I Madrid är det lätt att uppslukas av pulsen kring de stora mötesplatserna, myllret på gatorna, museerna, butikerna, de många restaurangerna, caféerna och barerna, teatrarna och musikalerna, arkitekturen m.m. Men huvudstaden har också en annan sida och omkring 33 % av dess yta utgörs av grönområden. Det är ca 16 m2 grönområde per invånare varför den ofta refereras till som ”världens näst grönaste stad”, efter Tokyo.
En Sueco besöker Madrid med siktet inställt på grönska.
Parque del Oeste är en av Madrids första landskapsparker. Den engelska landskapsstilen började vinna mark i kungahuset och i nobla residens i huvudstaden under 1800-talet efter att trädgårdarna genomgående präglats av renässansen. Men det var under den andra hälften av 1800-talet, närmare bestämt 1870, som landskapsdesignen spred sig till allmänheten och först ut var Retiroparken (som En Sueco besöker senare i vår) tätt följd av Parque del Oeste, som anlades i slutet av 1800-talet.
Parque del Oeste var den första parken i Madrid att skapades helt från grunden. Arbetet fördes av stadens park- och trädgårdsansvariga, Celedonio Rodrigáñez y Vallejo, på 1890-talet. Området, som tidigare tjänat som soptipp, grävdes upp och skulpterades till olika spännande nivåer för att skapa ett levande landskap. Det planterades otaliga träd, som i dungar, fortfarande idag, skänker svalka och vackra kontraster av ljus och färger bland gångarna som leder genom grönskan. Parque del Oeste blev en vacker konstbevattnad kreation, full av liv, som stod ut från den torra, omkringliggande naturen, och öppnades för allmänheten 1905.
I parken anlade Rodrigáñez också en dam till vilken han förde vatten från floden San Bernadino genom en 600 meter lång konstgjord flod med broar, dammar och vattenfall. Men hur vackert det än låter finns denna, liksom mycket annat av det ursprungliga, som otaliga monument och skulpturer, inte kvar idag. Parken utgjorde nämligen platsen för en av alla stridigheter under inbördeskriget. Och när oroligheterna lugnat ned sig stod en nästan naken platå kvar.
På 1940-talet påbörjades ett ingående rekonstruktionsarbete som leddes av landskapsarkitekten Cecilio Rodriguez. Han var noga med att bevara Rodrigáñez landskap med kullar och dalar. I detta planterade han otaliga blommor, buskar och träd, som akacior, ginkgos, popplar, valnöt, björkar, eukalyptus, almar, lime, plommon m.m. och även vackra barrträd. Alla olika växter har bidragit till att det sedan 1992 finns en botanisk promenad markerad och små skyltar som namnger de olika växterna. Men det finns inte bara vackra växter att titta på utan även ett rikt fågelliv och ett område utformat specifikt för fågelskådare.
Trots att mycket av parkens historia gått förlorad finns det mycket att se i det nya. Det har bl.a. uppförts många nya skulpturer föreställande kända personer som t ex latinamerikanen general San Martín till häst (1961), Simón Bolivar (1968) och Manuel Hidalgo (1979).
Parken har vuxit genom tiderna och det som en gång började med uppskattningsvis 37 000 m2 har idag hunnit sträcka ut sig över ca 74 000 m2. Dess kanske vackraste del är rosenträdgården, Rosaleda, uppförd av Ramón Ortiz 1956. Här ses prunkande rosor av alla de slag och det är en dröm för entusiaster. Gångarna är geometriskt anlagda med runda samt raka linjer, och det finns även en vacker damm. Allting ramas fint in av pergolor, som sig bör i en rosenträdgård, och varje år utgör denna del platsen för både blomsterutställningar och -tävlingar.
I den bevarade ursprungliga delen kan besökare se den del av porslinsfabriken Buen Retiro som Ferdinand VII förde med sig och den gamla stenugnen, samt skorstenen, som bevarats från byggnaden. I de gamla delarna finns även gamla bunkrar och begravningsplatsen La Florida, med cypresser och välklippta häckar, där de spanjorerna som avrättades av de franska styrkorna den 3 maj 1808, under den franska belägringen, ligger begravda.
Den mest besökta delen av Parque del Oeste är den som kallas Parque de la Montaña, söder om Rosaleda, och som namnet antyder ligger den på toppen av ett berg (förövrigt lät Rodrigáñez ett vattenfall störta ned längst dess sida på sin tid, men även det förstördes i inbördeskriget). Dragplåstret på toppen är det autentiska egyptiska templet Templo de Debod som donerades till Spanien av Egypten 1968, som tack för Spaniens hjälp i bevarandet av andra historiska tempel. Templet byggdes ursprungligen utanför Assuan, Egypten, år 200 f.Kr. och återuppbyggdes i Madrid 1970-1972.
I Parque del Oeste hittas förutom det nämnda även en av huvudstadens högsta fontäner, Fuente de Juan de Villanueva och ett modernt monument uppfört som en hyllning till den spanska konstnären Goya. Det är en park med stora öppna grönområden (som faktiskt bevattnas med återvunnet vatten från reningsverket La China) dit både turister och storstadsbor söker sig för att känna gräset kittla storstadsömma fötter, men även för promenader, lekar och joggingturer.
