Gibraltar är en fascinerande plats. Dels är det besynnerligt att man plötsligt befinner sig på brittiskt territorium och köp görs i pund och samtidigt är det intressant att denna klippa har orsakat så mycket stridigheter, belägringar och osämja. Här hör man överallt historiens vingslag men det finns också mycket vild natur och många möjligheter till spännande vandringar på själva klippan.
Ja, denna månad beger vi oss till Gibraltar för att vandra samt för att låta oss imponeras av klippans unika läge – precis vid inloppet till Medelhavet och därmed en av de mest strategiskt viktiga platserna i världen. Tittar man ut över sundet kan man se Afrika från klippans topp och därefter kan man få sig ”tea and biscuits” på Main Street och varför inte sova nere i en yacht i den nya småbåtshamnen. Ja, Gibraltar bjuder på många möjligheter till spännande utflykter.
Låt oss få det sagt på en gång: jag gillar verkligen Gibraltar. Det var ”love at first sight” första gången vi kom körande ned mot Algeciras och denna jätteklippa dök upp i fjärran. Synen fascinerade mig och det gör den fortfarande. Det är på något sätt någonting groteskt över detta megastora klippblock som ligger där precis vid vattenbrynet. Hur den hamnat där vet bara gudarna men kanske hade de ett finger med i spelet när de lämnade ett så stort klippblock vid Medelhavets inlopp. För det är ju självklart att med det läget vill alla ha den. Det har varit krig och stridigheter kring klippan i lika många år som det bott människor i området och stridigheterna är ännu inte slut, även om det för stunden råder någon slags fredsöverenskommelse.
Man säger att det bott människor på klippan redan för 50 000 år sedan, någonting som arkeologiska fynd visar på. Klippan heter även Mons Calpe, vilket betyder ”Grottberget”. Detta namn antyder på just det faktum att det finns en massa grottor i klippan, ja minst 150 stycken, där de första människorna kunde bo.
Enligt romarnas sägner var Mons Calpe en av Herkules pelare, de pelare som markerar inloppet till Medelhavet. Under romartiden var det här som man lämnade den kända världen och på den andra sidan av pelarna låg det stora okända havet, Atlanten, vars vatten var okända. På andra sidan sundet, på den marockanska sidan, ligger den andra ”pelaren”: Jebel Musa.
Det var den arabiska fältherren Tarik som gav klippan dess nuvarande namn. Det var när han landade på den spanska kusten 711 som han gav klippan namnet Gebel Tarik (Tariks klippa) som med tidens gång blivit till Gibraltar. Man kan faktiskt fortfarande hitta ruiner efter arabiska bostäder på klippan och i Gibraltars museum finns det fynd från den tiden samt från andra tider i historien.
År 1462 hamnade klippan tillslut under kastilianskt herradöme och det var den fram till 1703 då den kom att erövras av en engelsk/holländsk flotta som seglade under det spanska arvskriget. När kriget sedan slutade vid freden i Utrecht 1703 tvingades Spanien ge avkall på klippan till engelsmännen ”forever”. Och trots att det gjorts otaliga försök från den spanska sidan på att få tillbaka klippan har det ännu inte lyckats. Klippan höll stånd under ”the great siege” (den stora belägringen) som varade mellan 1779 till 1783. Det var under denna belägring som ”the land galleries” höggs ut ur klippan. Man högg helt enkelt tunnlar inuti klippan mot norr varifrån man kunde skydda sig mot de fiender som kom från fastlandet. Dessa långa tunnlar är i dag öppna för besökare och de är mycket spännande.
Gibraltar har i dag ett omfattande självstyre och vid den senaste folkomröstningen, som hölls 2002, röstade de ca 30 000 fast boende invånarna på klippan om att förbli en del av Storbritannien, så det ser mörkt ut för Spaniens krav att få tillbaka klippan. Välståndet i enklaven är stort och Gibraltar anses i dag vara en av de mest ekonomiskt välmående platserna i världen. Ekonomin bygger på fyra saker: bank, turism, kasino (även inkluderat internetkasino) och hamn. En lägenhet kostar mellan 400 000-500 000 pund och motsvarande på den spanska sidan kostar mellan 100 000-200 000 euro. Varje dag korsar 12 000 spanjorer gränsen för att jobba på enklaven, speciellt inom turist- och servicesektorn.
Gibraltar är ett frihandelsområde så det finns varken skatt eller moms på någonting alls. Därför är både alkohol, cigaretter, lyxprodukter och elektronik billigt.
När vi besöker klippan denna gång kör vi in över gränsen (kom ihåg pass) för vi vill parkera nere i hamnen, där vi ska övernatta. Från garaget och Ocean City går vi sedan upp till ”Landgate” som en gång i tiden var den enda porten in till Gibraltar. Här går vi igenom en kort tunnel och kommer ut till det stora torget vid de gamla kasematterna. Härifrån fortsätter vi till Main Street som flankeras av olika engelska butiker såsom bland annat Marks and Spencer. Här är det fullt med liv och rörelse, och billiga priser bottnar för en stadig ström av besökare.
Men vi fortsätter rakt fram och förbi ”the cable car” (linbanan) som tar en upp till klippans nordliga topp, som ligger 412 m ö.h. I slutet av parkeringen ligger den botaniska trädgården och hit går vi, och efter ca 50 meter upp till vänster, förbi The Rock hotellets pool och upp på Europa Road. Vägen går uppför och vi har en fin utsikt mot väster över Gibraltarsund och mot Algeciras. Snart kommer vi in i ”The nature reserve” samt ”The Upper Rock”. Efter en kort kilometer kommer vi fram till ”Jew’s Point”, där det finns en utkikspost med fantastisk utsikt över sundet samt mot Afrika. Här finns det även ett monument över Herkules pelare.
Vid Jew’s Point barkar de den berömda och beryktade stigen ”Mediterranean Steps”, som är en häftig och brant stig som anlagts runt om kloppans sydsida. Stigen har nyligen renoverats och är en riktig fullträff för dem som inte lider av höjdskräck. Vi beger oss glada ut på stigen med tvingas efter en kort stund vända om på grund av ett anfall av höjdskräck som drabbar en av oss i gruppen. Således går vi tillbaka till Jew’s Point, men vi stannar inte utan fortsätter därifrån upp till ”St. Michaels Cave”, som är en fantastisk stor och vacker grotta som man kan besöka. Under den tidiga stenåldern bodde det människor här och i dag är grottan den mest besökta av de som finns i klippan. Under andra världskriget utrustades denna grotta som ett akutsjukhus, men den kom dock aldrig att användas som sådan. I dag hålls det konserter inne i grottans största rum och jag kan verkligen rekommendera ett besök här, inträde kostar 13 euro.
Nu är det så dags att fortsätta ned mot staden och innan vi påbörjade dagens vandring hade vi nerifrån sett en hängbro som vi nu gärna vill ut och gå på. Från St. Michaels Cave är det bara att fortsätta vägen ned, och snart får vi syn på en grupp apor som ser ut att ha det mysigt där de sitter och avlusar varandra. Reglerna på klippan säger att man inte får ge aporna någonting att äta och det är kanske just denna regel som gör att de inte längre är aggressiva som förr utan egentligen ganska fredliga och oberörda när vi kommer spatserandes och fotograferar dem. Vi fortsätter vägen nedåt tills vi på höger sida passerar en väg med en metallkedja över. Här går vi ned och snart kommer vi till den fina hängbron, som heter ”Windsor Bridge”. Vi får lite rysningar när vi går över, men för dem som verkligen lider av höjdskräck finns det en liten stig längs med klippan som man kan ta i stället.
Efter en härlig vandring på klippan och i naturen där, det har tagit oss ca 3 ½-timme att gå ca 10 km, kommer vi ned till staden.
Denna vandring har jag lagt upp som en GPS-rutt (kallad Gibraltar) på min webbplats: www.elsebyskov.com. Den ligger under hikes/maps and routes/La Danesa 2015/16/17.
Och nu är det härligt att vara i ”England”, för nere på Main Street kan man få kakor med massa ”with all the trimmings” och te, så det njuter vi av.
Så har det tillslut blivit tid för vår övernattning som ju sker på båten Jasmine Coral Jay, som ligger nere i den nya småbåtshamnen Ocean City. Här kan man övernatta på B&B basis och ett ”dubbelrum” kostar 80 pund inkl. frukost. När vi kommer fram till båten hälsas vi välkomna av kaptenen och hans fru, som själva bor på den, och vi serveras drinkar innan de visar oss våra hytter. Hytterna är ganska blygsamma och man får bara använda toaletten ombord i nödfall. Annars finns det bad och toalett i slutet av kajen, så nu är vi tillbaka i de glada seglardagarna. Det är okej, men kanske lite väl saftigt med 80 pund. Nere vid den nya hamnen finns det massor med restauranger, barer och nattliv, så vi bor i alla fall mitt i alltihop. Vi får en lugn natt på Jasmine och dagen efter får vi god engelsk frukost på en närliggande restaurang.
Så, nu finns det bara kvar att säga att vi i denna artikel bara fått plats till att skrapa litegrann på Gibraltars yta och att vi önskar återvända så snart som möjligt. Nästa gång ska vi gå The Mediterranean Steps, vi ska se museet, den arabiska borgens ruin, Charles V Wall och The Land Galleries och så ska vi upp på den sydliga toppen till O’Haras’s Battery och Douglas Lookout, varifrån man har utsikt mot öster.
Ja, det finns så mycket mer att se på Gibraltar och nästa gång ska vi också bo på det berömda hotellet The Rock Hotel. Why not?
Av Else Byskov
