Madeira

Madeira är en vacker ö som ligger långt ute i Atlanten, ca 650 km norr om Kanarieöarna och 1 100 km från Portugal. Ön är av vulkaniskt ursprung och ”står” på botten av Atlanten samt sträcker sig upp mer än 6 000 meter från havsbotten. Det är dock endast de översta
1 850 metrarna som når upp över havsytan och skapar den ö, som är så kuperad och vildvuxen. Att bygga vägar på ön har alltid varit mycket svårt och de flesta som finns idag är kurviga serpentinvägar, bortsett från den nya motorvägen, som går längst kusten på öns södra sida. Ön är 56 km lång och 26 km bred och upptäcktes av portugiserna 1419 och har tillhört dem sedan dess.
Namnet Madeira har ön fått från portugisernas ord för ”träd”, detta då ön var vild och helt bevuxen med träd när man upptäckte den. Idag är den ett litet paradis och lever huvudsakligen utav turism, 95 % av invånarna är direkt eller indirekt sysselsatta inom turistsektorn. Huvudstaden heter Funchal och det är en mysig och livlig handelsstad där de flesta av öns invånare arbetar. Varje dag lägger två kryssningsfartyg (det finns inte plats för fler) till i Funchals hamn på morgonen för att sedan segla vidare på kvällen. Klimatet är subtropiskt och ön är väldigt grön och frodig på grund av den stora regnmängden som faller här, främst på öns norra sida. Klimatet i söder kan å andra sidan vara ganska torrt varför man byggt ett stort nätverk av bevattningskanaler, så kallade ”levadas”, som leder vattnet från den norra sidan till markerna i söder. Dessa levadas har upptäckts av vandrare och levadavandringar har blivit mycket populärt på Madeira.

Vi hade ett runt årtal att fira och då vi alltid har drömt om Madeira så bestämde vi oss nu för att åka dit. Det legendariska hotellet Reid´s Palace stod med på önskelistan. Det var ju hit som både Winston Churchill och Bernard Shaw kom när de skulle slappna av och njuta i vackra luxuösa omgivningar – det skulle vi också prova. Reid’s Palace är även berömt för sitt ”afternoon tea” och om det är någonting som jag är helt galen i är det te med sandwichar, scones och bakverk. Så, så fick det bli och vi hoppade på ett easyJet plan från Lissabon till Funchal, för att utforska Madeira.

Från solkusten tar det endast cirka 6 timmar att köra till Lissabon, det är fin motorväg hela vägen, och en tur-/ och returbiljett från Lissabon till Funchal med easyJet kostar bara cirka 43 euro per person, så det fanns inte så mycket att diskutera kring resan.
Vi landade innan lunch i Madeira, som har en mycket speciell flygplats som ligger på öns östra sida. Anledningen till att flygplatsen är så annorlunda beror på att den var mycket svår att bygga – det finns ju inga plana ytor på ön! Därför är flygplatsen delvid byggd på pelare som står på havets botten och den sträcker sig en bra bit ut över havet. Så snart man landar möts man av en vacker utsikt med sol, vild natur, hav och massor av blommor. Vi tog flygbussen in till Funchal och därefter promenerade vi genom staden till hotellet för att få ett intryck av det hela.
På Reid´s blev vi väl mottagna och fick en stor rundvisning så att vi skulle hitta rätt mellan alla restauranger, salonger och vårt charmerande rum. Hotellet har ett vackert läge nere vid vattnet i västra Funchal och ska man slå på stort så bör man ta in på Reid´s och glömma alla andra hotell. Reid´s är fullt av gammaldags engelsk charm och de har en känsla för detaljer som jag aldrig förr upplevt. Här har man över 100 år gamla traditioner inom service, gästfrihet och vänlighet, och att vara gäst på hotellet är ett sant nöje. Hotellets vackra inredning sträcker sig tillbaka till 1900-talets början och det känns som om man har tagit ett steg in i den engelska överklassens privilegierade ”salar”. Här står tiden stilla och allt är vackert, lugnt, korrekt och hövligt. Man har lyckats uppnå en extrem servicenivå utan att någonting är snobbigt och fisförnämt. Här känner man sig välkommen, även om man kommer i vandringskängor och t-shirt samt mycket av det som man normalt får betala för på hotell är gratis. Det gäller speciellt måltider, alkoholfria drycker från minibaren, lån av Oscarsbelönade filmer från receptionen, busstransport in till Funchal samt hjälp med planering av utflykter. På vår runda dag stod det till och med champagne och blommor på rummet.
Med hänsyn till allt, inklusive service, tycker vi att de 221 euro, som vårt rum med balkong och havsutsikt, inklusive en överdådig frukostbuffé, var en rättvis kostnad.
Se: www.reidspalace.com – men se upp, det är mycket lockande.

Vad gör man så på Madeira, när man har testat alla Reid´s härligheter? Man ger sig ut och promenerar.
De första levadorna byggdes på 1460-talet och idag finns det ca 2 400 km levada på Madeira, så det finns mycket att välja mellan. Levadorna är smala vattenkanaler som är försedd med en stig så att underhållet av kanalerna underlättas. Det är på dessa stiger som man kan vandra och de har fördelen av att de för de mesta går lite nedåt. Detta gör att det är mycket lättpromenerat och då de sträcker sig härs och tvärs över ön så finns det många möjligheter för att se det mesta av den vackra naturen från en levada.
I övrigt är det inte så lätt att ta sig fram på Madeira på grund av alla serpentinvägar samt det väldigt dyrt att hyra bil. För oss slutade det med att vi följde med på ett par arrangerade utflykter, sådana var man hämtas upp av en minibuss och sedan ger sig ut på vandring tillsammans med en guide. Det var okej för på så sätt såg vi platser som vi annars inte hade hittat. Vi var ute på en fantastisk vandringstur på ön dramatiska östra spets, som verkligen bjuder på vild, vulkaniska natur.
Från den östliga spetsen har man en vacker utsikt över till de tre obebodda öarna ”Las Desiertas” och i norr kan man ana ön Porto Santo, det var därifrån som man upptäckte Madeira. Namnet ”Porto Santo” – den heliga hamnen, fick den lilla ön norr om huvudön när några portugisiska sjömän sökte skydd på den under en storm. Medans de väntade ut stormen på ön såg sjömännen en myst-isk dimbank i söder och trodde att det var ingången till helvetet. Vi skriver ju om år 1418 och de flesta sjöfarare trodde att de befann sig vid jordens ände när de var så långt ute på Atlanten och att de riskerade falla över kanten och ned i helvetet om de fortsatte mycket längre ut. När de senare återvände till Portugal berättade de om den ohyggliga helvetesporten, men Henrik Sjöfarare trodde inte på dem, varför han skickade ut en expedition för att utforska området söder om Porto Santo. Den expeditionen slutade med att det skepp som låg under kommando av Joao Zarco var det första som lade till vid ön. Då var ön obebodd (det fanns ingen urbefolkning där som det gjorde på Kanarieöarna)och det var därför mycket enkelt att eklatera ön portugisisk, vilket gjordes 1419.

Allt detta och mycket mera om öns spännan-de historia kan man läsa om på det historiska museet i Funchal, som verkligen är värt ett besök. I Funchal finns även den vackra katedralen och stämningen på stadens fina, smala gator är mysig. När man är här bör man passa på att ta en sväng med linbanan upp till Monte, berget bakom staden, där det finns en vacker botanisk trädgård och en fin restaurang. Det är även uppifrån Monte som man kan åka med släde tillbaka till staden. Det var för länge sedan som man kom på att man snabbt kunde ta sig ned till Funchal genom att köra med en slags släde längst de branta gatorna och idag är slädturerna en stor turistattraktion. För 25 euro kan två personer susa över stock och sten nedför berget tillsammans med två slädförare. Vi hade velat prova denna unika förnöjelse, men när vi kom tillbaka från vår levadavandring på ”Dos Tornos”, bakom Monte, regnade de så kraftigt att slädturerna var inställda.
Levadan ”Dos Tornos” är oerhört spännande och går genom en mycket vild dal som är så öde och dramatisk att det är svårt att förstå att man befinner sig bara några hundra meter från Funchal. Levadan löper längst med kant-en av en brant sluttning, så detta är ingen tur för svaga själar med höjdskräck, men den är en oerhört upplyftande för äventyrslystna.
Den sista dagen begav vi oss tills stadens högsta platser, där det också går fantastiska levador, längst vilka man kan promenera. Härifrån kan man se hur öde stora delar av ön fortfarande är vilket naturligtvis får en att fundera, då den anses tätbefolkad. Detta beror dock på att man med tiden har lyckats freda stora områden, särskilt på öns norra sida, och den svåra topografin betyder att det är svårt att ta sig fram varför delar av ön länge legat ganska isolerat.

Vår utflykt till Madeira var en stor succé och även om vädret, naturen och växligheten inte skiljer sig så mycket från den vi är vana vid här på kusten, är ett besök på ön trots allt en stor upplevelse.