Hur PSOE förändrar PP makten i Andalusien

Hur PSOE förändrar PP makten i Andalusien

Dela

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
Dela på email


Det är så illa att de flesta av de traditionellt socialistiskt inkarnerade väljarna här i den södra delen av Spanien för längesedan har lagt skygglapparna åt sidan. Arbetslösheten har bitit sig fast på den felaktiga sidan med 31 procent och allt det onda, som det medför, har gjort, att den sorgefria och avslappnade andalusiska stämningen har muterat till en tröstlös och mörk atmosfär, vari alla mer och mer desperat försöker att hitta en väg som ska leda framåt.

Nu är det kanske inte orsaken är att majoriteten av andalusierna plötsligt har blivit konservativa, som gör att PP enligt alla opinionsundersökningar verkar vinna valet till det andalusiska parlamentet, som ska hållas den 25 mars. Man skulle kunna satsa på att de flesta skulle rösta på PSOE igen – som de har gjort de senaste åtta gångerna, sedan det första valet 1982 – om det inte var så att det går så fruktansvärt dåligt. Sedan det senaste valet 2008, som plötsligt känns som evigheter sedan, har arbetslösheten ökat med 13 procentenheter. Det får många att leta efter alternativ till det nuvarande styret, så bara det har en annan färg – och det har PP – är det bra nog, alltså en förändring för förändringens skull.
Men PSOE hjälper nu även väljarna snällt på vägen mot en konservativ, andalusisk regering. Delvis på grund av interna stridigheter. Delvis på grund av korruptionsskandalen ERE, som bara inte vill försvinna.

Interna stridigheter
Det osmidiga maktskiftet i Junta de Andalucía, från talesmannen Manuel Chaves till talesmannen José Antonio Griñán i slutet av 2009, ska ha gjort många av PSOE-medlemmarna besvikna, särskilt den yngre generationen.
I februari i år kom så de vanliga tvisterna kring valet av ny partiledare, efter den dåvarande statsministern, José Luis Rodríguez Zapatero. Valet stod mellan Alfredo Pérez Rubalcaba och Carme Chacón Piqueras.
Förstnämnde vann med endast en handfull röster, vilket i sig inte är någonting anmärkningsvärt, men i Andalusien skapade valet osämja inom partiet. Majoriteten av de andalusiska partimedlemmarna ville se Carme Chacón på partiledarposten, medan José Antonio Viera, generalsekreterare för partiet i Sevilla, röstade på Rubalcaba. Oenigheten om tronföljaren ska ha medfört påtryckningar och även hot mot Viera. Han var ansvarig för att sammanställa listan med kandidater till valet den 25 mars, men i mitten av februari valde han att avgå.
Det, menar åskådarna på första raden, är ett tecken på att det finns djupa sprickor i partitoppen. Viera har även beklagat att flera av PSOE-medlemmarna är mer upptagna av var de kommer att befinna sig efter valet än med att försöka att vinna det. Griñán själv har redan sitt på det torra i och med att Pérez Rubalcaba utnämnt honom till gruppordförande i partiet.
En mer neutral person är Manuel Gracia Navarro, som utpekades till att efterträda Viera i Sevilla.

ERE kan inte skakas av
Den senaste regeringsperioden har nog varit den värsta perioden för PSOE, inte bara på grund av den stora arbetslösheten, utan även på grund av inblandningen i korruptionsskandalen som är känd som ERE (Expedientes de Regulacíon de Empleo). Skandalen bjuder på den ena obehagliga överraskningen efter den andra och är en öm punkt hos PSOE.
Kortfattat går skandalen ut på att kanske så mycket som 647 miljoner euro kan ha använts till illegala pensioner, en typ av förtidspensioner. Pengarna var tänkta att användas som hjälp till ekonomiskt trängda verksamheter som hade behov av att minska arbetsstyrkan. Det kunde de så tack vare dessa pensioner.
För att erhålla pension uppfann man ett egentligen ganska enkelt system. Man anställde vänner, bekanta eller partikamrater, varefter de snart blev avskedade – och vips, så fick de förtidspension från företaget, var de aldrig hade arbetat.
Flera medlemmar i PSOE står anklagade i fallet och en del har redan erkänt sig som skyldiga i bedrägeriet.
En revision har nyligen avslöjat att Invercaria, ytterligare ett bolag i Junta de Andalucía, har disponerat över medel och utan några former för fastställda kriteriet gett pengar till privata bolag, som har använt dem till de illegala pensionerna. Invercaria ska under 2009 ha disponerat över 8,21 miljoner euro. Det intressanta med just detta fall är att José Antonio Griñán, i mars 2010, utnämnde en ny ordförande för Invercaria, nämligen Juan María González, som är en av tidigare statsminister Felipe Gonzálezs brorsöner.
Javier Arenas svärfar, advokat Manuel Olivencia, står också misstänkt. Han ska ha mottagit 120 000 euro, men det har ännu inte bevisats. Oavsett, så har lagförbrytelserna ägt rum under PSOE:s vakt, och det är det som väljarna verkar vilja straffa.

För lite, för sent
PSOE ger trots allt inte upp makten helt i Andalusien utan kamp och José Antonio Griñán gjorde en helomvändning i februari. Fram till dess hade han hävdat att det inte hade fusk-ats med godkännelserna av förtidspension-erna, men så bad han plötsligt de misstänkta verksamheterna och privatpersonerna om att återbetala pengarna.
Den ansvariga domaren i fallet, Mercedes Alaya, har annars, sedan hon började utredningarna förra året, endast mött motstånd hos de lokala myndigheterna, som bl.a. har motsatt sig att lämna ut väsentliga dokument. Men så ändrade alltså lokalregeringen sitt ställningstagande och skickade ett brev till de verksamheter som under 2009 och 2010 fick pengar till att utbetala medarbetarnas förtidspensioner. I brevet beordrades de alltså att återbetala pengarna för att försöka att få fram syndarna.
I ytterligare ett försök att möta kritiken efter ERE-skandalen lovade PSOE i februari en nolltolerans mot korruption – ”oavsett vem det påverkar”, sades det.
Guardia Civil granskar för stunden 111 bankkonton – konton tillhörande ägarna av de verksamheter som Mercedes Alaya misstänker har varit involverade.

Hemma hos PP
Under tiden utnämnde PP sina kandidater och förberedde sig i lugn och ro på att kämpa i slaget om Andalusien.
Det är fjärde gången som PP-ledaren Javier Arenas ställer upp mot PSOE och de tre föregående gångerna har motståndaren varit Manuel Chaves, som han alltså har förlorat mot.
Denna gång pekar alla opinionsundersökningar åt PP:s håll. Bland dessa finns en mätning från Estudios Sociales Avanzadas de Andalucía (IESA), som visar, att om valet hade hållits i februari skulle PP ha fått 47 procent av rösterna, medan PSOE skulle fått 37 procent, IU (i koalition med LV och CA) strax över sex procent, UPyD omkring tre procent och PA två procent av de andalusiska rösterna. Det ska väljas 109 medlemmar till parlamentet. Förutsägelserna om en konservativ seger bygger inte enbart på opinionsundersökningar, utan på resultat vid de två valen som stod 2011. Vid kommunalvalet i maj vann PP för första gången sammantaget över PSOE i Andalusien, och det med sju procentenheter, medan försprånget vid valet i november ökade med två procentenheter.
47 procent är dock inte nog för att garantera PP absolut majoritet och ingen av kandidaterna har ännu anmält förflyttning. Alla kommer ihåg det nationella valet som ägde rum mars 2004, när opinionsundersökningarna pekade mot PP, men där många av väljarna ändrade uppfattning efter terrorattentaten på tågen i Madrid.
Alternativet till PP är en koalition mellan PSOE och vänsterkantssamarbetet IU, LV och CA, vars talesman, Diego Valderas, redan har indikerat att man gärna vill vara med.

Slut på 30 års socialism
Efter PSOE:s nederlag vid det nationella parlamentsvalet verkar det nu som att den sista socialistiska högborgen kommer att falla. Den enda region där PSOE fortfarande spelar en viktig roll är Baskien, där Patxi López regerar i udda sällskap med PP och de enda provinserna partiet leder är Barcelona och Sevilla.
Vilken roll som PSOE kommer att spela i Andalusien under de närmaste fyra åren ska beslutas vid urnorna den 25 mars.
Därefter hamnar partiet kanske för första gången i historien i opposition och det är därmed på nästa alla fronter, inklusive den centrala regeringen. Men även här behöver Spanien en stark, alternativt tänkande motpol till det, om inte ekonomiska, så sociala ryggläget, som landet riskerar med en i allt dominerande högerkant.

Tidigare regionledare
1978 – 1979
Plácido Fernández Viagas. (Innan Andalusien blev en autonom region).

1979 – 1982
Rafael Escuredo Rodríguez. (Även han innan regionen blev autonom).

1982 – 1984
Rafael Escuredo Rodríguez.
(Nu vald för den autonoma regionen. Han avgick den 17 februari 1994).

1984 – 1990
José Rodrígues de la Borbolla.

1990 – 2009
Manuel Chaves González.

2009 – ? José Antonio Griñán Martínez.
Alla PSOE.

Dela

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
Dela på email

Kanske gillar du även

Sök på En Sueco