De förstenade trädstammarnas vattenfall

Följ med på en bedårande vandring på 9 km genom denna vackra natur ned till ett mycket speciellt vattenfall.

 

Innan motorvägen mellan kusten och Granada byggdes var A-4050 (i folkmun kallad La Cabra – geten) huvudvägen mellan Almuñécar och Granada. Det var här som bussen mellan de två städerna körde och här har många passagerare suttit med andan i halsen när chauffören kört runt de dramatiska kurvorna med stup på ibland 400 meter rakt ned på ena sidan. Ja, väg A-4050 är bara den värd en utflykt, speciellt där den slingrar sig fram på bergskanten till Río Verde. Och det är just Río Verde som vi ska besöka denna gång och det är Río Verde som har skapat de förstenade trädstammarnas vattenfall.

 

 

I Almuñécar hittar vi avfarten till A-4050 i en rondell vid triumfbågen genom att köra mot Jete och Otívar. Vi kör förbi Torrecuevas och lyckas se resterna av den romerska akvedukten till höger innan vi kör under den imponerande bro som den moderna motorvägen vilar på. Vi ska nu kör förbi både Jete och Otívar, och det är efter Otívar som den mest dramatiska sträckan av A-4050 börjar. Vi ska köra ända upp tills vi passerar km 32-skylten och kort därefter ser vi en liten parkeringsplats till vänster. Här parkerar vi varefter vi till fots går lite längre fram längs vägen, förbi en klippkant. Här ser vi en stor skylt och det är här som vi börjar dagens vandring med att gå ett par meter upp längs en trappa.

 

Nu ligger Río Verdes dal framför oss men det är 350 höjdmeter dit ned. Lyckligtvis är inte stigen alltför brant utan den leder långsamt och lätt nedåt, i alla fall till en början. Den första delen av stigen går nämligen på en stor klippa, som sträcker sig inåt mot dalen. Att promenera på denna stig är fantastiskt, man befinner sig nämligen högt över dalen och utsikten åt alla håll är bedårande. Jag kan inte komma på någonting som skulle kunna mäta sig med denna sköna natur. Vid en tidpunkt passerar vi en fin skylt som med ett panorama visar en del av Sierra de Almijara och som även anger namnen på de olika bergstopparna. Det är verkligen imponerande och Sierra de Almijara är en mycket vacker bergskedja som förtjänar mer uppmärksamhet. Strax efter skylten börjar stigen bli ganska brant där vi går nedåt, så denna stig är nog ingenting för personer med svaga nerver. Dessutom kan jag rekommendera att man tar med sig sina stavar – det gjorde nämligen inte jag.

Snart ser vi en skylt som berättar om vattenfallet med de förstenade trädstammarna. Vi läser att man på 1920-talet fällde tallar här för att använda dem i bygget av järnvägen. Träden fälldes och avgrenades högt uppe vid Río Verdes inlopp varefter de transporteras till ett sågverk som på den tiden låg vid Cázulas, precis ovanför Otívar. Dock hände det vid ett tillfälle att några trädstammar fastnade vid sidan av vattenfallet, och dessa fick man inte loss. Med åren blev dessa trädstammar kommit att förstenas av kalken i det kalkrika vattnet och i dag kan man alltså se dem där de flankerar vattenfallet. Och förutom förstenade trädstammar omges vattenfallet även av många märkliga klippformationer, som bildats genom att vattnet gröpt ur den porösa bergssidan.

 

Efter skylten fortsätter vi ned mot vattenfallet och när vi tagit oss ned för den branta delen leder en liten stig fram till vattnet. Precis innan vi når fram till vattenfallet delar stigen sig och den del som svänger av till höger leder fram till en fin grotta, men innan vi går dit tar vi en titt på vattenfallet. Detta vattenfall är mycket speciellt för det är ganska högt, och naturen runtomkring är liksom målad i olika gula toner och ockrafärger. Nedanför vattenfallet finns en liten bassäng som man kan bada i. Bassängen är inte speciellt djup men en varm sommardag är det skönt att svalka sig i den. När vi är här passar vi alltid på att äta vår medhavda matsäck på just denna vackra plats, medan vi lyssnar på porlet från vattnet. Detta är verkligen en vacker plats. Efter att vi har ätit ska vi upp och se grottan, som alltså ligger till höger om vattenfallet. Vi går således tillbaka till stigen som vi kom från och tar nu den delen av stigen som leder till höger – det är bara ca 20 meter dit upp. Grottan är smal och hög, och den är rolig att se, men man behöver inte avsätta speciellt mycket tid till besöket, dessutom är det härligt att vara ute i solen vid det porlande vattenfallet.

 

Vår vandring är en rundtur, så vi behöver som tur är inte klättra tillbaka upp längs den branta stigen som vi kom på, men då vi ju gick ned 350 höjdmeter till vattenfallet måste vi i alla fall övervinna dem på tillbakavägen. Dock är tillbakavägen ganska jämn, och därför också längre, men då det handlar om en grusväg är den lätt att gå. För att hitta denna väg som leder oss tillbaka går vi längs en stig som leder bort från vattenfallet och som korsar vattendraget ett par gånger. Efter ca 100 meter kommer vi fram till grusvägen som leder fram till den del av Río Verde som är populär för canyoning. Canyoning, eller rappelling, är en mycket populär aktivitet som innebär att man, iklädd neoprendräkt och hjälm, tar sig fram längs med en flod med hjälp av rep m.m. Man glider helt enkelt med floden, åker kana på stjärten där det kan göras, tar sig över hinder och vattenfall. Därför är det också bra att ha en stjärtlapp på sin dräkt, när man glider på rumpan, samt rep, med vilka man kan halas ned med när man stöter på branta vattenfall. Det är utan tvekan en mycket spännande upplevelse och känner man för det kan man gå ned till höger från den plats där vi kommer upp på grusvägen, för där nere finns det en stor skylt med information om hur man ska gå tillväga om man vill prova canyoning.

 

Känner man i stället för att bara vandra går man till vänster när man kommer upp till grusvägen och så följer man den tillbaka till A-4050. Vägen tillbaka är mycket vacker, men den känns lite lång. Men hallå! Vi är ju friska! Varje gång vi går här tänker vi på vårt barnbarn Naya som gick hela denna vandring när hon var bara fem år gammal – och kan hon så kan vi!

När man når asfalten svänger man till vänster och härifrån är det bara är 1 km kvar till bilen. Nu ser vi fram emot att äta en glass på restaurangen El Capricho i Otívar.

Se denna vandring och ladda ned GPS-spår på: www.elsebyskov.com under hikes/maps.