En medveten resa från toppen till botten

Joachim visste vad han ville när han tog studenten från hotell – och restaurang skolan, han ville bli någon och han ville synas. Han ville också höras och stå i centrum för diskussioner, så den hösten öppnade han tillsammans med en kock från Stockholm, en restaurang i Dalarna med svensk husmanskost. Allt gick bra och restaurangen blomstrade, ”det var häftigt, någonting att skryta om” säger han. Men 2008 var finanskrisen ett faktum. Restaurangen tappade gäster och de insåg att det skulle ta evigheter att bygga upp igen. De sålde, billigt, men som Joachim själv säger ”pengar är pengar, men att skapa någonting, och se det försvinna, det gör ont”.

April 2009 fyllde Joachim 25 år, då hade han jobbat som nattklubbschef ett tag, och tillsammans med vänner reste han på semester i två veckor. De valde Thailand för klimatet och låga priser, och Joachim själv hade aldrig varit utanför Europa tidigare. Planen var att festa och shoppa, men Joachim såg någonting annat, ”jag såg hur litet människovärdet är, folk slet för 10.000 bath per år (ca 250€), medan andra håvade in de stora pengarna.” Han skämdes över sig själv och andra som levde i överflöd på fattigas arbete, såg utnyttjandet av människor som arbetade för en mindre penning än vad arbetet var värt – just för att de var desperata. Tillbaka i Sverige stod han vid ett av livets vägskäl, men utan vägskyltar.
Vintern 2009 hade han flyttat till Stockholm och varje dag hörde han människor klaga på tågtrafiken och trånga bussar, att det var ofattbart att behöva gå 30 minuter till jobben, om finanskrisen som drabbat dem så hårt. Allt detta medan andra i världen inte ens har rent vatten.
Joachim fick nog och bestämde sig för att skriva om hur finanskrisen påverkat ungdomar i Europa. Han beslutade sig för, att med en för de flesta överkomlig reskassa, 600€, ett ombyte och utan förberedelse resa till Costa del Sol dit många ungdomar reser för att jobba inom turistnäringen.

I Marbella tog han in på ett hostal och började söka jobb men utan framgång. En dag blev han bestulen på sin plånbok. Utan pengar sov Joachim de kommande två veckorna på parkbänkar. Han skrev historier och sålde dem till förbigående vilket gav mat för dagen. Ensamheten blev enorm och för att känna lite medmänsklig värme begav han sig på Palmsöndagen till Svenska Kyrkan i Fuengirola var han träffade en jämnårig. Hans nya bekant erbjöd honom tak över huvudet, en madrass i ett garage där det redan bodde 9 personer.
I Fuengirola blev han erbjuden att sälja droger, men han sa genast nej. Efter någon dag fann han jobb som inkastare på en bar och efter ytterligare ett par veckor fick han extra jobb på Nordic Restaurant – Café och Bar.
Idag har Joachim bott i garaget i över en månad. Han jobbar kvar på Nordic Restaurant – Café och Bar och säger att det är en obeskrivlig känsla att ha ett jobb. Trots den korta tiden av hemlöshet beskriver han det som en väldigt mörk tid. Att inte ha rena kläder, vara smutsig och inte känna mänskligt värde, ”på gatan såg människor mig inte, jag var som luft, blev ignorerad. Med ett jobb får jag en identitet. Människor visar intresse, frågar vem jag är och vad jag gör.”
Målet är att få ett heltidsjobb och egen lägenhet. Då vill Joachim skriva sin historia och visa att det går att ta sig från ingenting till någonting, ibland måste man dock sänka sina krav på t.ex. jobb, ” jag vill öppna ögonen på folk, har man viljan så går det”. Han vill också starta en insamling för att köpa en lokal var han kan erbjuda människor rena kläder och en säng, men också hjälp till att skriva CV och söka jobb.
”Alla människor förtjänar chanser, inte bara en. Alla gör vi bort oss.”
För mer information eller för att komma i kontakt med Joachim skriv till: joachim.sodermark@gmail.com

En vanlig dag:
10:00 Vaknar, duschar och äter frukost inför en dag på jobbet
12:00-17:00 Arbetar på restaurangen
17:00-19:00 Rast
19:00-22:00 Arbetar på restaurangen, för att sedan åka tillbaka till kollektivet
24:00-03:00 Bästa tidpunkten på dygnet då det är lugnt och tyst i kollektivet.
En ledig dag sitter han helst och bara skriver.

Namn: Joachim Södermark
Född: 1984
Födelseort: Vänersborg
Familj: Trygg, typisk svensk övre medelklass
Civilstånd: Singel
Bor: Kollektiv i Fuengirola
Sysselsättning: Arbetar extra på Nordic Restaurant – Café och Bar, skriver, planerar sitt projekt att hjälpa andra.

Paolo
En dag i Fuengirola träffar Joachim en 20-årig man som desperat ber om pengar till mat, han heter Paolo och är från Italien. Han nyttjar varken droger eller alkohol men han är smutsig och händerna är fulla av sår. På en restaurang, medan de äter, berättar Paolo om sin situation. Han blev heroinist redan i 13-års ålder, placerades på behandlingshem när han var 17 år, när han var 18 år reste han sedan till Spanien för att inte falla tillbaka. En tid jobbade han på ett hotell, men blev avskedad utan förklaring och bor nu på gatan. Han vill inte åka hem, han vill inte göra sin familj besviken och vill inte falla tillbaka i drogerna. Paradoxen är, han får inget jobb för att han inte har en bostad, och får ingen bostad för att han inte har ett jobb.
Paolo är en av de många som Joachim vill hjälpa med sitt projekt.