna. Vill man, så bjuder La Alpujarra på en spännande historialektion i bevattningsteknik. Här löper nämligen tusentals kilometer små vattenkanaler – acequias – som ett arv efter morerna. Dessa acequias utgör, enligt arkeologiska studier, det äldsta kanalnätverket i Europa.

Morernas arv

Las acequias, som anlades som bevattningskanaler på Sierra Nevadas sluttningar, har funnits här i mer än 1300 år. Morerna, med ursprung från både araberna och berberna, kom till dessa trakter på 700-talet och hade med sig kunskap om vattenbyggnadskonst. När de sista morerna senare fördrevs från La Alpujarra 1690 lämnade de efter sig ett arv som fortfarande i dag har stor prägel på området. Det man främst tänker på är kanske de typiska vita husen med platta skiffertak och runda skorstenar med vad som ser ut som en liten hatt. Ett annat, lite mer dolt arv är just las acequias, ett namn som kommer arabiskans as-saqiya, som betyder ”vattebärare”.

Vattenbärare

Acequias-systemet i sig började med romarna och fulländades av araberna när de började sin silkesindustri. I La Alpujarra byggdes kanalerna för att samla upp smältvatten och källvatten från bergstopparna för att leda detta till jordbruk och boskap. I dag ses fortfarande, på många platser, vattnet porla fram i skickligt uthuggna terrasser i kanalnärverket. Mycket av kanalerna ligger dock begravt, efter att ha övergivits sedan generationer tillbaka. I dag, och speciellt under torrperioder, förstår man dock hur effektiva dessa acerquias är, varför de är viktiga i både vardagslivet och för naturen i La Alpujarra.

Förutom att man med kanalerna kan leda vattnet dit man vill har de en positiv effekt i bevarandet av sluttningarna, som är en skatt i sig. I denna nationalpark hittas nämligen ett av de rikaste landskapen gällande biologisk mångfald i Europa och här råder ett känsligt ekosystem, varför kanalsystemet får en extra viktig betydelse.

Vatten ”sås och skördas”

I La Alpujarra talas det om la siembra y la cocecha del agua, alltså sådd och skörd av vatten. Detta är en alldeles speciell process som morerna var experter på, med vilken vattnet avsiktligt förs under jorden (sådd) för att användas (skörd) i områden, t ex odlingar, som kan ligga flera kilometer bort från vattenintaget. Kanalsystemet gör det också möjligt för så kallad översvämningsbevattning. Detta går till så att vattnet släpps på i relativt stora mängder, så det absorberas av jorden, varefter det filtreras ned under jorden och rinner ut längre ned längs sluttningarna.

Gemensam vattentillgång

Genom åren och utan underhåll har som tidigare nämnts många av de ursprungliga kanalerna täppts igen, ibland av naturen själv genom t ex ras och andra gånger av människor. 2014 kom man på universitetet i Granada dock till insikt om betydelsen av kanalerna för naturen och jordbruket (speciellt under de torra somrarna) och det påbörjades ett projekt för att gräva fram las acequias. Man började i byn Cañas, där volontärer med stöd från Granadas universitet efter en månads ihärdigt arbete kunde se vattnet rinna fram i byns acequias igen för första gången på 30 år. I dag sköts underhållet av byborna själva, som dessutom delar vattnet med andra byar som t ex Órgiva. Sedan 2014 har 14 övergivna kanaler grävts fram och det arbetas kontinuerligt med underhåll av ytterligare ca 30.

Men inte alla kanaler behöver grävas fram, många, speciellt vid de högt belägna byarna Capileira och Trevélez, har använts så länge man kan minnas. Las acequias tas hand om och hanteras gemensamt och i dag tilldelas varje bonde tillgång till vatten en viss tid en bestämd dag. Hur detta sker ses med enkelhet där en kanal delas i två. Där sitter som regel monterat en plåt med vilken vattnet kan styras åt olika håll. Ibland är lösningen till och med så enkel som en stor sten i kanaldelningen, som med lite möda flyttas så att vattnet leds till en kanal från en annan.

Tusenåriga acequias för hållbart jordbruk

Under våren har Granadas universitet i samarbete med MEMOLab, med finansiering från Fundación Agua Granada samt företagen EMASAGRA och Hidralia, grävt fram många kilometer igentäppta kanaler så att vattnet kan flöda fram i dem igen. Tanken med universitetsprojektet är att kanalerna ska börja användas i sin helhet och stödja hållbart jordbruk i byarna i La Alpujarra.

Dock leder las acerquias inte bara vatten på Sierra Nevadas södra sluttningar. Förr i tiden försåg kanalerna även bland annat Albaucín-kvarteret (i dag gamla stan i Granada) med vatten. Dessutom vill man låta vattnet rinna hela vägen till Granadas universitet, för att på så sätt kunna vattna trädgårdarna där.

3 000 km kanaler

Ovanför den högsta byn i Poqueiradalen, Capileira, går ett kanalsystem som förutom att bevattna jordbruket även förser byns dricksfontäner med vatten. Just detta kanalsystem är 142,5 km långt. I hela Sierra Nevada uppskattas det finnas ca 3 000 km bevattningskanaler, medan det i provinserna Granada och Almería uppskattas finnas totalt ca 24 000 acequias.