Glamping i olivland

 

Innan vi tar en jurta i besittning ska vi ut och utforska naturen runt Villanueva de Algaidas, som är en stad som är okänd för oss. Här bor över 4 000 människor och vi har fått veta att de flesta av dem livnär sig på att odla oliver. Det är en mysig stad med en del barer och restauranger samt goda vibbar. Vi parkerar på gatan som leder in till staden och promenerar sedan till centrumtorget. Här finns det en staty av den kända bildhuggaren Miguel Berrocal, som kom härifrån. Och ja, vi ska också ut och vandra, så låt mig slå ett slag för webbsidan och appen Wikiloc.

 

På www.wikiloc.com kan man hitta över 7 miljoner vandrings- och cykelleder i hela världen. Det innebär att man, oavsett var i världen man befinner sig, kan hitta härliga vandringar. Vi har därför gått in på denna sida och när vi skrev in Villanueva de Algaidas i sökfältet fick vi upp en massa leder. Vi valde en som verkade passande och den ska vi nu ut på. När man laddar ned leden kommer ett nummer upp. Detta skriver man ned. När man sedan även laddat ned appen (som är gratis) på sin smartphone så öppnar man den och tittar under ”navigate”. Längst ned där finns det ett fält där man kan skriva in numret. Sedan trycker man på ”apply filter”. Nu kan man se leden och så trycker man på ”save”. Nu ligger leden under ”saved trails”. När man sedan står ute och är redo att vandra väljer man den önskade leden och trycker på ”follow route”. Och så är det bara att gå efter strecken. Medan man går följer man med på skärmen för att försäkra sig att man inte går fel. Jag kan inte annat än att gilla denna app samt den tillhörande webbsidan, jag tror helt enkelt att jag har kommit till vandrarhimlen. Testa själv, det är helt fantastiskt.

 

Så, utrustade med vår app ger vi oss ut på en härlig 9 km lång vandring runt Algaidas. Vi börjar på torget och går ned längs Calle Las Flores, som snart övergår i Camino Albayzin. Denna stad med dess omgivningar är helt ny för oss och det visar sig att vi får en spännande vandring. Vi passerar en stor skola och efter en stor industribyggnad svänger vi till vänster. Nu lämnar vi staden och efter att ha gått förbi ett mystiskt ställe med en massa skrot och krimskrams kommer vi ut i en olivlund som visar sig ligga på kanten till ett stup. Vi kan gå ända fram till kanten och se ett lodrätt fall på ca 50 m. Här uppe är det sann idyll och staden ligger nere i en dal på vår vänstra sida. Plötsligt kommer vi till en jättestor tröskplats och det visar sig att det faktiskt var romarna som anlade den. Hallå! Här stod alltså folk och tröskade säd för 2000 år sedan!

 

Vi fortsätter längs med kanten fram tills att vår stig korsar en väg varefter den leder ned genom en olivmark till bron Los Patos, som leder över bäcken Bebedero. Efter bron svänger vi till vänster och fortsätter på en väg som går parallellt med bäcken. Efter 5-6 km kommer vi till stadsdelen Atalaya, som ligger norr om bäcken.

 

Men vad är det vi ser nu? En skylt för en pilgrimsvandring som går från Málaga till Santiago? Det är någonting helt nytt för mig att det finns en sådan vandringsled, och den är också ganska ny. Den heter GR 245 och är fint markerad med det gula musselskalet på blå bakgrund. Det är La Diputación de Málaga som vi kan tacka för detta initiativ. Hurra! Vi mötte också faktiskt en pilgrim, vi frågade honom om övernattningsmöjligheter i byarna och fick veta att det finns härbärgen etablerade på de flesta platser, och i Algaidas var han fyra dagars vandring från Málaga. Åhhhh, det kryper i kroppen!

 

Nu kan vi enkelt följa GR 245 tillbaka till Algaidas centrumtorg. Det fina är att denna vandring tar oss ned i botten av bäcken Bebedera, som har grävt en ravin här. En gammal romersk bro leder över bäcken och det finns dessutom intressanta grottor på de branta ravinsidorna. Här nere finns det en del gamla ermitas, alltså små heliga figurer, som har huggits ut i ravinens sidor av araberna som bodde här under det 9 århundradet. Dessa kan fortfarande besökas, men vi lyckades inte hitta dem. Tråkigt. Men längs vägen ut ur ravinen stötte vi på ruinerna av det gamla klostret Nuestra Señora de la Consolación, vilka ser mycket speciella ut. Vi följer vandringen över ytterligare en bäck och upp i staden, och snart står vi återigen på torget i centrum.
Det har varit en härlig vandring och vi är mer än nöjda med den.

 

Och nu ska vi iväg och hitta vår glampingplats, som ligger strax öster om Villanueva de Algaidas, på Carretera MA 6100, mellan km. 2 och 3. Se karta och få vägbeskrivning på: www.casavalledeoro.com.

 

När vi kommer fram blir vi mycket trevligt välkomnade av det belgiska paret Tatienne och Joost, som har drivit detta B&B med både rum och jurtar under ett par år. Stället ligger mitt i en liten olivlund och allt är verkligen tipp topp. Här läggs det mycket vikt på ekologi och autenticitet och det serveras gott, hembakat bröd och andra olika goda saker till frukost. Tisdagar, torsdagar och lördagar serveras det dessutom en trerätters middag tillagad av värdarna. Middagsmenyn kostar 25 euro per person. Vi kom en torsdag och kunde således njuta av en fin middag vid ett stort bord tillsammans med sju andra övernattande gäster. De flesta var belgare men vi kunde alla tala med varandra på engelska utan problem och allt var supertrevligt.

 

Vår jurta var vacker och smakfullt inredd, dessutom hade den ett privat badrum, bara 20 m bort från jurtan. Utan tvekan glamouröst. Vi fick en skön natts sömn i jurtan och då den var öppen i taket kunde vi se stjärnorna ovanför oss.
Man kan bara boka minst två övernattningar, så det kändes som en härlig och lång glampingsemester. Kom dock ihåg morgonrock och tofflor för den lilla promenaden till toaletten.

 

Dagen efter var det dags att vandra en bit på pilgrimsleden GR 245 från Villanueva de Algaidas stadsdelen Atalaya till Cuevas Bajas. Denna bit av GR 245 går ihop med GR 249 (Gran Senda de Málaga – den 650 km långa vandringsleden runt i kanten av Málagaprovinsen), GR7 (vandringsleden från Tarifa till den franska gränsen) och E 4 (vandringsleden från Tarifa till Grekland – den slutar på Kreta – 10 500 km). Ja ja, vi kommer ju inte få slut på vandringsleder i detta liv, vilket glädjer min vandringssjäl.

 

Vandringen till Cuevas Bajas från Atalaya är bara några korta 8 km med ca 200 höjdmeter, så den klarar vi av under förmiddagen. Leden går upp på en höjd varefter den går ned igen genom fina olivlundar – ja, det finns inget annat än olivträd så långt som ögat når.

 

I Cuevas Bajas åt vi vår matsäck nere vid floden Genil, som ju löper i Sierra Nevada, men det var inte en enda droppe vatten i den när vi var där, vilket var synd.

 

Sedan körde vi ned till den stora dammen över Genil-floden – den som utgör vattenreservoaren Embalse de Iznájar. Vi fortsätter till staden Iznájar, som anlades på ett berg av araberna på 800-talet.

 

Iznájar är en mycket fin stad som har en massa miradorer (utsiktsplatser), just för att den ligger så högt. Vi promenerar runt i staden och ser allt från utsidan: den gamla borgen Castillo Hisn Ashar (stängd), det gamla sädmagasinet (posito, som nu är bibliotek – stängt), den fina kyrkan högst upp (stängd). Dock var turistkontoret i porten upp till borgen öppet så jag gick in och frågade varför allting annat var stängt och varför det inte fanns skyltar med öppettider för de nämnda sevärdheterna. Jo – det stod ju här vid ingången till turistkontoret. Men uppe på själva byggnaderna? Nej, för de blåste bort! Hallå vilken dålig ursäkt! Man kan ju tycka att de bör skaffa metallskyltar och skruva fast dem ordentligt så att de inte försvinner. Damen lät lite generad och tackade för mina goda råd. Socorro, säger jag bara.

 

Nåja, efter Iznájar begav vi oss tillbaka till jurtan där vi vilade lite innan vi gav oss av in till Algaidas för att äta. I Algaidas hittade vi en autentisk bar/restaurang som heter San Isidro, där vi serverades en mycket god ensaladilla rusa samt annan härlig spansk mat för en spottstyver.
Tatienne känner till många restauranger i staden och hon hjälper gärna till med rekommendationer.

 

Och så, uppmuntrade av ännu en härlig utflykt till nya, okända områden i detta vackra land, begav vi oss hemåt med gott humör.

 

Våra vandringar kan ses och laddas ned på:
www.elsebyskov.com under Hikes / Maps and Routes / La Danesa