Prostitution. Världens äldsta yrke, men kanske också ett av världens mest mångsidiga. Inom branschen hittar man både de lyckliga ludren, studenten, gigolon, hemmafrun och kvinnorna som tvingas ut på gatan. Och de många olika formerna av prostitution har skapat en gråzon som gör frågan om legalisering eller kriminalisering omöjlig att besvara. Istället bör man därför tala med de prostituerade och acceptera försäljning av sex som ett yrke som allt annat, enligt flera experter.
På en dammig landsväg en bit utanför Barcelona hänger en skräppåse på ett träd intill vägkanten. En obetydlig detalj för de flesta som passerar. Men påsen betyder mer. Den signalerar nämligen att det finns prostituerade i området som är redo att betjäna någon av de 4 000 bilister som kör längs sträckan varje dag. I Katalonien är det förbjudet att sälja och köpa sex längs offentliga vägar varför kvinnor har tagit plats bakom buskagen och låter påsen meddela var de finns. Flera provinser i Spanien, bland dessa Málaga, har liksom Katalonien förbjudit sexköp utmed vägarna. Och även den spanska kongressen delar idén och godkände i början av året ett landsomfattande lagförslag som ska utlösa böter på upp till 30 000 euro. Men är en strängare lagstiftning rätt lösning?
När resan till Spanien slutar med ett liv som sexslav
I Spanien är det överlag inte förbjudet att köpa och sälja sex. Men blir man tagen på bar gärning med byxorna nere längs en landsväg, nära en skola eller i offentliga parker så kostar det en bot. Utöver det är det också förbjudet att driva bordellverksamhet och medverka till människohandel. Någonting som tydligt inte efterlevs då det finns hundratals upplysta bordell och sexklubbar i och omkring de spanska storstäderna. Problemet är att man inte har tydliga riktlinjer inom området vilket gör det lätt att hitta vägar runt lagarna.
”Det enda som krävs för att kunna driva ett sexföretag är ett hotell, hostel eller en bar”, berättar Eugenio López, som arbetar för Läkare utan Gränser i Málaga sedan 2010. Han är en del av den mobila enhet som assisterar de prostituerade med läkarhjälp på gatuplan.
”Ofta går det till så att flickorna blir inhysta på ett hotell där de betalar för sitt boende, och så är problemen lösta. Sedan finns det också en bar i området, där de kan träffa sina kunder, som därefter följer med tillbaka till hotellet. Det är inte olagligt eftersom kvinnorna som själva bestämmer vem de vill ha med sig tillbaka till rummet”, berättar han.
Men problemet är alltid det som sker bakom ridåerna. Många prostituerade pressas till att tjäna pengar med både fysiskt och psykiskt våld av män som står bakom verksamheterna. Ofta är kvinnorna immigranter, varav majoriteten kommer från Afrika, Latinamerika, Kina eller Östeuropa, som tagit sig till Spanien med ”hjälp” av personer till vilka de, när de väl är framme, är skyldiga höga resekostnader, upp till 50 000 euro, som ska betalas tillbaka.
Enligt en dokumentär på TeleSUR.tv från november 2013 befinner det sig ca 400 000 prostituerade i Spanien och omkring 90 procent av dessa är utlänningar. Kontakten mellan kvinnorna och männen bakom verksamheterna etableras över internet, där kvinnorna, som drömmer om en lysande framtid, lockas med attraktiva arbeten inom hotellbranschen med löner på upp till 6 000 i månaden. Dessvärre är det långt ifrån den verklighet som de möter när de når sin destination. När de kommer fram väntar nämligen inget hotelljobb utan istället ett liv som prostituerad, vari de med hot, våld och ekonomiskt beroende tvingas ut på gatan. Och lönerna ligger långt ifrån de 6 000 euro som annonserna lovat. I dokumentären berättar en prostituerad från Madrid att hon tjänar ca 1 500 euro i månaden, och av det ska skulden, mat och hyra betalas samt en del ska skickas hem till familjen. I den spanska huvudstaden kan ett fullbordat samlag köpas för den nätta summan av 20 euro, vilket innebär att hon ska igenom 75 akter i månaden om hon ska tjäna 1 500 euro. Och handlar det om en kvinna längs en landsväg kan tjänsten köpas ännu billigare.
Det är mycket få kvinnor som lyckas ta sig ut ur branschen när de en gång hamnat i klorna på människorna bakom människohandeln. Försäljning av sex är en extremt lukrativ bransch och det uppskattas att sexindustrin i Spanien omsätter belopp upp till 5 miljoner euro om dagen. De organiserade maffialiknande ligorna som ofta står bakom verksamheterna lägger därför mycket vikt vid att skrämma kvinnorna så att de inte vågar ge sig av eller involvera myndigheterna och familjerna.
Just de dåliga förhållanden som många av kvinnorna lever och arbetar under är ett av huvudargumenten för att prostitution bör förbjudas. Men enligt Eugenio López är förbudsdebatten ute på hal is. Det handlar i högre grad om att lyssna på kvinnorna och att skapa en differentiering mellan de olika prostitutionstyperna.
”Det finns behov av att vi pratar mer om det, hur vi ska kunna främja kvinnornas rättigheter istället för att prata om hur vi ska undvika prostitution. Och när det kommer till det måste vi känna till kvinnornas olika behov innan vi kan börja tala om lösningar”, säger han.
Ett ställningstagande som delas av Spaniens första lagliga satsning för självständiga professionella sexarbetare.
Kvinnor på Ibiza etablerar sexverksamhet
Elva kvinnor av olika nationaliteter står bakom initiativet Sealeer på festön Ibiza. Det är den första föreningen av prostituerade som har fått tillåtelse till att öppna en sådan verksamhet i Spanien. De bestämmer själva sina arbetsförhållanden, betalar in till pension och är oberoende utan några kriminella ligor bakom.
Tillståndet beviljades tidigare i år av Handels- och Industriministeriet på Balearerna. Ansökan om att få lov till att etablera en legal organisation av professionella sexarbetare skickades första gången in redan 2012. Då avvisades den. Efter det utarbetade kvinnorna ansökan så att den även kom att omfatta juridiska riktlinjer och regler, och då de även kunde skjuta in det kapital som behövdes fick de alltså i år tillstånd till att öppna dörrarna till Spaniens första officiella sexverksamhet. Motivet bakom projektet är solklart:
”Med tillstånd kan vi själva kontrollera vårt arbete. Vi arbetar inte längre för några klubbar. I stället samarbetar vi med dem och kan fakturera den tjänst som vi utför. Vi betalar in till Seguridad Social, vilket ger oss gratis sjukvård, arbetslöshetsersättning och pension, och så kan vi själva bestämma våra arbetstider. Det handlar om frihet”, berättar den 41-åriga Patricia Ferrer, som är ordförande för föreningen på Ibiza.
För att bli en del av organisationen ska kvinnorna betala ett engångsbelopp på 300 euro för fyra år, vilket går till administrativt arbete, och så ska de ha alla papper i ordning. Det ska vara myndiga, får inte lida av psykisk sjukdom och dessutom genomförs kontroll av att det inte står någon bakom kvinnorna som tvingar dem till deras val. De ska själva, av egen fri vilja, ha valt att arbeta i sexbranschen.
För Patricia Ferrer är organisationer som denna en del av lösningen på den omfattande kvinnohandel som maffian står bakom.
”Genom att legalisera prostitutionen och ge sexarbetarna möjlighet att själva organisera sig kommer man att få rätsida på många av de problem som finns relaterade till jobbet. Man är självständig och oberoende av order från ljusskygga människor. Det skapar möjligheter för att leva ett vanligt liv som om man hade haft vilket jobb som helst. Och så blir självrespekten också högre då det är ett aktivt val att arbeta i branschen”, förklarar hon.
I februari kom Europaparlamentet med en rekommendation om att EU-länderna bör följa den svenska modellen för prostitution. Alltså att göra det olagligt att köpa sex. Kriminaliseringen av kunderna skulle minska antalet sexköpare och ge en tydlig signal om att köp av sex anses vara helt oacceptabelt. Dock tror inte Patricia Ferrer på denna lösning:
”Det gör bara sakerna värre för kvinnorna. Jag är säker på att män i Sverige också köper sex, men det sker bara i mer ljusskygga förhållanden. Att tro att man kan få bukt med prostitution är en utopi. Lösningen får därför lov att vara att acceptera att det är ett arbete på samma sätt som med alla andra legala arbeten. Situationen i Spanien är idag kaotisk. Lagstiftningen är otydlig och bordellerna kan driva sina verksamheter hur de vill utan att myndigheterna kan bevisa att de gör någonting illegalt. Men problemen slutar inte här. Även den höga arbetslösheten som landet kämpar mot har påverkat miljön kring prostitutionen mycket.
Krisen har negativ effekt på de prostituerades villkor
På grund av den trängda ekonomiska situationen väljer fler spanjorer att prostituera sig. Kvinnor och män lockas av möjligheten att tjäna snabba pengar och börjar därför sälja sexuella tjänster. Och det har förändrat förhållandet i branschen säger Patricia Ferrer och berättar:
”Det har skett en stor ökning av antalet spanska kvinnor inom branschen och idag finns det många olika sorters prostitution. Därför är det idag ännu viktigare att man reglerar systemet så att det anpassas till miljön.”
Och samtidigt med att fler väljer att ta steget in på marknaden av prostitution minskar kundkretsen. För kris går hand i hand med sparande – även när det kommer till köp av sexuella tjänster. Och som konsekvens ses att de prostituerade oftare säger ja till männens krav om sex utan kondom och att sälja sig till längre priser än tidigare. Som polska Ana, som arbetar i Barcelona, berättar i dokumentären på TeleSur.es:
”Jag arbetar från kl. 8.00 på morgonen och sedan hela dagen, och om jag inte har tjänat det jag ska blir jag inte insläppt i huset på kvällen.”
Krisen har således skapat en ond spiral som förvärrat kvinnornas livsvillkor betydligt. De är fler om jobben, de tjänar mindre och måste sälja sig själva till orimligt låga priser. Men krisen är inte den enda omständigheten som förändrat världen för de prostituerade. Även det mer avslappnade förhållandet till sex i flertalet västländer har påverkat deras miljö.
Den moderna eskortflickan
I västvärlden blir förhållandet till sex alltmer avslappnat. Gränserna förflyttas och nya fenomen växer fram och ställer frågetecken vid vad prostitution egentligen är. En av de senaste trenderna i Europa är att unga flickor och pojkar erbjuder samvaro, ofta i form av sexuella tjänster, i utbyte mot en dyr middag, en ny mobiltelefon, en Gucciväska eller för att få deras telefonräkning betalad. På internetsidan www.sugardaters.se (motsvarande sidor finns i stort sätt i alla länder), kan unga svenska flickor och pojkar etablera kontakten till de ofta äldre männen och kvinnorna som är villiga att ge dem dyra gåvor och betala deras räkningar i utbyte mot ungt sällskap. Fenomenet finns även i Spanien. Och här nämns Marbella som en populär plats där unga flickor kan hitta äldre män som skämmer bort dem med lyxupplevelser och dyra kläder. På www.mysugarlife.com står bland annat: ”Marbella is a great city to find a Sugar Daddy and entertain your Sugar Daddy or Sugar Baby when on a date with them. (…) Marbella has many attractions that sugar babies would be sure to enjoy when on the arm of their rich sugar daddy.”
”Sugardating” skiljer sig från ”vanlig” prostitution då priset aldrig bestäms i förväg och ofta träffas personerna under en längre period. Och de gör det nödvändigtvist inte på grund av ekonomiska problem utan för att de vill ha mer lyx i vardagen. Men det sker inte utan problem, menar Christian Groes, som sedan 2006 har forskat inom prostitution och sexkultur, och förklarar:
”Det är ett mycket nytt fenomen i Europa. Det länkar ju inte direkt till prostitution, men det är en odefinierbar kärlek som inkluderar gåvor, pengar osv. Det är en gråzon vari det kan vara svårt att utläsa vad de olika parterna förväntar sig av varandra, och därför vet inte alltid de inblandade alltid vad de ger sig in i.”
I resten av världen är ”sugardating” långt ifrån ett nytt fenomen och i Afrika och Asien har den typen av relationer funnits länge. Även i USA är det stort och det är, enligt Christian Groes, en av orsakerna till att det har kommit till Europa. Han berättar:
”Unga påverkas mycket av populärkulturen och vad de ser på film och tv. Och jag kan gott och väl föreställa mig att det har skett en förändring i förhållandet till sex inom ungdomskulturen. Speciellt i USA har det blivit ganska vanligt och populärt att ha en ’Sugardaddy’, vilket också gör det mer accepterat. Dessutom har det funnits mycket motstånd mot prostitution under de senaste åren så det är lättare att göra det på detta sätt, som inte är lika direkt.”
Inom många områden är ”sugardating” ett lika komplicerat ämne som prostitution. Det finns ingen tydlig social profil på dem som ”sugardater”, och det finns inte heller någonting som tyder på att det skulle ligga som grund för psykiska problem. Så om det är positivt eller negativt beror enligt Christian Groes mer på landet som det äger rum i, och säger:
”I Afrika och Asien är det lika vanligt att ha en ”sugardaddy” eller en ”sugarmom” som att ha en pojk- eller flickvän. Men det ligger långt ifrån den sexkultur som vi har i Europa.”
Men oavsett om det handlar om ”sugardating”, gatuprostitution eller sex under mer ordnade förhållanden så är prostitutionen här för att stanna. Det är en mångsidig bransch varför den också kräver ett brett spektrum av lösningar. Och det är förmodligen också anledning till att frågan om huruvida prostitution bör legaliseras eller inte ännu inte har besvarats.
