Lanzarote – den häftiga vulkanön

Lanzarote – den häftiga vulkanön

Dela

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
Dela på email
Lanzarote är en av de, av svenskar, mest besökta Kanarieöarna. Och det råder ingen tvekan om varför – ön bjuder på en mängd spännande upplevelser, som för det mesta har med vulkaner att göra. Vi var uppe vid en häftig krater, nere i ett 7 km långt vulkanrör, vi gick runt en vulkan och ned i den, vi vandrade runt på kanten av den sydligaste vulkanen, vi såg kycklingar stekas över vulkanvärme, vandrade runt över stelnad lava och fascinerades av att det är så fantastiskt. Vi gjorde också en snabbvisit på ön La Graciosa, så följ med och utforska Lanzarote.

 
Lanzarote var den första av Kanarieöarna som upptäcktes av européerna, år 1312, när den genuesiska sjöfararen Lanceloto Malocello upptäckte ön och lät uppkalla den efter sig själv. Men ön beboddes redan av människor, som härstammade från berberna i Afrika. År 1402 startade erövringen av ön, som hamnade under Kastiliens krona, varför den blev spansk.
 
Öborna levde av lantbruk och det gick några århundraden, ja ända tills 1 september 1730, när ett vulkanutbrott började nära staden Timanfaya. Lavan strömmade upp ur jorden och inom loppet av en enda natt uppstod ett helt berg. Det var naturligtvis en fruktansvärd händelse för invånarna på ön, som trodde att jorden gick under och att domedagen hade kommit. Men så fel gick det inte, trots att utbrotten kom att förändra ön för alltid. Ön blev, och är fortfarande täkt av lava, som ligger där som en tjock, svart, oframkomlig och hård skorpa. I dag kallar man denna landskapsform för ”malpais” (dåligt land), för det går inte att använda till någonting alls och fortfarande i dag täcker det en fjärdedel av ön. Den kraftiga vulkanaktiviteten präglar hela landskapet på ön och jag har aldrig sett så många vulkaner i hela mitt liv som jag gjorde under våra fem dagar på ön.
 
Vi valde att bo på öns sydspets, i staden Playa Blanca. Därifrån hade vi utsikt mot Fuerteventura, som ligger bara ca 20 km bort i sydlig riktning. Lanzarote är ca 100 km lång och 60 km bred med 846 km2, så denna ö är inte så liten. På ön bor det 143 000 invånare och i stort sett alla lever av turism.
 
En vistelse på ön kan börja med ett besök i öns nationalpark Parque Nacional de Timanfaya, som täcker ett mycket vulkaniskt område. Det passar bra att börja besöket med att titta in till besökscentret Mancha Blanca, som ligger strax norr om parken. Här får man information om i stort sett allt om ön och man kan till och med vara med om ett vulkanutbrott nere i källaren. Det är mycket fint och intressant.
 
För att komma in i nationalparken kör man sin bil ned till bommen till ingången där man köper biljetter – det kostar 9 euro per person. Därefter kör man in i parken ett par kilometer till ytterligare ett besökscenter med restaurang. Där kan man se att det fortfarande väller ut en väldig värme ur jorden. Vid ett hål i marken visar anställd personal hur halm självantänder och vatten förångas. Det finns också en plats där det steks halva kycklingar över den vulkaniska värmen. Det är imponerande, även om platsen är lite av en turistfälla.
 
I biljetten för de 9 eurona ingår en busstur runt det groteska vulkanlandskapet som kallas Montañas del Fuego (eldbergen). Detta är så stort, så dött, så oframkomligt och så gudsförgätet att man nästan inte tror att det är sant. Men det är samtidigt fascinerande, för det är så ovanligt.
 
Denna nationalpark får man inte vandra in i och det kan man faktiskt inte heller, för det finns inga stigar och el malpais kan man inte gå i. Det är helt oframkomligt. Men i Mancha Blanca-centret fick vi tips om en vandringstur, så den gav vi oss ut på efter besöket i parken, som trots sin överturistiga prägel är värd ett besök.
 
Nu körde vi ned mot staden Mancha Blanca och därefter tog vi väg LZ 56 mot La Geria. Ca 6 km längs vägen såg vi en liten söt vulkan på höger sida. Denna vulkan heter Caldera del Cuervo. Namnet har den fått för att det på kraterns kan finns en spets som är formad som en kråknäbb. Vi stannade vid parkeringen och längs en fin liten stig gick vi sedan till vulkanen. Därefter svängde vi till höger och strax kunde vi gå ned i kratern. Det är mycket spännande att gå runt därnere och stå på botten av en riktig krater. Därefter gick vi upp igen och hela vägen runt kratern. Detta är en mycket fin liten vandring på 4,3 km.
 
Den häftigaste vulkanen vi besökte heter La Corona och den ligger på öns norra del. På vägen dit åkte vi förbi staden Teguise i vars utkant det ligger en fin borg som heter Santa Barbare. Vi tog oss en avstickare dit och det var roligt, både för att utsikten var fantastisk, man kunde se hela ön, men även för att det finns ett sjörövarmuseum där inne. Borgen byggdes nämligen som värn mot sjörövare, som hela tiden lade till vid ön. Tillslut tvingades de boende dock överge borgen och flyende söka tillflykt i grottas Los Verdes, som jag återkommer till.
 
Vulkanen La Corona ligger söder om staden Yé. Vi parkerade strax väster om Yé, vid en ermita, och såg en fin stig som leder upp mot vulkanen. Först leder stigen genom några vinmarker men snart börjar den stiga upp mot vulkanens kant. Uppe på kanten är det mycket brant, ja vi fick kalla kårar när vi stod där. Vi såg några galna människor som vågade sig hela vägen upp till kanten, men vi höll oss därifrån och skyndade oss ned igen, innan vi drabbades av nervsammanbrott. Vandringen är bara 3 km upp och ned, och även om det är nervöst är det ett måste för det är så speciellt. La Corona gömmer dock på andra hemligheter, och dem ska vi ta en titt på nu.
 
Under La Corona har det nämligen, som resultat efter ett utbrott, skapats ett 7 km långt rör, som går från kratern ut i havet. Röret är ca 40 m i diameter, och det är det mest pittoreska ”rum” jag någonsin befunnit mig i. Man kommer till detta rör genom att köra mot sydost längs LZ 201. Längs vägen finns skyltar som visar vägen till Los Verdes och Jemeos del Agua.
 
Los Verdes är namnet på grottan i röret. Då röret är 7 km långt och ligger väl dolt har det genom tiderna använts som tillflykt när det fanns pirater i farvattnen, och det var också här som de överlevande från Santa Barbara gömde sig. Besök i röret sker med en guidad tur, och den kan varmt rekommenderas, för jag har aldrig sett något liknande. Man vandrar ett par kilometer nere i jordens inre och får se en massa intressanta saker. Det har även inrättats en konsertsal därnere, för rummet har en fantastisk akustik, likt grottan i Nerja.
 
Efter detta spännande besök ville vi även se Jameos de Agua, som ligger bara 1 km bort från Los Verdes. Jameos del Agua ligger i rörets ytterkant mot havet och där är det bredare. Där finns det en underjordisk restaurang vid en konstgjord sjö och det har också byggts ett fint auditorium samt planterats en vacker trädgård. Dessutom finns där även ett museum som kallas Casa de los Volcanes. Allting är mycket intressant. Googlar man namnen kan man se videoklipp från de två grottorna.
 
Strax norr om Lanzarote ligger det en liten ö som heter La Graciosa. Den besökte vi också. Under det mesta av dagen avgår det båtar dit två gånger i timmen från Órzola till La Graciosa. Sundet mellan de två öarna heter El Río, och båtturen tar ca 40 minuter. På La Graciosa stiger man av i Caleta del Sebo, som är den enda staden på ön. Vi valde att korsa ön till fots över till den nordvästra delen, en vandring på 13 km fram och tillbaka. Ön är ganska bar men den är intressant. Från den norra delen kunde vi se flera småöar; Monte Clara och Alegranza. En vacker syn. Det mesta av den dagen spenderade vi faktiskt på denna lilla ö.
 
Precis bredvid hotellet som vi bodde på, på sydön, ligger vulkanen Montaña Roja, och vår sista dag på denna resa valde vi att bestiga denna vulkan, gå runt på dess krater, ned på andra sidan och ut till fyren på öns sydspets. Det var en promenadvänlig vandring på 15 km.
 
På www.elsebyskov.com kan man se alla våra vandringar.
Jag tycker jättemycket om Lanzarote och det finns garanterat mycket mer att utforska. Vi tillbringade den sista natten i Arrecife och det är också en fin plats, speciellt nere vid El Charco (pölen), där det finns en massa restauranger och kvällstid råder det en härlig stämning över hela platsen. Vi åt på Divina Italia och maten var supergod.
Av Else Byskov

Dela

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
Dela på email

Kanske gillar du även

Sök på En Sueco