Kambodja: Kontraster och färgglada motsägelser

95 procent av Kambodjas befolkning är buddhister. En del traditioner kommer från andra religioner, speciell hinduismen, men ingår trots det i deras kultur, och det samma gäller folk- och övertro. Som en del av detta tror man bland annat att alla bostäder och tomter har en ande, som har lika mycket rätt att vara där som människorna. Detta respekteras genom att andarna ges en plats att bo i – ett andehus. Och det ligger prestige i andehusen. Ju större andehus man har på sin gård desto viktigare är man. På bilden ses en mindre modell vid en matplats, där man även erbjuder gäster en vilostund i en hängmatta.

Tåget rör sig sakta framåt med en hastighet av 15 km i timmen, vilket dock känns som en hiskelig fart på den slitna rälsen som tar en över rangliga broar genom djungeln. Tågets historia sträcker sig tillbaka till den tid då landet var en koloni under Frankrike, men när de Röda Khmererna tog maken blev tåget, liksom så mycket annat, lämnat åt sitt öde.
Företagsamma människor har dock kommit på att binda ihop axlar med en träram varpå det ligger mattor av bambu och motorn kommer från en gräsklippare, och så får det plats mellan 10-15 personer på varje. Tåget börjar i O Dambong vid Battambang, som är Kambodjas tredje största stad, och kör sedan 3,7 km till O Sra Lav, en lugn by, innan det vänder om och åker samma väg tillbaka igen.
En bra reseförsäkring är att rekommendera.

Denna stupa ser vid första ögonkastet ut som många andra stupor, men tittar man närmare upptäcker man kranierna bakom glaset. Stupan står på berget Phnom Sampeaus. I detta berg finns det flera grottor, som användes som avrättningsplatser av de Röda Khmererna. De kastade helt enkelt ned folk i de djupa grottorna, som kom att kallas Killing Caves.
Det uppskattas att mellan 1,7-3 miljoner (av en befolkning på 8 miljoner) människor som dog under åren 1975-1979. 1,3 miljoner avrättades och därtill kommer alla de som svalt ihjäl då grödorna användes som betalmedel för vapen i stället för till föda.
Terrorregimen och dess ledare, Pol Pots, menade att alla intellektuella, läkare och lärare m.fl., inklusive personer som bar glasögon, var motståndare till deras ideologi om en maoistisk bondestat, varför de skulle röjas undan.

Staden Skuon ligger vid en dammig landsväg. Under Pol Pots regim var svälten så utbredd att folket i denna stad till stor del fick förlita sig på stora spindlar som proteinkälla. Spindlarna fångar på marken och i hålor. Därefter doppas de i soja varefter de friteras så att de blir knapriga och spröda. Det samma görs med skorpioner, larver och skalbaggar.
Allt detta har nu blivit delikatesser. På bilden ses att det är fart på försäljningen och att nästa fat står redo för kunderna till detta mycket populära gatukök.

Detta tempel, med de karakteristiska tornen som även ses i Kambodjas flagga, har gett namn åt ett område på 20 x 50 km. Detta var huvudstaden under khmerernas storhetstid, mellan ca år 800-1100. Man tror att det under den tiden bodde så många som 10 miljoner människor i staden. Dock är det svårt att fastställa detta, även med modern lidarteknik, då de flesta av dåtidens hus vad byggda i trä, varför de inte längre finns kvar.
Angkor Wat betyder egentligen stadens tempel, och detta tempel byggdes under kung Suryavarman II:s tid, då khmerriket utgjorde stora delar av grannländerna Laos, Thailand och Vietnam.
Angkor Wat omges av en sorts vallgrav och för att komma över måste man korsa regnbågsbron, där figurer som lejon och ormar håller ondskan borta, allt medan gatuförsäljare håller besökarnas hunger och törst i schack.
Vill man besöka Angkor Wat bör man bo i Siem Reap, Kambodjas näst största stad, varifrån man enkelt kan ta en tuk-tuk till Angkor Wat.

Detta tempel, som är ett av många i Angkor Wat, är både mytiskt och mystiskt. Mer exakt tillhör det området Angkor Thom, som har haft upp till 1 000 tempel.
Angkor Thom var den sista huvudstaden i khmerriket efter att kung Jayavarma VII återreste huvudstaden på 1100-talet efter att Cham-folket från Vietnam plundrade Angkor Wat.
Hela det gamla khmerriket gick förövrigt under 1431 efter en invasion av thailändare. Sedan dess har jordbävningar, de Röda Khmererna och naturen gjort sitt så att templet på bilden, Ta Prohm, framstår är en fascinerande labyrint av nedfallet bråte och de gigantiska, upp till 600 år gamla och 25 meter höga, spungträden klänger sig fast och omkring de gamla stenarna.
Angelina Jolie bidrog till mystiken kring just detta tempel med filmen Tomb Raider.

Vid sjön Tonlé Sap bygger man sina hus på pålar, oavsett om de byggs av palmblad eller plåt. Denna sjö är Sydostasiens största och har en storlek som varierar från 3 600 km2 under torrperioden till 23 000 km2 under monsunsäsongen. Regnen orsakar naturligtvis växtvärk i sjön, men storleksskillnaden beror speciellt på att den är förbunden med Mekongfloden via en över 100 km konstgjord kanal. Via denna kanal hamnar vattnet under regnperioden i sjön medan det under den torra perioden byter riktning och i stället strömmar ned mot Mekong, genom Vietnam och därefter ut i det Sydkinesiska havet.
Invånarna i denna stad lever främst av fiske i sjön, som under regnperioden når upp till plankgolven i bostäderna, varför de måste transportera sig i båtar.

Flera familjer har valt att byta bort den transportmässigt ombytliga tillvaron i husen på pålar mot en flotte. På så sätt kan de själva bestämma när de vill flytta. Och här är det först-till-kvarn-principen som gäller.
Än så länge finns det rikligt med fisk i sjön samt till och med ett eget sjömonster.
Rent etniskt är många av familjerna vietnameser som i samband med Vietnamkriget fann en fristad här, ett krig som förövrigt även påverkade Kambodja på andra sätt. Många historiker menar att USA:s bombningar av Kambodja hjälpte de Röda Khmererna till makten, medan det var vietnameserna som bland annat stoppade folkmorden när de invaderade landet 1978-1979. Inbördeskriget kom dock att fortsätta fram till 1998.

Bakom taggtrådsstängslet i Phnom Penh är det förbjudet att fotografera, och orsaken är förståelig. Här ligger skolan Tuol Svay Pray.
När de Röda Khmererna invaderade huvudstaden beordrades de ca 10 miljoner invånarna att snabbt lämna staden. Alla skulle vara bönder och skola för förbjudet. Och i stället för utbildning användes den som ett fängelse, som kallades S-21. Här torterades folk tills de ”erkände” att de var läkare, lärare eller spioner för Vietnam eller USA. Av de ca 14 000 människor som kom till detta fängelse känner man bara till sju som överlevde.
Nuförtiden är detta ett museum med en utställning innehållande 6 000 bilder föreställande offer, tortyrredskap och annat ont.
Lite utanför staden ligger Choeung Ek. Detta är en av gissningsvis 20 000 massgravar där Pol Pots mannar avrättade kanske så många som 1,3 miljoner av sina egna landsmän, inklusive barn, som dödades genom att de svingades mot trädstammar på denna plats.

En av Phnom Penhs fina byggnader från kolonialtiden har nu gjorts om till en kock- och servitörskola. De som får plats på skolan är först och främst gatubarn och unga från utsatta familjer, som tack vare skolan får en chans att lära sig ett yrke. Och utbildningen lönar sig; många tidigare elever har fått jobb på stället, som heter Romdeng.
Detta är värt ett besök. Platsen är charmig och maten är både god samt autentisk, den påminner om det thailändska köket men är inte lika stark.
På bilden ses en soppa med fisk från Tonlé Sap och gröna bananer samt skogsmyror, vilka ger en lite syrlig smak.

Foto: Cykeltur (dette afsnit kan godt udlades)

Kambodja är ett färgrikt land, även transportmässigt. I stora städer som Battambang, Siem Reap och Phnom Penh är det lättas att ta sig runt med t ex en tuk-tuk, som egentligen är en liten vagn som dras av en moppe, eller med cykeltaxi, var man i nästan barnvagnsstil sitter framför föraren.
Som bilden visar är det med hjärtat i halsgropen som man ger sig ut i trafiken, men man lär sig snabbt att man nog ska komma fram helskinnad.
Gällande priser ska man pruta. Kambodjas valuta är oförutsägbar, sedlarna svåra att läsa, men de flesta affärer görs i alla fall i dollars, vilket khmererna föredrar.

Kambodja är i dag en monarki och demokrati, trots att det sistnämnda kan ifrågasättas. Landet har ett tvåpartisystem och den nuvarande statsministern, Hun Sen, var tidigare medlem av de Röda Khmererna. Det är det dock många som är. Hun Sen har suttit på makten sedan 1985.
Hun Sen bor förövrigt i ett palats som ligger mellan ambassaderna för Nordkorea och USA. Den sittande kungen heter Norodom Sihamoni och han intog tronen efter att hans far pekat ut honom som sin efterträdare, då Norodom Sihamoni tillskillnad från sina bröder inte var politiskt aktiv. Under krigen tillbringade han sin tid i Prag och Paris.
Palatset byggdes 1860 och har inspirerats av palatset i Bangkok, men genom att just jämföra dessa två palats inser man hur fattigt Kambodja fortfarande är.
Palatset har utsikt över stadslivet, den centrala, pulserande marknadshallen och mot den plats där Tonlé Sap-kanalen möter Mekongfloden, som leder till grannlandet i öster – Vietnam.