Vart har de spanska souvenirerna tagit vägen?

Man ser dem överallt. I alla spanska städer och på alla turiststråk radar de upp sig. Inne i dem är väggarna fyllda med solfjädrar, färgglad spanskinspirerad keramik, små figurer som föreställer tjurar och flamencodansare, brickor med Alhambra-mönster, kaffekoppar och glasögonfodral med reproduktioner av Picassos konst, förkläden och kökshanddukar med Velasques världsberömda kvinnliga figurer Las meninas, kastanjetter i trä och plast med eller utan blommiga motiv samt till och med flamencoklänningar, eller så kallade sådana. Vad har så alla dessa varor gemensamt? Jo, att nästan 99 procent av dessa ”spanska” souvenirer är tillverkade i PRC.

Och betyder detta? Jo, i stort sett betyder det att alla de så kallade spanska souvenirer som turister köper med sig hem är tillverkade i fabriker i Folkrepubliken Kina, som ju använder förkortningen ”PRC” efter att ”Made in China” blivit den universella stämpeln för dålig kvalitet.

För elva år sedan, under mitt första besök i det som i dag är min hemstad – Ronda – såg man inte lika många souvenirbutiker som i dag. De som fanns på den tiden hade några lådor med gammalt, handmålat, antikt kakel, några hyllor med grov och oraffinerad keramik som tillverkades lokalt i la Serranía och salladsbestick snidade i olivträ, som om de inte var lokalt tillverkade åtminstone var gjorda i Spanien. Men nu är nästan allt sådant borta. Den sista butiken som sålda riktiga spanska solfjädrar i Ronda försvann under pandemin. Nu tillverkas i stort sett alla solfjädrar som säljs i staden i Asien, även om en del av de allra dyraste har etiketter som visar att de i alla fall är designade i Spanien.

Här om dagen stannade jag till vid souvenirbutikerna som nu finns i stan för se om jag kunde hitta något originellt och spansktillverkat. Tyvärr är det nästan uteslutande tal om butiker som tillhör en och samma kedja, som har exakt samma massproducerade varor som man också hittar i deras butiker i Granada, Sevilla och Barcelona. Det är bara stadens namn som ändras på koppen med tjurfäktaren eller t-tröjan med flamencodansaren. Allt jag såg var tillverkat i Kina/PRC, med undantag för keramiken, som inte hade någon klar märkning varifrån den kom. Kanske kom det från en fabrik i Spanien eller Marocko, men helt klart var i alla fall att det inte längre handlar om några handmålade föremål. Ett av de få föremål som jag hittade som fortfarande faktiskt sägs vara inte bara designat i Spanien, är de klassiska vykorten med en señora med en klänning i riktigt tyg där kjolen kan lyftas upp. Dessa görs enligt uppgift fortfarande på Kanarieöarna, och även om de inte är lika detaljerade och fint broderade som när jag var barn, är de i alla fall Hecho en España.

Enligt El Mercado Global är Spaniens i dag tio bästsäljande souvenirer vykort, nyckelringar, magneter, solfjädrar, t-tröjor, kastanjetter, dekorativa fingerborgar i keramik, dekorativa små tallrikar, flamencoklänningar och bijouterier. Kom dock ihåg at de flesta av dessa är  billiga, färgglada och nästan garanterat Hecho en PCR.

Vill man ha en äkta spansk solfjäder gjord i päronträ och handmålat siden bör man vara beredd på att betala minst 100 euro. Riktiga, spanska flamencodräkter som köps i specialbutiker kan kosta många hundratals euro, även de för barn, och dessa är så långt från det syntetiska skräpet som säljs i turistbutikerna som man kan komma. Tyvärr lönar det sig inte längre för spanjorerna att göra handgjorda saker längre och den enkla förklaringen är – vem vill köpa ett par handsnidade kastanjetter i valnöt eller rosenträ för 200 euro om man kan köpa ett par i plast för 4,99 euro? Det är förståeligt att inte alla besökare kan eller vill unna sig en äkta vara, men det är synd att de flesta kommer hem med minnen från Spanien som i själva verket inte är spanska.

Så finns det fortfarande några spanska souvenirer?

Vill man ha souvenirer gjorda i Spanien har man större chans att hitta sådana om man går till en gammaldags presentbutik eller en specialbutik för sömnad eller sadlar och lädervaror. Många gånger kan även museibutiker ha bättre kvalitet, men även i sådana är risken stor att man köper något som är specialtillverkat i Asien.

Vill man ta med sig ett minne hem från sin Spanienresa är det därför kanske bättre om souveniren är något ätbart eller drickbart, som t ex spanska ibérico-skinka, rökt paprikakrydda, lokal ost (vakuumförpackad) eller ett gott vin eller en olivoja med ursprungsbeteckningen DO (Denominación de Origen) från trakten som man besöker. Då kan man åtminstone njuta av souveniren när man kommer hem och så vet man att den är spansk.