Naturen: Den ändlösa avfallsplatsen

Flaskor och burkar, cigarettfimpar och snabbmatsförpackningar, murbruksrester och frysboxar hopar upp sig i diken, på marker och skräpar på stränderna.

Vanligt funtade människor vet gott och väl att det är fel att kasta sopor på gatan och i naturen. Men trots det görs det, utan att folk skänker minsta tanke åt att det tar t ex fem år för ett cigarettfilter att brytas ned i naturen, flera hundra år för plast att brytas ned, och att det i processen utsöndras giftiga ämnen som hamnar i markerna och leds ut i våra vattendrag. Detta får stora konsekvenser. Längs landsvägarna tystas den vardagliga nedskräpningen ned av någonting som verkar vara någon slags acceptans av föroreningen. Det finns reklamskyltar så långt som ögat når. Visuella skamfläckar, speciellt längs kustvägen N-340 i landets södra del, där det som kunde vara en vacker utsikt över berg, stränder och kuststäder störs av sopor.

Vi människor har en förmåga att kasta skräp där det redan ligger någonting och skräpar. Kastat skräp verkar på något sätt visar att det skulle vara okej. Lite mer eller mindre, vad spelar det för roll? Psykologer menar att detta är ett mäskligt beteende och vi saknar omtanke för naturen när vi inte upplever några personliga konsekvenser. Och om det är så ser det mörkt ut.

 

Men detta problem finns naturligtvis inte bara i Spanien. Bara i EU produceras det varje år mer än 77 miljarder ton förpackningar, som på ett eller annat sätt ska bort när de tjänat sitt syfte. Och till detta tillkommer alla andra sopor. Hur mycket som kastas i naturen finns det inga uppgifter på. Man vet helt enkelt inte. En del menar att det är 1 kg per 10 m2, men det är bara en gissning. EU säger att vi varje år kastar 3 miljarder ton sopor i naturen. Av detta skulle 90 ton vara klassificerat som farligt avfall.

 

Ett nytt EU-krav säger att vi ska återvinna mer samt att andelen ska öka från det nuvarande 44 procent till 70 procent fram till 2030. Detta ska ske i linje med vägen mot den så kallade cirkulära ekonomin, vari allt ska användas om och om igen.

Konceptet återvinning startades för Spaniens del på allvar för 20 år sedan. Det var då de gula och blå containrarna (till plast respektive papper) dök upp vid sidan om de vanliga sopcontainrarna, och detta följdes av en större medvetenhet samt vilja till att ta ett extra steg för att städa upp. Sedan dess har man i Spanien återvunnit ca 1,3 miljoner ton emballage per år, en mängd som motsvarar en besparing på 18 miljoner ton på CO2-kontot samt att 76 procent blir återvunnet. Att organisationen samtidigt skapar 42 000 arbetstillfällen bidrar till att avfallet går från att vara ett problem till att vara en resurs.

 

För att göra en jämförelse: Sverige är europamästare i återvinning och landet lyckas återvinna nästan 100 procent av allt avfall, medan Danmark innehar det mindre charmiga europamästerskapet i att producera avfall.

 

Arbetet med att återvinna hjälper naturen, men i vilket grad är alltså okänt.

För att få mer kunskap om exakt vad och hur mycket som människor kastar och för att med den kunskapen försöka hitta en lösning på problemet har det startats ett projekt som kallas Libera. Bakom detta projekt står de icke-lukrativa organisationerna SEO/Birdlife och Ecoembes, vars existensberättigande är den tidigare återvinningen av plast, förpackningar, papper m.m. Liberas långsiktige mål är att hålla naturen ren och de menar att en av de stora utmaningarna är just invånarnas beteende och de menar att det man ska börja med är deltagande.

 

Med detta framför sig arrangeras varje år, i juni, ”1 metro cuadrado por la naturaleza” (1 m2 för naturen). I år deltog ca 5 000 volontärer i så många som 175 evenemang runt om i landet, där man städade kvadratmeter efter kvadratmeter. Målet är att det ska samlas in kunskap i samtidigt som det städas upp sopor som inte ska finnas i naturen. I målet ingår också att väcka fokus på att sopor inte hör hemma i naturen, någonting som man på spanska nu kallar för littering (ett ord som lånats in från engelskans litter).

Även i Diputación Provincial de Málaga (Málagas landsting), arbetar man med att öka invånarnas medvetenhet kring miljö med hjälp av information.
”Vår avdelning Delegación de Medio Ambiente y Promoción del Territorio (avdelningen för miljö och landsbygdsutveckling) har under flera år försökt öka invånarnas medvetenhet kring naturen i vår vackra provins. I samband med detta organiserar vi besök under vilka man kan lära sig tolka naturen ur olika perspektiv som geologi, landskap, flora, fauna osv. Vi strävar efter att alla deltagare ska bli medvetna om att gatan, omgivningarna, hela provinsen är som ens egna hem. Det är bara större än vår egen trädgård och det tillhör oss alla. Vi uppmanar inte bara till att låta bli att kasta sopor i naturen utan även till att man plockar upp det man ser som ligger och skräpar”, säger Marina Bravo Vasero (PP), miljöansvarig inom landstinget. Men så tillägger hon också: ”Dock förväntar vi oss inga stora omedelbara förändringar.”

 

En annan väg för att nå förståelse och respekt för naturen kan vara det faktum att myndigheterna kan skriva ut böter på upp till 1 500 euro till personer som skräpar ned, och om personen som åläggs boten inte kan betala kan denna i stället dömas till samhällstjänst.

Någon lag kring reklamskyltarna längs landsvägarna verkar det dock inte ses någon förändring kring. År 1994 antog centralregeringen en lag som förbjuder reklam utanför stadsområden. Målet var att minska antalet trafikolyckor. Sedan dess har det inte skett någon förändring av lagen till att även omfatta stadszoner. Frågan kan ju också vara om det egentligen är nödvändigt att ha en faktisk lagstiftning kring detta, men svaret är dessvärre självklart.

 

Det gör ont att se naturen överösas av dessa skyltar och visst distraherar de bilisterna. Och precis lika bedrövligt är att se tomma skyltar som håller på att nedmonteras samt de gamla plakaten som rivits ned och bara lämnats kvar i naturen.
Marina Bravo säger: ”Vi kan inte göra någonting. Vi är en provinsorganisation och i många fall står skyltarna längs vägarna på privat mark och då är det markägaren som bestämmer vad denne gör med sin mark. Skyltarna kan vara ett sätt för dem att tjäna pengar. När de kommunala reglarna inte förbjuder skyltarna finns det ingenting vi kan göra. Det betyder inte att vi inte är överens om att vi vill få bort dessa skyltar eller få dem uppsatta på mer attraktiva sätt. Dock är det fortfarande bara ett önskemål från oss till kommuner och invånare.”

 

Hos Costa del Sols turistråd, Patronato de Turismo de la Costa del Sol, informerar talesmannen Julia Álvarez de Toledo att organisationen inte ansvarar för skyltar och nedskräpning.
”Men vi försvarar behovet av att vara en hållbar destination”, säger hon.
Den gemensamma turistorganisationen har förövrigt sett ett ökat intresse för hållbara semesterdestinationer bland turister – ett sätt att tänka på naturen. 52 procent av de tillfrågade semesterfirarna svarade i en undersökning att de föredrar resmål med ett minimalt miljömässigt fotavtryck. Turistrådet uppmanar därför också offentliga organisationer samt privata företag att öka sin medvetenhet kring miljö.
”Lyx är inte oförenligt med hållbarhet och Costa del Sol bör vara ett exempel på miljörespekt. Hållbarhet kan vara både en livsfilosofi samt en företagstaktik”, säger Arturo Bernal Bergua, chef för turistrådet. Och det hoppas vi ska resultera i mindre skräp i naturen samt färre störande skyltar längs vägarna.

Málagaprovinsen har 70 floder och andra vattendrag samt flera flodfåror som under stormfloder förvandlas till forsande vattenmassor och dessa innebär olika stora risker för att orsaka översvämningar. Att dessa översvämningar också orsakar skador sågs tydligt den 4 december 2016 när vattenmassorna förstörde både vägar, bilar och golfbanor. Orsaken till att det går så fel är att vattnet från de kraftiga skyfallen inte hittar en naturlig väg ned till havet utan stoppas av sopor och annat avfall samt ändrade och därmed onaturliga vägar för vattnet. Detta innebär att 40 av provinsens 103 kommuner har större eller mindre risk att drabbas av översvämningar, menar regionalregeringen Junta de Andalucía. Bland de områden där risken är större finns flera bostadsområden i både Estepona, Marbella, Mijas, Málaga, Torre del Mar och Torrox. Ironiskt nog förväntas problemen dock bli mindre. Prognosen för nederbörd minskar nämligen med tiden och ju större klimatförändringarna blir. Längs den sydspanska medelhavskusten förväntas det att nederbörden kommer att minska med 7 procent fram till 2040. Och ännu längre fram, till 2100, förväntas nederbörden minska med hela 25 procent. Parallellt med detta minskar storleken på vattendragen – fram till 2040 med 12 procent och fram till 2020 med upp till 30 procent. Och baserat på detta ersätts alltså problemen med översvämningar så småningom med utmaningen att få grödor att överleva och att det i allt större utsträckning kommer att uppstå ökenlandskap.

När det slängs sopor i naturen påbörjas snart en nedbrytningsprocess. En del material bryts ned ganska snabbt medan det i andra fall bara kan spekuleras kring hur lång tid nedbrytningsprocessen tar, eftersom tiden är betydligt mycket längre än den tid som materialet har använts. Här kommer ändå några förslag:

 

Av Jette Christiansen