”Oj vad jag tycker att det är svårt att beskriva mig själv. Jag känner mig själv som förstående, snäll och varm men samtidigt tror jag att andra kan se mig som ganska tuff. Och mina döttrar skulle nog säga att jag är irriterande för att jag är så nyfiken och tycker så mycket om att kramas. Men självklart vill jag att de skulle säga att jag är stöttande och älskar dem över allt annat. Så gällande min personlighet är jag kanske inte rätt person att fråga”, svarar Anna-Lena Rosén, när hon får frågan om vem hon är. Och det är nog rätt, att beskriva sig själv är kanske inte det lättaste. Men hon har inga problem att beskriva sina två döttrar, som är hennes allt. Anna-Lena är annars både envis och nyfiken, avslappnad och ibland även ganska blyg, även om det kan vara svårt att tro när man träffar henne på fastighetsmäklarbyrån Nordica, som hon driver tillsammans med sin man Peter. På jobbet är hon nämligen driven och motiverad (vilket tycks ha smittat av sig på hennes döttrar) och hon tycker om sitt jobb, vilket ibland leder till många och långa arbetsdagar. Men det ser nu ut att kunna bli lite ändring på arbetstiderna, tack vare små förändringar på jobbet och det fantastiska teamet hos Nordica (som hon vill ta tillfälle i akt och tacka).
Tillsammans med Peter har Anna-Lena alltså döttrarna Elin och Anna, även de nyfikna på livet kan tänkas då de båda flyttat långt hemifrån; Elin till Edinburgh där hon läser internationell ekonomi och management på Queen Margaret University och är inne på sitt fjärde år, och Anna till Oxford, där hon nu sitt första år studerar hotell och restaurang på Oxford Brooks University.
Hemma har flickorna varsitt smeknamn från mamma och pappa. Elin kallas för Gullan samt Stor Pickan och Anna kallas Lill-råttan samt Lill Pickan, och det är namn som består, även om de båda nu är unga vuxna.
”Det är fantastiskt att se sina döttrar växa som personer och jag har märkt skillnad i deras personlighet redan efter att de bott hemifrån i bara några månader”, berättar Anna-Lena och fortsätter: ”Vi har nog skämt bort dem en del, men på ett bra sätt, så tillvaron för dem förändrades drastiskt när de flyttade. Jag kommer speciellt ihåg första gången Elin kom hem, efter att hon flyttade, och öppnade kylskåpet och utbrast: ’Vem har köpt broccoli för 6 euro?!’” Anna-Lena funderar lite och fortsätter: ”Anna å sin sida reagerade lite annorlunda när hon skulle flytta, hon var först mycket nervös, men efter några månader var det inga problem. Nu ser hon till och med fram emot att resa tillbaka till universitetet efter vår familjesemester.”
Hela familjen Rosén befinner sig på solsemester tillsammans, ett ypperligt tillfälle att slappa och ha kul tillsammans, innan var och en återvänder till sitt, för även flickorna har fullt upp då båda också jobbar vid sidan om studierna – Elin på bar och Anna som modell. Men de glömmer inte bort mamma och när de har en sekund över skickar ett WhatsApp eller ett röstmeddelanden för att berätta att allt är okej, någonting som Anna-Lena uppskattar. Flickorna kommer alltid att vara Anna-Lenas allt, och liksom att flickornas tonårstid var ganska strikt och Anna-Lena alltid ville veta vart de skulle och med vem – vill hon också nu höra att flickorna har det bra.
Relationen mor och döttrar är stark och de är utan tvekan också mycket nära vänner, men inte så att de delar allting med varandra utan på det planet att de alltid finns där för varandra. De är inte som väninnorna som planerar att gå ut för en drink, men de delar gärna på en flaska vin till maten ibland, och det finns ingenting som hindrar en myskväll hemma om någon av de tre frågar om det.
”Jag tycker att det bästa är att vi är så nära och att ha en bästa vän i min mamma, även om jag hela tiden retar mig på att hon frågar mig om killar, försäkrar sig om att jag går till gymmet och har städat hemma”, säger Elin och ler: ”Men trots alla irriterande mamma-saker skulle jag inte byta ut henne mot någonting i hela världen, och utan henne vet jag inte hur jag skulle klara mig.”
Anna-Lena har alltid varit noga med att flickorna ska veta och känna att de har 100 procent stöd hemifrån och att hon bara är ett telefonsamtal bort. För även för Anna-Lena som mamma har det varit en svår omställning när döttrarna flyttade. ”Det har varit mycket oro, men jag har lärt mig se det positiva och är oerhört stolt över att de båda vågat lämna det trygga familjehemmet och tagit varsitt stort steg ut i världen”, säger hon.
De två döttrarna håller med varandra om att de har en mamma som alltid finns där för dem: ”Hon stöttar mig i alla mina val och jag vet att hon skulle släppa allt hon hade framför sig om jag behövde hjälp. Och trots att hon vet exakt vad som irriterar mig, som t ex när hon knakar sina fingrar hela tiden trots att jag ber henne sluta, så är hon verkligen den perfekta förebilden för alla mammor”, avslutar Anna.
