Alhama de Granada och ravinen framför alla raviner

Alhama ligger ca 50 km sydväst om Granada och det är de nämnda baden som har gett staden dess namn, bad heter nämligen just al-hammah på arabiska. När man kommer från sydkusten är det finast att köra över Vélez-Málaga och upp längs bergsvägen A 402, som slingrar sig upp till Zafarraya-slätten och in genom ”hålet” El Boquete, ned över slätten och vidare till Alhama.

Det första vi gör när vi kommer fram är att besöka baden. De ligger ett par kilometer norr om staden och för att hitta till dem ska man först köra in till centrum. Med tanke på att dessa bad utgörs huvudattraktionen i Alhama är det lite konstigt att det inte är bättre skyltat. På ett ställe står det dock ”Balneario” och tack vare detta hittar tillslut fram och badet ligger i slutet av en liten smal väg. Här parkerar vi och byter om till badkläder i skydd av bildörren. Vi har nämligen bestämt oss för att vi inte vill bada i baden som finns byggda ovanpå källan och där hotellet ligger, där ska man nämligen in på hotellet och köpa ett bad. Det har vi gjort förr, och det var fint, men stämningen var lagligt statskontrollerat, så denna gång vill vi ta ett friluftsbad i floden. Här rinner nämligen det varma överskottsvattnet ut i floden och det håller fortfarande en temperatur runt 37 grader när det kommer ned till floden. Vi floden hars det byggts en liten bassäng och här kan man sitta under de gröna träden, lyssna på fågelsången och njuta av livet utan att bli dirigerad av strikta badvakter. Att sitta här är verkligen en härlig upplevelse och vi njuter i drygt en timme, tills vi ser ut som russin. På hotellets/badets hemsida: www.balnearioalhamadegranada.com kan man läsa mer om alla badmöjligheter och de olika behandlingarna som erbjuds. Man kan också se rummen och göra sin bokning.

Med det sagt vill jag dock rekommendera två andra övernattningsmöjligheter i Alhama: det ena är det härliga och autentiska hostal La Seguiriya: www.laseguiriya.com och det andra återkommer jag till snart. La Seguiriya ägs och drivs av en före detta, i dag pensionerad, flamencosångare, Paco Moyano, (en seguiriya är en färdig sång) och detta är en mycket mysig plats med god mat. Varje kväll när Paco är färdig med att servera middagen i restaurangen åker han till badet vid floden och sitter där och slappnar av i drygt en timme. Det händer att han börjar sjunga, så om man vill uppleva autentisk flamencosång nedsjunken i det härligt varma vattnet under stjärnorna kan det alltså låta sig göras varje kväll vid 23-tiden. Men berätta det inte för någon.

Den andra övernattningsmöjligheten är den som vi nu beger oss av till efter att vi har badat. När vi kommer ut till vägen från Alhama svänger vi till vänster. Denna väg går över och följer ravinen bort ifrån staden och från denna kan man få en fantastisk utsikt mot Alhama och ned i ravinen. Vid ett tillfälle måste vi stanna bilen, gå ut och fram till ravinkanten – det är långt ned och ravinens sidor är helt lodräta. Där nere kan vi se ett litet hus som är byggt på den andra klippväggen, så vi ser fram emot att komma ned och se vad det är.

Nu fortsätter vi längs vägen och snart når vi fram till ventan El Ventorro. Där ska vi äta lunch och övernatta. Se: www.elventorro.net. Denna venta ligger precis ovanför en lite fin sjö och det är en fin autentisk plats som serverar spansk mat när den är som bäst. De serveras bland annat goda sallader och härliga papas a lo pobre (fattigmanspotatis). Ja, allting är gott, och som efterrätt har de ”dulces” gjorda av de få Clarissa-nunnorna som finns kvar i Alhama. Det är speciella och autentiska efterrätter även om de är i sötaste laget.

För ca tio år sedan högg familjen som äger och driver El Ventorro åtta grottor i det mjuka berget bredvid ventan. Dessa har blivit åtta mycket fina ”rum” som smakfult inretts i ”tusen och en natt”-stil. Här har man även byggt en ”hammam” eller ett bad, och det ska vi prova lite senare.

Efter den härliga, spansk måltiden är det säkert någon som vill lägga sig för en siesta men inte familjen Byskov-Gadegaard. Vi är också för ”protestantiska” så vi kastar oss ut på den fantastiska vandringen som börjar just här vid El Ventorro. Nu ska vi nämligen ut på ”La ruta del termalismo” som tar med oss genom ravinen och hela vägen till El Balneario, precis där vi just har badat. Det är en vandring på ca 7 km, enkel väg, men man kan ju göra den precis så kort eller lång som man själv vill, för när man har fått nog är det ju bara att vända om och gå tillbaka.

När vi kommer ut från ventan går vi direkt till höger och följer vägen ett par hundra meter, fram till dess att ravinen börjar, där står det en skylt med ”GR 7, E4, Alhama de Granada”. Ravinen är alltså 7 km lång och den börjar här vi el Ventorro och slutar i närheten av El Balneario. Den har kategoriserats som ett ”Monumento natural” och är alltså någonting speciellt. Den är nog upp till 100 m djup och 50 -100 m bred. Längs med botten finn det en fin stig och jag kan garantera att det är en av de mest imponerande vandringar man kan göra. Stigen går till och med mer eller mindre rakt fram, så det är en relativt lätt vandring. Om man vill gå upp till Alhama från ravinen ska man räkna med att det är ca 100 höjdmeter att ta sig upp.

Vid en ett tillfälle, när vi går nere i botten, når vi fram till det lilla huset som vi såg från vägen. Det är en liten ”ermita”, eller kapell, kallat ”Nuestra Señora de los Ángelses” byggt till ära för jungfru María, som utförde ett mindre mirakel här år 1500. Det ska ha varit så att en riddare på väg från Málaga red längs med ravinen när hans häst plötsligt blev rädd för en orm och satte av i galopp – ut över kanten av ravinen. Under fallet bad riddaren till jungfru María och hon måste ha hört honom, för trots att han, när hästen träffade marken, kastades 100 meter genom luften så överlevde han. Dock överlevde inte hästen, men det sägs att man fortfarande kan se märken efter hovar på stenen där den landade. Vi hittade stenen och det stämmer att man kan se några märken som med lite god vilja kan se ut som spår efter hästhovar. Men om man ska tro på denna del av historien kan man ju avgöra själv. Hur som helst så räddades riddaren utav ett mirakel och man har alltså byggt detta lilla kapell till minne av detta.

Lite längre bort i ravinen kommer man till den första stigen upp till Alhama och lite senare kommer det ytterligare en. Här kan man se det gamla ”lavadero” eller tvättstället, dit kvinnorna förr gick för att tvätta kläder. ”Tvättbaljorna” är bara några urgröpningar i klippan, så det var nog inte så lätt att tvätta kläder då vattnet ju skulle hämtas nere i floden. Historien vittnar dock om att unga män roade sig med att sitta på klipporna i närheten och titta på kvinnorna medan de tvättade. Här stod ju kvinnorna och gungade med behagen i deras tunna kläder, och det kunder nog ge en och annan anledning till leenden. Ja ja, glädjeämnena var enkla på den tiden.

Oförtröttat fortsätter vi förbi staden och fortsätter tills det att vi inte orkar mer. Så vänder vi och njuter av vandringen tillbaka till El Ventorro. Totalt går vi ca 13 km.

Tillbaka vid El Ventorro står de och väntar på oss. Vi har nämligen bokat ”hammam” kl. 19.00. Vi får badhattar (1 € – ta med din egen om du har en, och kom ihåg badtofflor) och handdukar, och så spenderar vi den kommande timmen med att bada i den stora bassängen och i de små vars vatten har olika temperaturer. Det är ett härligt bad i vacker omgivning, så vi är verkligen nöjda.

En Ventorro serverar bara mat mitt på dagen så för middag får vi lov att ta oss till Alhama. Här hittar vi en pizzeria på centrumtorget och en varm sommarkväll som denna är det liv och rörelse och ingenting att klaga på.

El Ventorro serverar en härlig frukost kl 10.00 och då den ingår i priset, 70 euro (vanligt rum) eller 80 euro (grotta), är vi mer än nöjda.

Och nu ska vi upp och se på själva staden. Vi parkerar och vandrar runt i den centrala delen. Bland de saker som lyfts fram som sevärdheter finns ”El Castillo” (som mer eller mindre bara är en röd mur), det gamla fängelset, fasaden av el Posito (förrådskammaren), kyrkan ”La Iglesia Mayor” och fasaden av ”La casa de la Inquisición”. Vi promenerar runt i drygt en timme och tittar också ned i ravinen ett par gånger, och här uppifrån imponerar den verkligen. Och vi ser också ruinerna efter de vattenkvarnar som en gång i tiden malde stadens korn till mjöl. Läs mer om Alhama på: www.turismodealhama.com.