La Sueca på landet

Dela

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
Dela på email

Nyligen fick jag låna ett hus i La Alpujarra en helg, närmare bestämt i byn Capileira. För mig var det inte så mycket att fundera över, jag tackade genast ja till erbjudandet.
Tidigt en morgon ger jag mig iväg från Fuengirola tillsammans med min sambo. Efter två timmars bilresa, först på den nya motorvägen, och sedan på kringelkrokiga småvägar, är vi framme vid ett litet vitrappat hus, i den lilla vita staden, som andas lugn. Inne i huset, när allt är uppackat, känner jag att hela jag varvar ned, och att krypa upp i soffan med en god bok känns väldigt lockande. I denna omgivning går det inte att stressa, det massiva bergslandskapet, dalen med den porlande floden, de pittoreska husen och de branta gränderna, allting andas lugn.
Men jag har inte kommit hit för att stanna inomhus, jag vill se vad denna lilla by har att bjuda på, så jag släpar ut min sambo på en vandringstur i naturen – livet med mig är inte lugnt.

Då jag är en typisk storstadstjej, med bara tre par skor utan höga klackar, stadskläder som inte går under benämningen oömma, så är det för mig lite svårt att anpassa mig till denna, av mig planerade hajk, som jag har hört att man bör göra i La Alpujarra. Det blir joggingskor, vanliga jeans och en pullover.
Efter ett kliv är vi mitt ute i naturen med utsikt både ned mot Medelhavet och upp mot bergen med Veleta, bergstoppen som är avtecknad på alla Lanjarón-vattenflaskor, och bredvid den, Mulhacén, fastlandets högsta berg och bakom bergstopparna finns Sierra Nevadas skidbackar, men skidåkning blir en annan gång.
Efter en halvtimmes vandring delar sig leden, en stig går brant nedåt mot floden och kantas av buskar och snår, och tanken på stigningen på tillbakavägen är inte så lockande. Den andra stigen går brant uppåt, och är väl trevligare på hemvägen, men när vi blir ompromenerade av några sunda hajkare, med all den rätta utrustningen, i ett tempo som jag håller när jag joggar på paseon, tittar jag och min sambo på varandra och går tillbaka till byn.

Vi går på lunchjakt istället, och lunch blir det. Vi sätter oss på en uteservering där solen värmer riktigt gott. Vi beställer in varsitt glas vitt vin medan vi läser igenom menyn, men när vi ser drinktilltuggen som servitören kommer ut med, som alla vet serveras dryck enligt tradition med en liten tapa, så lägger vi undan menyerna. Här serveras det två stora fat, ena med skinka och ost och den andra med en härligt doftande köttgryta. När vi ätit våra ”tapas” beställer vi två glas vin till, och efter ytterligare två ”jumbotilltugg” är vi mätta. Vi går tillbaka till huset och har några avslappnade timmar på soffan med en god bok.

Middag avnjuter vi på ett hotell, och jag väljer det hotellägarens fru rekommenderar, riktigt traditionellt, sopa alpujareña, en buljong med mandlar, jamón serrano och krutonger, sedan papas pobres med korv av en lokal sort. Allting är mycket gott men väldigt kraftigt och mättande.

Vi talar med en man som bor i Capileira om vad som finns att göra till kvällen, han bjuder med oss till en restaurang högst upp i byn, där de denna kväll har flamenco. Tillsammans promenerar vi dit och det är en perfekt avslutning på dagen. Flamencon är eldigt och den manliga dansaren framför, denna idag kulturskyddade dansform, alvarligt och kraftfullt. Kvällen förflyter med högsta mysighetsfaktor med under-hållning bestående av även sång och gitarr.

Nästa morgon vaknar jag tidigt, bokstavligen med tuppen, för det är ett ljudligt galande som väcker mig, någonting jag aldrig tidigare upplevt. Efter frukost och packande tar vi en sista promenad genom byn, köper lite lokal skinka, honung och lomo, innan vi kör tillbaka hem till kusten.
Vandring
En vandring i naturreservatet kring La Alpujarra är verkligen att rekommendera. Det är en sann naturupplevelse och under min korta promenad såg jag mandelträd, kastanjeträd, valnötsträd, örter av alla de slag och luften är underbart friskt. Bästa tiden för vandring i det vackra bergslandskapet är vår och höst, somrarna kan bli väldigt varma, medan området vintertid ofta täcks av snö.

Skidor
Till Europas sydligaste skidort Sierra Nevada är det bara 1 timme och 40 minuters bilresa från Capileira (ca 2 timmar från Málaga). En utmärkt dagsutflykt under vintermånaderna. Skidsäsongen sträcker sig vanligtvis från december till maj och här finns det härliga backar för alla smaker och nivåer, ett liftkort under högsäsong kostar ca 35€, lågsäsong ca 27€. Mer info: www.sierranevada.es.

Boende i Capileria
Jag fick låna ett hus av en vän, men det finns också hotell. Hotellet där jag åt middag heter Mesón Poqueira och ägs av tvillingarna Perez. Ett dubbelrum kostar 40€. De har också ett hostal och lägenheter för uthyrning, se: www.hotelpoqueira.com.

Av Sara Laine

Dela

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
Dela på email

Kanske gillar du även

SUECO

PLUS+

SPARa 20%

00
Dagar
00
Timer
00
Minuter
00
Sekunder

Spara 20% på ditt första år med SuecoPlus+

Använd koden:

plus2021

Sök på En Sueco