Bisonoxarna trivs i Norra Spanien

Det är omkring tusen år sedan som den sista bisonoxen försvann från den iberiska halvön. De sista sägs ha levt i Navarra under det 11:e århundradet.

En del djurparker har under de senaste årtiondena tagit in några exemplar av de europeiska bisonoxarna. För första gången någonsin släpptes sju bisonoxar ut i det fria för några år sedan, vilket ägde rum i San Cebrián de Muná i Palencia i Kastilien och i León. De var dessutom de första bisonoxarna som kommit till Spanien, som inte har fötts upp i en djurpark.
Föremålet för projektet är naturligtvis att bidra till att den europeiska bisonoxen inte utrotas. Djuren – två hanar och fem honor – fick 20 hektar att leva på. Hoppet om att de skulle föröka sig infriades några månader senare, då en av bisonoxarna födde en kvigkalv. Under rätt omständigheter kan varje hona föda i genomsnitt två kalvar vart tredje år.
Man antar, att det idag bara finns omkring 3 000 europeiska bisonoxar kvar, och den siffran inkluderar också dem som lever i fångenskap.

Från Polen till Spanien
De sju förhistoriska och ståtliga djuren kom från Polen, var de levde vilt i de stora, närmast urskogsliknande områdena Pszczyna och Bialowiez, där det finns omkring 800 bisonoxar.
Bakom projektet med att hitta nya betesmarker till de praktfulla djuren står den internationella organisa-tionen International Union for Conservation of Nature and Natural Resources (IUCN), som under åtta år har arbetat med detta projekt, till vilket de valda Spanien, då det här fortfarande finns stora områden utan bebyggelse.
Utöver att man hoppas att detta kommer att bidra till att djuren bevaras, är man också nyfiken på synergin mellan djuren och naturen. Man tror att de kommer att ingå i ekosystemet som ett naturligt led, i det ekosystem som de av okänd anledning försvann ur för över tusen år sedan.
Bisonoxarna har redan visat sig vara till nytta för turismen i San Cebrián de Mudá.

Om bisonoxen
Latinskt namn: Bison bonasus.
Lever av: snår och buskar.
Storlek: upp till 1 000 kg, 290 cm lång.
Stamträd: den europeiska bisonoxen är släkt med den amerikanska. Fyra andra bisonoxar hör till samma familj, men dessa är idag helt utdöda.

Osäkerhet kring återöppningen av grottorna i Altamira
De kantabriska myndigheterna lät förra året meddela att det från och med 2011 återigen skulle bli möjligt att se bisonoxarnas förfäder, förevigade i from av grottmålningar i grottorna i Altamira. Dock pågår fortfarande analyser av grottornas och grottmålningarnas tillstånd, varför det fortfarande är ovisst, när de öppnar.
Genom åren har grottorna naturligtvis varit en stor attraktion, men det stora antalet besökare har bidragit till en höjd temperatur, ökad fuktighet och mer CO2-utsläpp, vilket har förstört grott-ornas känsliga mikroklimat, som under många år har bidragit till att bevara målningarna.
Under 1982 beslutade man därför att begränsa antalet besökare till 8 500 per år. Detta gällde fram till 2002, när grottorna stängdes helt för allmänheten. Sedan dess har de 2,5 miljoner årliga besökare fått se plastgrottor.
Experter från Consejo Superior de Investigaciones Científicas (CSIC) är ansvariga för grottornas tillstånd, och de tror inte att det är säkert att öppna grottorna, där man har lyckats återskapa det ursprungliga mikroklimatet. Men ordförande för den lokala regeringen, Miguel Ángel Revilla, tror inte att man kan hålla ett kulturarv som detta, stängt för evigt.