Castelo de Vide och Marvao – två ovanliga portugisiska byar vid den spanska gränsen

Castelo de Vide och Marvao – två ovanliga portugisiska byar vid den spanska gränsen

Dela

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
Dela på email

Dessa två ovanliga portugisiska byar ligger i Alentejo och mycket nära den spanska gränsen. De ligger uppe på några höjder och de byggdes för att skydda Portugal mot de elaka spanjorerna, som nog skulle försöka erövra Portugal och därmed skulle det vara slut på landets självständighet. Det är bara 8 kilometer fågelvägen till den spanska gränsen och under flera århundraden ansåg man att dessa byars försvarsförmåga vara helt avgörande för att Portugal skulle fortsätta som ett självständigt land. Dessa två byar är både charmiga och mycket speciella. Castelo de Vide har en befolkning på 3 500 personer och är en livlig by medan Marvao, som ligger bara 10 kilometer bort, bara har 100 invånare och är som ett stort museum, numera fyllt av turister.

Kyrkan, borgen och det moderna bylivet kan beundras från centrum.
Ett antal moderna skulpturer har satts upp framför
och runt kyrkan i Castelo de Vide.
De moderna skulpturerna vittnar om byns
engagemang för konst och kultur.

Castelo de Vide

Själva byn ligger nedanför borgen, som från sin klippkant blickar österut – mot Spanien. Ursprungligen byggdes borgen av morerna, men det kom senare att byggas ut och förstärkas av de kristna under Medeltiden. Nedanför borgen ligger ett av Portugals bästa exempel på ett judiskt kvarter, med mycket smala gator och fina hus.

Vi går runt i byn och upp till den västra kanten av klippan som byn ligger på. Därifrån har vi utsikt över slätten och hela vägen till Spanien. En mycket vacker syn. Här finns också ett ännu äldre fort som vi besöker med intresse.

Ingång till borgen Castelo de Vide.
Borgen Castelo de Vide.
Inträdet till borgen är gratis och värd ett besök

Vi har anlänt från Porto klockan 14.00 och nu är vi hungriga. Men vi är inte ensamma, så det blir bråttom att få plats på någon av restaurangernas uteserveringar. Efter lite letande hittar vi tillslut ett ledigt bord nere vid torget bredvid kyrkan och det är underbart. Atmosfären i byn är fantastisk och det är mycket liv och rörelse. Runt omkring kyrkan Matriz de Santa Maria da Devesa har det ställts upp fina, moderna skulpturer, så vi ser att vi har kommit till en by där det finns konstintresse.

När man är här bör man ta en promenad genom de judiska kvarteren och upp till borgen, men vi har lite ont om tid så vi väljer att köra dit upp i stället för att gå. Det är en riskfylld resa för här är gatorna mycket smala och vi tvingas till och med, flera gånger, vika in sidospeglarna på bilen för att kunna köra igenom smala passager. Det rekommenderas alltså inte att höra här, men byn är vacker och imponerande och inträdet är gratis.

På turistbyrån har vi fått flera broschyrer om vandringar i byn och jag är särskilt intresserad av en vandring som går från Castelo de Vide till Marvao, som går på den gamla medeltida vägen som förbinder de två byarna. Leden heter PR3 CVD-MRV och är 10 kilometer lång. Men det finns också andra intressanta vandringar i området och i den intilliggande naturparken Parque Natural da Serra de Sao Mamede.

I det mycket fina och originella judiska kvarteret Castelo är gatorna så smala att man inte bör köra bil här.
Utsikt över byn från borgens torn.
Man kan se Marvao från Castelo.

Marvao

Under romartiden var Marvao, som då hette Ammaia, en mycket viktig stad med cirka 6 000 invånare, som utan tvekan måste ha känt sig privilegierade att bo på denna speciella klippa som reser sig högt över landskapet. Denna lilla by har inte förlorat sitt läge men befokningsmängden har minskat till ett minimum – och utgörs av dem som står till tjänst till dagens turister, som Marvao i dag lever av. Och hit kommer många turister, för Marvao är en av Portugals vackraste byar och ligger bara 15 minuters bilresa från Castelo de Vide. Marvao ligger mitt på en platt klippa, på 900 meters höjd, vilket måste ha varit en idealisk plats för en försvarsanläggning. Vi hade gärna övernattat på La Pousada de Marvao – Portugals motsvarighet till Parador-kedjan – men Pousada de Marvao är stängt när vi är här så vi får snällt välja ett annat hotell: Don Manuel. Detta ligger innanför murarna, men det går att köra bil hit och det är ett helt okej hotell med fina rum och en trevlig restaurang. Ett dubbelrum kostar 110 euro inklusive frukost.

Nu har klockan hunnit bli strax före 18.00 så jag skyndar mig ut och går genom den lilla byn i ilmarsch, vilket är lätt eftersom den bara har några få gator. Hela byn omges av en intakt mur, som man kan gå på, så det är spännande. Från toppen av muren har vi utsikt mot världens alla hörn, men på sina platser är det väldiga stup, så det gäller att hålla tungan rätt i munnen.

Vårt fina hotell i Marvao.
Marvao har en liten kyrka.
Marvaos borg är en intressant plats.

I byns västra ände ligger borgen, vars äldsta delar byggdes på 800-talet av Ibn Maruán, en av de krigsherrar som inte kom överens med kalifen i Córdoba och som därför sökte skydd här. Senare erövrades borgen av de kristna, som byggde ut det till vad det är i dag. Denna borg har spelat en viktig roll i sju krig mellan 1640 och 1847, så det var mycket viktigt för försvaret av landet.

Som tur är, är borgen öppen, det kostar bara 1,50 euro att komma in. Det första man bör se är den jättestora cisternen, som är den största i Portugal i ett borgskomplex. Den är 46 meter lång och 10 meter bred och kan rymma tillräckligt med vatten för sex månaders belägring. Här uppe finns det inga naturliga källor, varför det var nödvändigt att ha en vattenreservoar.

Ovanpå cisternen finns ett litet torg där soldaterna kunde spela boll och koppla av lite, för livet på en sådan här borg kunde bli långtråkigt. Bakom en annan mur ligger en stor övningsbana, som upptar halva borgens yta. I den bortre änden ligger det stora tornet, som var den sista tillflyktsplatsen i fall staden var under attack. Tornet har bara ett rum och inga fönster, så det byggdes enbart som försvar. Bakom tornet hittas en liten gård som man kan gå runt uppe på muren, vilket är lite nervöst med tanke på stupen på bägge sidor. Längst bort finns en utkiksplats, där man gissningsvis stod och spanade efter fiender.

Marvao är en liten pärla som man inte bör missa om man är i dessa trakter. Det är en intakt medeltida by, helt utan moderna byggnader – det finns inte ens en butik. Vill man shoppa kan man göra det nere på slätten, i den lilla byn vid foten av Marvao-klippan.

Från Marvao är det 590 kilometer till La Herradura. Vi väljer att ta den ”spännande” vägen EX 110, som går längs den spansk-portugisiska gränsen på den spanska sidan. När vi kört här tidigare har jag alltid funderat på hur detta gränsland i Extremadura ser ut, och jag kan nu konstatera att det är platt och ganska fattigt på sevärdheter, bortsett från några mindre roliga byar. Men så får jag tillbaka glädjen, och det är bra. Från Badajoz tar vi N 432 via Córdoba, vilket gör att vi slipper köra via Sevilla, som är lite av en trafikmardröm. Det kan diskuteras om det lönar sig att undvika motorvägen så här, men från Córdoba är det motorväg hela vägen hem.

Jag älskar Portugal, som lockar med sin ursprungliga charm, sina otaliga kulturvärden och sin orörda natur. Det är fantastiskt att vi här i Spanien har en sådan härlig granne.

Dela

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
Dela på email

Kanske gillar du även

Sök på En Sueco