Annat än påskprocession – La Sueca försökte fira påsk i Málaga

Musiker som länge förberett sig inför dagens procession vände besvikna hem.

Kyrkan var fullsatt under gudstjänsten.

Tronens detaljrikedom kan verkligen skådas på nära håll.

Jag är inte den bästa på att tur-ista i min egen stad, eller kanske jag ska säga ”min kust”. Men jag är heller inte direkt dålig på det, det beror bara på vad det är. Jag ”trillar” ofta över saker, oplanerat, t ex när jag utan mål parkerar bilen någonstans, t ex i en liten by och går på upptäcktsfärd.
Kanske är det därför jag fortfar-ande inte sett påskprocessioner-na i Málaga. För att det inte är någonting jag ”trillat” över. Det har alltid varit så mycket ståhej kring det och då har jag en tendens att bli lite ”anti” och göra någonting annat. Det kanske även beror på att jag har hört så många människors upplevelse av det, så att jag omedvetet är rädd för att upplevelsen inte ska leva upp till mina förväntningar.

Ja, jag vet, Málagas påskfirande är bland de största i Spanien, efter Sevilla. Från entusiaster har jag hört och i tidningar har jag läst, om den höga stämningen i staden denna tid, kantad av doften av rökelse, i gränder, på torg och längs Alameda Principal. Jag har hört att hela staden, om inte hela kusten, är på plats för att se processionerna, de 42 brödraskapen, med tusentals medlemmar, som äntligen får botgöring genom att bära ut helgontronerna, förgyllda med äkta guld och silver. Någonting som de har förberett och sett fram emot, under minst ett år. Andra, icke entusiaster, har berättat om berusade människor, ficktjuvar, obehaglig trängsel, skrämmande klagorop samt hårresande syner – mångas tankar verkar föras till den amerikanska rasistiska organisationen när de ser botgörarnas kåpor och huvudbonader.

Föregående år gav jag det ändå en ärlig chans. För enkelhetens skull, då parkering i centrala Málaga kan vara svårt dessa dagar, tog min väninna och jag tåget från Fuengirola till Málaga. Framme fann vi plats på Alameda Principal, med El Corte Inglés i ryggen, där rader efter rader med stolar stod uppställda, på bästa parkett, ämnade för entusiasterna som bokat i förväg. Där stod vi och väntade, tiden gick, tillsammans med andra nyfikna, tills en vakt kom och sa att alla processioner var fördröjda på grund av osäkert väder. Molnen var oroväckande tunga, men väderleksrapporten visade på uppehåll.
Så kom den första regndroppen, ni vet den man känner i pannan och tänker ”Nej, det får inte ske, inte nu när jag, efter år, tagit mig in för att uppleva påskfirandet”.
Plötsligt öppnade sig himlen, som om Gud denna dag ville straffa mig, för att jag inte varit där tidigare.
Springandes för att söka skydd, såg vi en folksamling på höger sida, strax efter att vi passerat floden. Typiskt mig tänkte jag: ”kanske någonting att utforska!”.
Utifrån såg lokalen inte ut för att vara mycket, men väl inne blev jag mållös. Här stod vi, inne i en kyrkobyggnad, alldeles intill en av bärtronerna, som på grund av sitt höga värde inte tas ut i osäkert väder. Jag stod så nära att jag hade kunnat röra helgonet själv, vilket jag naturligtvis inte gjorde. I kyrkorummet låg doften av söt rökelse tjock och inte en enda plats var ledig. Vi hade lyckats söka skydd för regnet i en kyrka precis när de höll påskgudstjänsten och trots att jag inte är religiös, var detta en upplevelse. Gudstjänsten spred lugn och harmoni, trots att jag inte förstod vad prästen sade. Vi stannade hela gudstjänsten och klev ut ur kyrkan med ett leende på läpparna.
Alla ni som redan sett påskprocessionerna och som uppleva mer, sök upp en av kyrkorna och gå på en påskgudstjänst. Stämningen är fin, människorna vördnadsfulla och man har chans att se helgontronerna, så nära att man kan skåda detaljerna.
Information om hela påskveckan i Málaga finns på: www.semanasanta.info
Om ni som jag, inte tycker om att planera, åk bara in till staden och ”trilla” över er upplevelse.
Efter erfarenheten med gudstjänsten är jag nu nyfiken på att se mer av påsken i Málaga, t ex. barnen med deras bollar, som botgörarna droppar vax på, så att de blir större och större, eller benådningen av fången på Plaza de Aduana. Samt hur mäktigt skulle det inte vara att se, det som sägs vara världens största helgonplattform, María Santísima de la Esperanza, med sina 6,5 ton och 259 bärare, som under hurrarop lyftes upp av bärarna på raka armar.

Glad påsk!