När jag kommer till Santa Maria fotbollsplan i Elviria är det tjugo förmiddagspigga herrar som möter mig. Skämten flyger glatt igenom luften. Tröjorna är gröna men topparna är grå och när jag försöker fråga mig fram till vem som är den äldsta spelaren visar det sig att det är mycket svårt att få svar på den frågan. Unisont svarar de att igen av dem är en dag över 25, samtidigt som de fulla med energi börjar med uppvärmningen inför dagens träning.
Fotbollsveteranernas frälsning
”Jag slutade spela fotboll för en del år sedan, på grund av en skada. Jag hade stött på gå-fotboll i England så när jag flyttade till Costa del Sol försökte jag att hitta en sådan klubb här, men icke. Så då bestämde jag mig för att starta min egen klubb”, berättar grundaren till ”Walking Football Spain”, engelska Adan Chandler.
I maj var de bara sex. Nu är de 25 som träffas för att träna på planen i Elviria. Och de blir fler och fler hela tiden. Svenska Mats Tronborg är just denna dag med och tränar för första gången: ”Det var en av killarna som jag går bergspromenader med som tränar här, och han berättade om det för mig”, säger Mats, som ser ut att njuta av träningen, trots ett skrapsår på knät. Han fortsätter: ”Jag spelade fotboll för många år sedan, men man har ju inte samma kondition längre, så gå-fotboll är ett riktigt bra alternativ.”
It’s no walk in the park
Det är förbjudet att springa i gå-fotboll varför spelarna hela tiden måste ha en fot i marken. Denna regel bryts det dock mot hela tiden, för när spelarna blir ivriga blir det lätt något löpsteg, vilket ger ett straff – som kan vara frispark åt det andra laget. Tävlingsmomentet finns alltså bevarat trots att det spelas i ett annat tempo än vad man är van vid när det gäller fotboll.
Norska Yngve ”Alex” Ness, bland de engelska medspelarna kallas han bara Alex, är en av dem som varit med längst i laget. Han har varit med och tränat sedan början av maj.
”Min fru tvingar iväg mig”, skrattar Yngve, som är målvakt, och fortsätter: ”Jag har spelat fotboll hela livet men en del av dem som spelar här har varit professionella eller semi-professionella på 1970-1980-talen, och de har fortfarande fotbollen i blodet.” Trots att de inte kan springa på snabbt längre eller göra lika hårda tacklingar som då så sitter det fortfarande i benen.
Gå-fotboll är inte en kontaktsport men det kan ändå gå vilt till. Det är Yngve ett bra exempel på. En fläskläpp, en knäckt tand och ett brutet lillfinger har det kostat honom såhär långt, men han är fortfarande lika glad att komma till gå-fotbollen: ”Detta är riktigt bra motion. Du får faktiskt spela till fötterna och för att kunna göra det måste du röra dig riktigt mycket”, säger Yngve.
Efter-träning-ölen
När visselpipan ljuder dras de svettiga tröjorna över huvudena och alla de som tvivlar på gå-fotbollens intensitetsnivå ska bara känna på den dyngsura högen av tröjor. Framför mig står nu en grupp svettiga och andfådda herrar, som likt en flock vilda hästar efter en flykt, själva hittar till tryggheten – kursen styrs beslutsamt mot banans café. Detta är förstås träningens höjdpunkt och det serveras snabbt iskalla Cruzcampos medan snacket styrs in på dagens finter och den stundande turneringen. Den ska hållas i Portugal så det ska delas ut information och arrangeras transport. Flera av spelarna ska inte spela med i turneringen men ska ändå följa med för det sociala.
”Det finns ingen åldersgräns, varken nedåt eller uppåt, för att vara med och spela, vilket gör det till en mycket allsidig sport. Faktiskt är den så allsidig att den inte heller är könsbegränsad och jag hoppas verkligen att vi får se kvinnor dyka upp till träningen”, avslutar tränaren och grundaren av Walking Football Spain, Adam Chandler.
Gå-fotboll har fått riktigt många att ta sig upp ur soffan och ut på gräsplanen. Många som trodde att de aldrig mer skulle komma att sparka på en boll på grund av skador eller ålder får leva ut fotbollsdrömmen några gånger i veckan tack vare den nya sporten, vars popularitet bara ökar, och om allt går väl kommer världsmästerskapen i gå-fotboll att hållas år 2020.
Träningens höjdpunkt. De flesta spelare stannar gärna kvar efter träningen för en kall öl. Fotograf: Adam Chandler
Träna du med!
Att träna kostar 5 euro och allt du behöver göra är att komma till ett av träningstillfällena, som äger rum: måndagar kl. 19.30 i Benalmádena på Retamar-planerna i närheten av buddhisttemplet, tisdagar kl. 20.00 i San Pedro på ’Estadio Municipal de San Pedro Alcántara’ och torsdagar kl. 10.30 i Elviria på Santa Maria-fotbollsplanen.
Gå-fotbollens ursprung
Sporten har sina rötter i England, där den på senare år blivit riktigt populär. Gå-fotboll, eller ”walking football”, som den kallas i England, uppfanns i ett försök att få män över 50 år att ta sig upp ur soffan och ut ur social isolation. I dag finns det fler än 800 registrerade klubbar i England.
Reglerna för gå-fotboll
För att minimera risken för skador är det mot reglerna att springa. Varje spelare på banan ska alltid ha en fot i marken, för att på så sätt bevisa att hon heller han går, och inte springer. Det är svårare än man tror!
Adam Chandler har tagit med sig ”walking football” till Costa del Sol och arrangerar nu träningar på tre olika platser på kusten.
Svenska Mats Tornborg uppmanades av en av herrarna i laget att följa med till träningen. Här ses han efter sin första träning.
Av Louise Mercedes Frank, louise-mercedes@norrbom.com
