Här sitter jag i högsommarvärmen på ett A/C-svalt kontor. Glömmer för stunden bort att det är sommar där utanför dörren. Det är bara dagar kvar innan det är dags för semester då jag ska njuta dagarna med att inte göra någonting alls – bara vara och göra det som faller mig in för stunden.
Vad jag kan konstatera är dock att den där planen inför sommaren 2017 inte hållit. I år skulle ju vara året när jag skulle komma i de där shortsen som jag hade för tio år sedan. Hm, visst får jag på mig dem men den där badringen som blir när jag knäpper dem, den är jag inte riktigt i behov av. Jag har bara mig själv att skylla, så jag får väl försöka satsa på en – komma tillbaka till kontoret-plan.
Någonting som jag funderat på den senaste tiden, och som ju också är kopplat till hälsa, utseende och välmående är det här med ålder. Jag vet gott och väl att jag inte är gammal, men jag är inte ung heller. Så då frågar jag mig själv vad är jag, och det har lätt till frågan vem är jag? Har jag blivit en av de, ur ungdomens perspektiv, pinsamma mammorna som klär sig lite underligt? Här sitter jag i dag med högklackade, mossgröna sandaler, ljusa byxor med fickor på vaderna som sitter fast med snörningar kring anklarna (låter jättekonstigt) och en mossgrön ärmlös blus. Underligt, ja kanske, men jag trivs i det. Lika mycket trivs jag i någon av alla mina hattar, som till och med min sambo reagerar över. Varför är det inte fler som använder hatt? Det är ju faktiskt en väldigt skön accessoar, som dessutom ger bra skydd för solen. Alla dessa små och stora detaljer definierar varje enskild person utifrån, och utsidan speglar väl insidan en del? Det är detaljer som tyst kommunicerar någonting om oss till omvärlden innan vi kommer närmare varandra och börjar tala – både verbalt och med kroppsspråk. Då kommer frågan igen– vem är jag? Likt en tonåring ställer jag mig frågan i strävan efter att definiera mig själv. Hur skulle jag beskriva mig själv? Och hur skulle min omgivning beskriva mig?
The British Psychological Society har publicerat en studie kring personligheter, faktiskt resultatet efter den studie kring detta som pågått längst någonsin, och den visar att vi, liksom att vår kropp förändras rent fysiskt och att cellerna i vår kropp konstant förnyas, förändras så mycket att vi egentligen är en helt annan person när vi blir äldre jämfört med vad vi en gång var. Denna undersökning började i Skottland 1950 i den ingick 1 208 14-åringar. Nu 60 år senare har deltagarna sökts upp. Man fann 635 av dem och 174 var villiga att genomgå samma personlighetstest som de gjorde när de var 14 år och även en familjemedlem eller nära vän till vardera deltagare fick svara. Undersökningen baserades på sex dokument med frågor om sex personlighetsdrag (självförtroende, uthållighet, humörsvängningar, samvete, originalitet och viljan att lära). Resultatet blev olikt alla tidigare från undersökningar med kortare tidsspann och forskarnas slutsats blev: ”Korrelationen visar ingen signifikant stabilitet av någon av de sex variablerna eller underliggande faktorer över intervallet av 63 år.” Forskarnas hypotes, baserad på tidigare undersökningar (över kortare tidsperioder) var att personlighetsdragen inte skulle förändras speciellt mycket.
Så vad betyder detta? Innebär det att jag befinner mig i en personlighetsfas där jag är mitt emellan vem jag var förr och vem jag kommer att vara om 30 år? Är detta orsaken till att folk drabbas av ålderskriser vid 40 år och 50 år – för att detta är faser i livet då förändringarna blir mer framträdande, som om vi skulle ömsa ett inre skinn?
Det skulle vara mäkta intressant att samla mina egna tankar om mig själv samt andras, utvärdera och se vem jag egentligen är, och göra detta i intervaller, för att se hur jag själv utvecklas, förändras, över tiden.
Ett tydligt personlighetsdrag som jag, enligt mina alldra närmaste, haft sedan småbarnsben är min bestämdhet, och den hoppas jag följer mig hela livet (trots att den ibland får mig i knipa). Och en sak som jag är bestämd kring är att jag är för EU. Så, det trams som tyvärr ses växa allt mer, som folk kallar Swexit, är någonting som jag önskar att alla utlandssvenskar tar sig en ordentlig funderare kring nu under sommaren – hur skulle detta påverka oss?
Glad sommar, vi ses igen i september!
Sara Laine
